Ja, det är faktiskt sant, Samantha är dräktig. Jag kollade henne imorse, utan större förhoppningar kan jag tillägga. Så här på fjärde försöket har man liksom tappat hoppet en smula. Men, skam den som ger sig, för där var den, den underbara blåsan! Den enda som var lite missnöjd var väl Totte, han hade gärna stannat kvar och pratat lite med de fina damerna som bor på seminstationen.
Tyvärr är inte allt lika positivt. Förra veckan fick jag köra Ophra (och Grynet) till Helsingborgs Djursjukhus. Hon hade hög feber och var knallgul i slemhinnorna. Mest troligt en förgiftning av något slag. Nu har hon stått där i en vecka och levervärdena är fortfarande väldigt höga. Hon äter dock bra och verkar må ok, även om hon såklart är trött. Hon har (ganska väntat) tappat en hel del i vikt. Ophra skulle egentligen ha dräktighetsundersökts i måndags, men det känns helt irrelevant just nu. Jag vill bara att hon ska bli frisk. Jag väntar på nya provsvar idag, och kanske att det kan ha skett en liten positiv vändning.
På skakiga ben tar sig stuteriet sakta fram. En liten ljusstrimma i betäckningsmörkret vittnar om att det i alla fall finns chans för att det kommer skutta ett litet föl här på gården nästa sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar