Relalalaxa!

Jäpp, ibland kan man behöva göra som rubriken antyder - softa lite. 

Vi bestämde oss för några veckor sen för att det nog var dags för Stene att få ägna sig åt återhämtning. Han har faktiskt gjort en ganska markant utveckling under den här säsongen. Arbetsbelastningen har ökats betydligt och han har hängt med superbra i alla svängar, men det bör man också premiera. Ibland måste man stanna upp och ge hästarna tid för återhämtning, även om allt känns bra. Det kan vara väldigt dumt att vänta ända tills det känns dåligt liksom... 

Två veckors helledigt tyckte både jag och Karro att han hade förtjänat och vad kan vara bättre än att få spendera sitt sommarlov på gräs?! Nä, typ inget, så därför marscherade vi upp med honom till betet där ettårshingstarna går. Stene fick bli lekfarbror :-)

Lekfarbror är nog inte rätt ord. Mer av en sträng rektor kanske, hehe. Stene är ganska tuff och hög i rang, men det var liksom en del i planen. De där två ohängda tonårsslynglarna har varit ganska mopsiga så lite fostran stod faktiskt högt på önskelistan. 

Precis nyinsläppt. Stene till höger flexar musklerna direkt. 

(Tänk om han hade burit sin hals sådär alltid, då hade kanske kulorna fått vara kvar...)

Småpojkarna föltuggar undergivet - precis som sig bör.

Arion i panik över att stora stygga Stene tittar snett på honom.

Stene inser rätt snabbt att de andra bara är två skitungar och att det finns gräs att ägna sig åt istället.

"Asså han e rätt cool! Vi följer efter..."

Så små och söta. Arion med öppen mun hela tiden, för säkerhets skull. 

Man vill ju inte uppfattas som kaxig.

Idag tog det ljuva livet dock slut. Stenes två veckor är över och han fick överge betet till förmån för centrifugen (läs longering). Imorgon blir det sadel på igen. Med nya friska krafter och en något större mage får Stene ta sig an nästa utbildningsperiod!

Vi avslutade faktiskt med en tävling innan Stene fick möta gräset. Vi var i Lomma och hoppade 95 cm och 100 cm. En varm och solig dag med ett ganska tungt underlag. Stene gjorde en hel del fina språng, men kändes lite långsam i aktionen. Vi kunde bara konstatera att vårt beslut att han skulle gå på vila direkt efter tävlingen låg rätt i tiden. I första klassen bowlade han ut ettan, han var liksom inte vaken när rundan började. Sen hoppade han fint resten av banan. I andra klassen trillade två bommar när han klev av lite stort. Lite blandad kompott i regleringen både framåt och tillbaka, men stundtals även riktigt bra.

Stene funkar verkligen bra att ha med sig på tävling. Han utvecklas ständigt och det känns som att det här kommer att bli roligt att ta upp igen.

Liten stilstudie à la Karro och Stene:

Mitt lurviga hjärta Signe har fått följa med på de senaste två tävlingarna. Att hålla i hunden samtidigt som man höjer och sänker hinder på framhoppningen är inte kompatibelt, men det har visat sig att det finns en mycket enkel lösning på det. Ponnytävlingar i hoppning erbjuder ett rikt utbud av företrädesvis unga tjejer som gärna passar en gullig liten hund. I sin förtjusning går de all in och Signe har fått göra det mesta medan hon väntar på sin matte. Springa, stanna, upp på en sten, ner igen, nu går vi hit, nu går vi dit... Flåsigt värre faktiskt! :-) 

Den lyckliga i Lomma som fick passa världens snällaste lurvboll.