... angående det faktum att jag har varit en dålig blogg-skrivare den senaste månaden.
Så, på allmän begäran: Fullständig lägesuppdatering.
Jag får nog ta det i kronologisk ordning. Först ut är Ungponnyfinalen i Falkenberg 28 september. Caramis kvalade ju dit genom sin fina insats på kvalitetsbedömningen tidigare i höstas. Finalen för de fyraåriga hopponnyerna startade först på morgonen, så det blev till att kliva upp väääldigt tidigt för mig och min trogna supporter och lillasyster Galina. Vi startade resan strax före halv sex och hade innan det fodrat, knoppat och släppt ut övriga hästar här hemma. Resan gick smidigt och utan problem. Första delmomentet var exteriörbedöming. Jag kände mig skeptisk till att vi skulle kunna upprepa de poängen vi fick på kvalitén, och tänkte istället att "38 poäng är ju också bra". MEN, se här skrällde det till. Caramis visade upp sig mycket fint och domaren gav henne: 98788 = 40 poäng!
På med sadel och en lätt framridning innan den stora bedömningen - uppsutten hoppning. Hade vi inte kvalat till finalen så hade Caramis nog fått vila, just på grund av att hon hade känts lite matt. Det var också så hon kändes inne på hoppningen. Hon gjorde en fin insats och skötte sig mycket väl (som alltid i tävlingssammanhang). Domaren tyckte att detta var en fin ponny med mycket god rytm, balans och frambensteknik. En ponny för framtiden, men som för dagen var något "tung ifrån marken". Poängen blev 7 för teknik och förmåga samt 8 för temperament och ridbarhet. Sammanlagt slutade Caramis på tionde plats. En riktig guldponny!
Hera har gjort två starter i 1 meter. Först åkte vi till Åstorp. Hon var mystiskt lugn på framridningen. Är detta positivt eller negativt frågade vi oss... vi var inte riktigt säkra. Väl på framhoppningen var hon lite frånvarande, sprang vid sidan en eller två gånger, vilket är olikt henne. Hon hoppade ok, men inte lysande. Dags för start. Första hindret gick bra, tvåan och trean låg på linje bort från utgången. Där tog det stopp. De red på igen och nu hoppade hon bra. Sedan kom en kombination där hon stannade IGEN! Nu tog (äntligen) ryttarens tålamod slut och han tryckte till henne ordentligt, hon hoppade insprånget lite spänt och rev - men då var det som att hon vaknade upp.- "Jaha, vi är på hopptävling" för sen hoppade hon resten av banan med stora fina språng. Ingen superrunda men det kändes positivt att hon skärpte till sig.
Den andra starten gjorde vi i Trolleholm i lördags (1 november). Hera fick åka lastbil för första gången. Jag samåkte med Mange (ryttaren) som hade ytterligare två hästar till start med sig. Hon stod som en princessa och verkade nöjd. Idag var det lite mer "go" i henne på framridningen, mer som vi är vana att se henne. Framhoppningen var ganska trång och alla hade inte sina hästar under kontroll, så man kunde se att hon blev spänd. Har skulle detta gå? Jag var inte helt säker. Själva tävlingsridhuset var stort, ljust och luftigt. Hera slappnade av. Hon hoppade lugnt, säkert och fefritt! Vi är på banan igen!
Samantha har varit på 90-dygnskoll och är fortfarande dräktig. Allt ser bra ut. Längtar, längtar till sommar och ny fölis... Självklart funderar vi redan ut namn, spekulerar kring kön, färg och tecken.
Mammorna, barnen och Vanilla har fått flytta hem från betet nu. Vanilla bor i box och de andra går ute i lösdriften (egentligen storboxar) nattetid. Dagtid får mammorna barnledigt och går i egen hage. De verkar faktiskt tycka att det är skönt. Totte och Grynet får roa sig med Vanilla. Första dagen var det lite ängsligt, men nu är det lugna gatan. Det är snart dags att vänja av helt och då blir det väl lite oro i lägret igen. Det brukar dock gå över ganska snart.
Vi har även hunnit med att löshoppa en gång. En söndag vi helst vill glömma... Eller om man ska vara konstruktiv - lära oss något av. Vanilla skötte sig bra, men svävade hellre runt i sin älgtrav än galopperade. Hon hoppade dock utan problem. Sen skulle Totte och Grynet få vara med på ett hörn. Det blev tyvärr inte godkänt. Grynet hoppade eller sprang igenom avspärrningarna typ sex gånger och Totte hoppade ut från ridbanan MELLAN undre och övre slanan när vi skulle fånga dem. Efter det var det Samanthas tur. Hon har aldrig löshoppat här förut, men gjorde det med glans. Riktigt spänstiga och fina språng med fin hinderkänsla - MEN hon hoppade också ut från ridbanan, även hon mellan slanorna (Ett släktdrag?). Hur går det till? Dessa ponnyer... Sen var vi rätt trötta efter allt ponny-jagagande. Bättre lycka nästa gång, nu är vi beredda på allt!
Mycket text... men så blir det när man slarvar med uppdateringen. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar