23 timmar och 55 minuter

Två söta men ibland aningens störiga tonårsgrabbar :-)

Arion till höger och hans inneboende kompis Entry till vänster.

(Bild från november 2016, just nu har vi barmark)

Hur svårt kan det va liksom?! Den frågan ställer jag till de här två sötnosarna typ varje dag. Visst ser de väl gulliga och oskyldiga ut? Det är de också, gulliga i alla fall... Oskyldiga, nja, där är det väl mer tveksamt. Jag kan inte beskylla dem för någon som helst typ av elakhet, men koncentrationen! Den är i princip obefintlig ibland. Två riktiga snorungar som har sina näsor överallt där de inte ska vara. Vägen ut ur stallet fram till hagen är helt rak med undantag för en sväng i början, men tror ni att vi alltid håller linjen? Nä, så enkelt är det inte. Det kan gå åt lite olika håll om man har otur. Likheten mellan mig och en dagisfröken med en grupp ungar på utflykt är slående lika. 

23 timmar och 55 minuter har Arion och Entry till sitt förfogande när det gäller att göra precis vad de vill i form av att brottas och leka med varandra. Två och en halv minut på morgonen och två och en halv minut på eftermiddagen ska vi ägna åt att gå till och från hagen. Är det för mycket begärt med fullt fokus då, jag bara undrar?!?!?! :-) 

Nä, skämt å sido. De är fina och härliga. Men det är också kul att få följa med i deras mentala utveckling och allra roligast är det nog när jag kan titta tillbaka på den här tiden och le lite åt minnet.