Tävling: LB:1, Helsingborgs FRK

I fredags åkte vi till Helsingborg för att starta en LB:1 med Stene. Lite svårare förutsättningar än förra starten. Tävling inomhus och mer avskärmat än utomhus i Frosta där han hade närhet till andra hästar och överblick. Nu fick han prova på att vara helt ensam i ett stort (80 m långt) ridhus. Väldigt fin på framridningen. Galopperade stort och luftigt, gjorde bra övergångar. Inne på banan blev han väl lite allmänt påverkad av situationen och såklart spänd, men han går utan att skygga för något och han fortsätter ändå att jobba. 

Jag tyckte att det såg bra ut! Visst - inte på något vis färdigt, jag ser en massa saker som behöver förbättras och förfinas, men för nivån han befinner sig på just nu så var det väl genomfört! Domaren tyckte också att ekipaget skötte sig, poängen som delades ut räckte till 69,46 procent och upp i en ledning som höll klassen ut. Seger igen!

Den som var minst nöjd var nog ryttarinnan. Karro knorrade lite över sämre känsla inne på banan jämfört med vad hon hade önskat, men kunde ändå peka ut några highlights som till exempel skrittmomentet där hon var nöjd med hur de hade fått till det. Och lite känsla för feeling har hon väl, just den bedömningspunkten belönades nämligen med 7,5 så den känslan kan hon lita på! :-)

Cutest ever

Sol och ökentorrt på ridbanan har lyst lite med sin frånvaro på senaste tiden. Förra veckan regnade det så mycket en dag så vi bestämde oss för att köra till ridhuset. Även om det går att rida i regnet så känns det som att man får lite mer vettigt gjort när man inte vadar fram i stora vattenpölar och har en ponny som ständigt går på tvären för att den försöker vända rumpan mot det blöta. 

Vi tog med oss Stene och Perfa för trim under tak. Väl där kom jag på att det nog var hög tid att slänga upp Perfas ryttare modell mindre i sadeln en sväng (vi har ju framtidsplaner jag och ponnymamma-Smith). Jag red en stund och sen lämnade jag över tyglarna till Lilly. Perfa är verkligen en supersnäll ponny. Lite osäker på sin lilla ryttare blev hon precis i början, men då sprang jag med något varv. Sen kunde Lilly trava runt själv. Obeskrivligt söta tillsammans!

Det ska börjas i tid. Gäller både ponny och unge :-)

Lilly har lite att växa i innan man kan säga att Perfa är för liten i alla fall.

Stene levererar!

Stene påklädd och klar för att möta lördagens utmaningar på hoppbanan

Det visade sig vara värt regndropparna att ge sig iväg till Ringsjöortens RF igår eftermiddag. Stene var riktigt duktig och gjorde en felfri runda i LB (1 meter). Han värmde jättefint och började framhoppningen med stora runda språng. Han blev nästan lite chockad över sig själv och då åkte svansen upp något hack, vilket inte brukar främja ryggverksamheten... hehe. Han löste det bra hur som helst. Karro hade en bra känsla av att hon kunde påverka honom även om han var lite spänd i kroppen. Efter rundan travade vi av på en av dressyrbanorna. Vi tänkte att det var ett bra tillfälle att bekanta sig med vita staket. Det var mycket vatten över hela banan, men Stene är väldigt cool med sådant. Han går fram fint ändå. Här är ett smakprov på galopparbete från framridningen:

Karro och Stene efter avslutad ritt. Nöjda och glada.

Duktig igår betydde faktiskt inte vila idag. Tvärtom så var det dags att kitta till sig ytterligare ett hack för idag var dagen kommen för Stene att prova lyckan som dressyrponny! Frosta RF har haft tävling i dagarna två så för mig blev det en andra rond. Vi hade anmält Stene och Karro till LB:1. Min elev Milla startade även hon sin femåriga ponny Athena i samma klass så jag kunde övervaka dem båda två på framridningen (även om Karro är ganska självgående vid det här laget får jag nog säga. Ibland har man gjort jobbet för bra och då har man även gjort sig själv överflödig... haha).

Stene såg fin ut redan från början även om Karro upplevde honom som aningen seg i kroppen, men det är ju helt okej med tanke på att han tävlade hoppning igår. I programmet skötte han sig strålande! Jag måste verkligen säga att jag tycker att han gick på toppen av den förmåga han har just nu. Han har superfin inställning och jobbar tillsammans med sin ryttare. Det enda som håller honom tillbaka är att han inte är tillräckligt stark för att kunna visa all sin potential än. Karro hjälpte honom ändå att glänsa på den nivån han är nu med riktigt fin ridning. Det var väl avstämt och fint följsamt. Jag blir så stolt när jag ser dem där inne på banan. 

Det var inte bara jag som tyckte att de skötte sig bra. Domaren gav dem 68,57 procent och det resulterade i en blågul rosett - seger i debuten!

Stilstudie:

Att åka på tävling ska vara guldkanten på hela hästeriet. Det ska vara glädjen som gör att man orkar genom de där lite jobbigare stunderna med lera och kyla. Därför var det bästa på hela dagen nästan när Karro och Stene hade avslutat sin ritt och ska lämna banan - titta på dem, så här glada ska häst och ryttare se ut när de är färdiga!

Milla och Athena gjorde även de en finfin insats på banan. De landade på 67,88 procent och bärgade andraplatsen i klassen. Stämningen i Högås-lägret var på topp!

Titta så fina:

Milla och Karro på prisutdelning

Totte!

En regnig förmiddag idag har ägnats åt ponnydressyrtävling hos Frosta RF. Jag har hjälpt min elev Milla med hennes två ponnysar och så har jag även haft förmånen att få hinna träffa alldeles underbara lilla Totte! Totte, eller Högås Slowfox som han egentligen heter, är min welshuppfödning med Manthan som mamma. Han såldes härifrån till familjen som fortfarande har honom när han var fyra år - nu är han åtta! Oj vad tiden går.

Jag är alldeles varm i mitt uppfödarhjärta. Det är något mycket speciellt med att träffa de man har fött upp själv igen. De man har sett födas och sen växa upp. De man har hanterat från början och påbörjat utbildningen av. 

Totte och hans ryttare Sofia har inte hunnit vara ute på så jättemånga tävlingar än men idag gick det riktigt bra! De genomförde hela programmet (LB:1) på ett mycket fint sätt med någon liten titt från Totte här och där. Sofia red bestämt och tydligt hela tiden så det löste sig till det bästa. Jag har frågat familjen om de inte skulle kunna tänka sig att komma hit och hälsa på med Totte, jag skulle så gärna vilja prova att rida honom, och det har de sagt ja till! Så roligt!

Så här fina var de tillsammans:

Sista fixet innan start

Galoppvolt på banan

Sofia har den rätta kämparglöden!

Fina

Prydligt!

Nu har jag fått i mig lite lunch samtidigt som jag laddade upp bilderna på Totte från kameran. Dags att gå ut i regnet igen. Vi ska åka till Ringsjön med Stene. Han ska göra en start i 1 m (LB). 

Later!

Helgen före midsommar

Manthan, Lilly och jag på tävling i Eslöv

Helgen innan midsommar bestod av två bråda dagar. Det var tävling lite här och var runtom i Skåne för undertecknad. Lördag förmiddag började med lokal ponnyhoppning i Eslöv. Lilly och Manthan startade 50 cm och 60 cm (LE och LD). Ekipagets andra riktiga tävling och man kunde redan känna att Lilly börjar bli mer varm i kläderna. Hon lär sig banan snabbt och på framridningen är hon mycket duktig på att rida stora och noggranna vägar när hon ska byta varv eller rida an på framhoppningshindrena. 

Första rundan flöt på fint fram till näst sista hindret där det blev ett stopp. Det var ingen stor grej och ibland är det till och med bra att sånt händer så att den lilla ryttaren lär sig att hantera även sådana situationer. Lilly var helt på det klara med hur man löser en sån situation - hon la en stor volt, fick igång en bra galopp och sen hoppade de över hindret utan problem. I andra klassen gick det som tåget - felfri runda och en rosett att lägga till samlingen.

Lilly rider runt banan innan start. Mamma Frida står och bevakar... men vad tittar hon på egentligen? Inte på Lilly och Manthan i alla fall :-)

Anridning i fokus

Samtidigt, i en annan del av Skåne, gjorde Manthans dotter Högås Foxy Lady och Manthans förra ryttare Alice en strålande insats på hopptävling i Sydslätten. Felfria i LD 70 cm (Clear round) och vinst i LC 80 cm! Blågul rosett och ärevarv! Jag fick rapport via sms att det hade gått strålande!

Alice och Foxy med rosetter och pokal!

Efter lite fika i Eslöv vände jag hemåt för att göra i ordning Claudius. Tävling på andra sidan Hallandsåsen stod på hans schema. Och inte i vilken klass som helst utan debut i kür dessutom! Det tog en bra stund att köra dit. Närmare två timmar faktiskt... och för att vara tävling i Skåne är det lååångt bort (vi är inte vana att behöva köra i timmar för att nå tävlingsplatsen här nere i söder, bortskämda ja, men det är så vi vill ha det!) Till slut nådde vi Båstads RK och där var det full aktivitet. Hopptävlingar på utomhusbanan på gräs och dressyrtävlingar på dubbla banor, en klass i ridhuset och en klass ute på grusbanan. Küren gick inomhus. 

Uppvärmningen gick väl lite sisådär. Claudius bjöd liksom inte på sig själv. Han var svår för Zelma att hålla framme till bettet. Han ville gärna sjuka ihop lite och krypa bakom hjälperna. Vi tuggade på med tempoväxlingar och övergångar för att få honom kvickare och mer över sina bakben. Starten i küren gick helt okej. Han blev lite tittig inne på banan och trängde från spåret några gånger och den där sista finishen uteblev men de genomförde en bra ritt. Zelma red starkt och koncentrerat på en Claudius som inte var sitt lättaste jag. Några missar drog ner procenten lite men vi fick ett bra svar på att küren fungerar. Alla domare hade satt sju på svårighetsgrad och på musiken. 

Söndagen ägnades också den åt tävling i Båstad. FEIs individuella mästerskapsprogram på utebanan. Jag var laddad, hade tänkt igenom framridningen noga och hade en plan för allt. Jag tyckte att han såg bättre ut från början under värmningen. Zelma red bra och engagerat. När vi hade skrittpausat lite och skulle börja själva arbetsfasen blev han som ett gammalt segt tuggummi igen. Zelma red verkligen för allt vad ridbyxorna höll men hon fick dåligt betalt av sin ponny. Det är verkligen inte ofta som det känns så med Claudius. Typ aldrig. Nåja, man ska aldrig klaga utan man rider utefter de förutsättningar som ges när det är tävling. Det hjälper aldrig att sitta och önska att saker var annorlunda. Varje tävling är unik och man kan bara genomföra den utefter de premisser som ges där och då. Nu satt det segt klister under skorna och då får man dansa desto yvigare!

Zelma gjorde en stark insats på banan och det var en hel del som var bra, men flytet och samspelet som de kan ha tillsammans var ju inte riktigt där och det syntes såklart på procenten.

Här är stilstudie från banan - som sagt, många fina saker också!

En lång väg hem och gott om tid att fundera. Varför blev det så här? Den senaste månaden har det gått så otroligt bra på träning. Ekipaget har höjt sin nivå och Claudius har varit i en strålande form. Aldrig förut har han kommit till tävling och bara velat lägga ner förut. 

Måndagen fick Claudius vila i sin hage men på tisdagen var det dags för arbete igen. Jag var taggad att ta tag i problemet såklart. Det blev dock inte så mycket av med det. Jag behövde bara ta några få steg i trav för att känna att det här känns inte rätt. Jag travade vidare någon minut och sen uttrycker Karro, som också var på ridbanan, precis det jag känner men inte vill låtsas existerar. "Han ser inte ren ut."

Det finns aldrig någon tid att förlora i sådana lägen. Torsdag fm bar det av till veterinären och vi har gjort en utredning. Blä, bläää vad tråkigt när det blir så här! Jag kan i alla fall konstatera att min fina ponny inte alls hade dålig inställning eller hade slutat att bjuda på sig själv - han hade ju ont! Lite dumt bara att han inte visade det på hela helgen. Inte ett steg orent travade han varken i skolor, små volter eller i längningarna. Nedrans hästar, ibland ska dom bara hålla på och leka hjältar och vad får dom för det? Mattarnas gnäll om att de borde gå bättre. Hehe, otack är lönen för det mesta här i världen ibland både för folk och för fä... 

Jag återkommer om skaderapporteringen, men det ser mörkt ut på tävlingsfronten den närmaste tiden.

Vi försöker hänga med i takt

Let there be music and we shall dance to the rythm!

Nu är det nya grejor på gång. Det ska ridas kür till helgen är tanken nämligen. SM är inte en avlägsen prick i fjärran länge och tar man sig till en A-final så är det fri styrning till musik som gäller. Det känns oklokt att inte vara förberedd även om det är tufft att ta sig dit. I helgen är det nationellt meeting i Båstad och där finns det en kür-klass på lördagen som Zelma och Claudius ska ta sig an. Zelmas storasyster Wilma har tävlat två olika ponnyer I FEI under sin ponnytid och hade en kür till varje ponny, så nu har vi lämpligt nog ärvt den ena till Claudius. Det känns som en bra början och då kan man i lugn och ro knåpa på en egen i den takt man vill.





Under de senaste veckorna har vi även försökt vara flitiga med träningar för Susanne (Gielen) och arbetet för ekipaget går stadigt framåt. Det känns roligt och inspirerande, vi får väl se om det sitter på tävling också. På söndagen ska de rida FEIs individuella mästerskapsprogram och det programmet har de ju tagit sig runt några gånger nu så vi får väl prova att spänna bågen lite!

Zelma och Claudius i full koncentration på träning

Första riktiga tävlingen!

Lilly och Manthan värmer upp i morgonsolen

Igår så var det då dags för Lilly och Manthans debut på riktig tävling. Platsen var Hästhagens RF, samma ställe som vi var och hoppade Pay´n´jump hos i måndags alltså. Höjderna var också samma, 50 cm och 60 cm. 

Ett ekipage med fokus

Allt gick enligt planen! Felfritt i båda rundorna och Lilly strålande ikapp med solen som sken på oss.

Stilstudie: