Äntligen DRU +

Ja, det är faktiskt sant, Samantha är dräktig. Jag kollade henne imorse, utan större förhoppningar kan jag tillägga. Så här på fjärde försöket har man liksom tappat hoppet en smula. Men, skam den som ger sig, för där var den, den underbara blåsan! Den enda som var lite missnöjd var väl Totte, han hade gärna stannat kvar och pratat lite med de fina damerna som bor på seminstationen.

Tyvärr är inte allt lika positivt. Förra veckan fick jag köra Ophra (och Grynet) till Helsingborgs Djursjukhus. Hon hade hög feber och var knallgul i slemhinnorna. Mest troligt en förgiftning av något slag. Nu har hon stått där i en vecka och levervärdena är fortfarande väldigt höga. Hon äter dock bra och verkar må ok, även om hon såklart är trött. Hon har (ganska väntat) tappat en hel del i vikt. Ophra skulle egentligen ha dräktighetsundersökts i måndags, men det känns helt irrelevant just nu. Jag vill bara att hon ska bli frisk. Jag väntar på nya provsvar idag, och kanske att det kan ha skett en liten positiv vändning.

På skakiga ben tar sig stuteriet sakta fram. En liten ljusstrimma i betäckningsmörkret vittnar om att det i alla fall finns chans för att det kommer skutta ett litet föl här på gården nästa sommar.

Vilka fantastiska vänner jag har!

I onsdags var det dags för den stora kollen. Både Ophra och Samantha skulle dräktighetsundersökas. Hur det gick? Ja, vad tror ni. Det fanns inga fosterblåsor där inte.

Det beslutades att Ophra skulle komma åter på fredag då hon mest troligt skulle ha gått i brunst och kunde därmed sköljas innan betäckning. Toppen. Jag stod redo att åka till Göteborg för några dagars träning med Hera och Caramis hos min goda vän Klara. Vad gör man? Jo, man vänder sig till Gitte och frågar så snällt om hon kan tänka sig att hämta Ophra klockan halv sex på fredag morgon och ta med henne och Grynet ner till Flyinge. Det kunde hon. Väl där visar det sig att hon är tokbrunstig och står med ett jättestort ägg. Strålande. Jag är ju i Göteborg och Ophra behöver åka till hingsten idag. Hon kan inte alls vänta till på söndag som jag hade trott. Vad gör man? Jo, man ringer till sin kollega Nathalie och undrar försynt om hon kan tänka sig att köra Ophra och Grynet hela vägen ner till Ystad för att kunna bli betäckt. Det kan hon. Så på vägen hem från Flyinge kör Gitte förbi hemma hos Nathalie och de lastar om Ophra med föl till ett nytt släp och iväg igen. Vad skulle jag ha gjort utan er två? Jag tackar ödmjukast!

Samanta fick stanna i Flyinge efter att det hade konstaterats att hon för tredje gången inte hade tagit sig med Bocaccio Arden. Det kändes mycket tråkigt, men veterinären rekommenderade mig att byta hingst och jag bestämde mig för att följa hennes råd. I fredags hade hon, precis som Ophra, gått in i brunst och sperma beställdes. I går seminerades hon med Leuns Velds Elegant RP 135 (läs mer på http://www.ridponny.net/)

Träningen hos Klara i Billdal har gått strålande. Både Caramis och Hera har skött sig exemplariskt och det har varit jättekul. Två trötta men nöjda hästar kom hem och har idag bara fått slappa i hagen. Jag har dock inte legat på latsidan. Efter hemkomsten från Göteborg igår så gav jag mig iväg för att hämta hem Samantha och Totte från Flyinge. Totte skulle nämligen visas på utställning idag!

Alla som har träffat Totte vet att han är en tjejtjusare med mycket hormoner i omlopp. När vi anlände till Bjärsjölagård (utställningsplatsen) kan man säga att han var på topp. Han pratade med alla! Det gav dock med sig efter en stund när vi hade promenerat runt lite. Han var duktig och skötte sig bra när vi kom in i ringen. Han blev bedömd med poängraden 88787 = 38p och silver. Vi var nöjda även om han såklart är värd guld i våra ögon. Det var en dag med många nya intryck för honom och han åkte hem en erfarenhet rikare.

Kan Hippotrim var den universala ultimata lösningen?

Jaha. Hämtade hem båda tanterna förra veckan. Ophra i tisdags och Samantha i onsdags. Båda med ordination om fem dagars hippotrim-kur. Bakt.provet på Ophra visade att hon fortfarande inte var fri från sin infektion, därför blev det en behandling nummer tre. Även Samanthas bakt.prov visade på infektion och det blev därför behandling också där. Hon är nu ombetäckt för tredje gången.

Ska man våga hoppas på ett "tredje gången gillt" i båda fallen?

Det är i vilket fall som helst härligt att ha dem hemma igen. Fölen blev mycket glada över att återförenas och leken började nästan med en gång. Mammorna verkade nöjda med lite avlastning och gott om gräs under hovarna.

Hela gänget är samlat igen.

Grynet och Totte pussas.

Nästa vecka är det DRU på båda stona. Jag är lite spänd och skeptisk, men hoppas såklart på två stora + !

Blir det några föl nästa år?

Ja, vad ska säga. Betäckningssäsongen hittills har ju inte gått strålande. Kollade Samantha i onsdags, men hon var inte dräktig. Vet ej vad som är fel. Enligt hingstägaren så är spermakvaliteten ok och han har haft bra dräktighet tidigare. Igår körde jag henne till Flyinge och hon var brunstig så det har beställts sperma till idag, hon är nog redan seminerad. Dessutom bestämde vi att ett bakt.prov skulle tas. Det är nästan så att jag hoppas att hon har en infektion, då vet man i alla fall varför hon inte har tagit sig och det går ju att behandla.

Även Ophra och Grynet fick ut och åka i onsdags. Ophra började visa brunst i tisdags kväll. Först åkte vi till Flyinge för att ta ett bakt.prov. Hon blev ju infekterad efter sin förlossning eftersom efterbörden tog så lång tid på sig att komma ut. Trots två behandlingar kände jag mig inte säker och ville för säkerhets skull göra ett prov. Fick svar igår, och (självklart) är hon fortfarande infekterad. Vi ska avvakta till måndag och bestämma vidare behandling då. Ja, Ophra och Grynet är hos hingsten i vilket fall. Jag körde dit dem efter att vi hade varit på Flyinge i onsdags. Allt verkade bra. Ophra och Grynet fann sig till rätta och vi betäckte henne även innan jag åkte därifrån.

Ophra betäcks i år med welshhingsten Dahlåkras Ikon. Läs mer om honom på http://www.dahlakra.se/stuteri.

Jag har ju redan bestämt att det ska pluppa ut två stycken skimmelpojkar nästa år... Alla som läser detta kan väl hålla tummarna!

Massiv uppdatering!

Oj oj oj... nu var det evigheters evighet sen jag uppdaterade bloggen sist. Det har väl sina anledningar. Det har hänt både roliga och tråkiga saker här på stuteriet den senaste tiden. Jag ska försöka sammanfatta dem här.

2008-05-02

Juno deltog i 3-årstestet i Granelundshallen i Flyinge

Hon skötte sig strålande och fick poängen 875867 som gångartshäst och poängen 875799 som hopphäst. Tyvärr blev ju poängen på benen bara en femma. Hon är inte helt korrekt inskenad fram och bedömningen var väl rättvis. Att hon bara fick en sexa på traven får nog visaren (dvs jag då) ta på sig. Vi hade inte övat någonting och konditionen (hos visaren) var under viss kritik!

Desto roligare var det när hoppdomaren tog över mikrofonen och läste upp bedömningen. "Bra bakben, god ryggverkan, god spänst. Lugn, samarbetsvillig och uppmärksam" Sedan fortsatte han med att säga att det här var en häst som han själv skulle vilja sitta på och att hon skulle gå långt med rätt ryttare. Jag och Galina (syster) studsade ut därifrån och var så stolta att vi nästan sprack! Hon hoppade verkligen fantastiskt så det var hon värd!

2008-05-03

Betessläpp. Vanilla, Hebe och Looki fick tillsammans med två andra hästar utifrån beträda det stora betet. Underbart tyckte jag att jag hörde att de ropade samtidigt som de galopperade iväg. Det blev inte så mycket spring dock, för det härliga vårgräset som fanns under fötterna hägrade en aning för mycket. Snart hade alla funnit sig till ro.

2008-05-05

Dags för att starta upp årets betäckningssäsong. En månad sedan Samantha födde Totte och det bar av till Flyinges seminstation för en koll. Totte var mycket tveksam till att åka transport. Tur att han är så liten och lätt. Micke och jag formligen lyfte in honom. Till min förvåning var Samantha mitt i brunst (inga synliga tecken här inte...) och stod med ett stort ägg, så hon och Totte fick stå kvar. Sperma beställdes och hon seminerades dagen efter. Hingstvalet föll i år på ridponnyhingsten Boccacio Arden RP 149. Mer om honom kan ni läsa på http://www.stallphem.se/

2008-05-07

Samantha kollades dagen efter seminering och hade då gått ur brunst, så hon och Totte fick komma hem igen. Väl hemma väntade den stora lyckan - Sommarbeteshagen. Istället för att gå och skrota i den lilla rutan hemma vid stallet bestämdes det att Samantha och Totte lika gärna kunde få njuta av gräset och de stora ytorna uppe på betet, även om de fortfarande fick komma hem på kvällarna och sova i sin box över natten.

2007-05-12

Ibland händer det som bara inte får hända. Det absolut värsta man kan tänka sig. Det var på kvällen vid ungefär halv åtta. Micke och jag gick upp till det stora betet för se till hästarna. På långt håll kunde jag se att något inte var rätt. Hebe såg väldigt konstig ut. "Hon är halt" sa jag till Micke, "hon har säkert fått en hovböld". Magkänslan sa dock något annat, och jag vågade inte ens gå fram och titta, det fick Micke göra. Mina värsta farhågor besannades när Micke kom tillbaka och sa "hon har brutit benet". NEJ! det är inte sant! Men det var det. Höger framben hängde i en mycket onaturlig vinkel, avsparkat ungefär mitt mellan knät och kotan. Den första personen jag kunde komma på att ringa var Gitte, min goda vän, granne och före detta chef på Flyinge. Tur var väl det, för hon och hennes man Sven kom direkt. Vi ringde även distriktsveterinären som gjorde ett mycket bra jobb. Han gav oss en chans och skickade oss till Helsingborg för röntgen efter att han hade stödbandagerat benet. Vi fick in henne i transporten och pallade upp henne med massor av höbalar. Under hela tiden stod hon helt oberörd med öronen framåt. Min modiga vackra Hebe. Väl på Helsingborg röntgade vi benet och det konstaterades att frakturen innehöll alltför mycket splitter för att det skulle gå att rädda henne. Omkring midnatt fick Hebe avsluta sitt liv här på jorden och hon är mycket saknad av hela familjen. Bilden är tagen någon dag innan olyckan och är den sista bilden som finns tagen på Hebe. Det kommer ett längre blogginlägg till minne av henne, men det får bli lite senare när jag orkar titta igenom alla bilder jag har av henne.

2008-05-13

Strax efter att klockan har passerat tolv på natten ringer min mobil. Gitte och jag är på väg hem från Helsingborg med ett ekande tomt släp. Det är Micke som ringer. "Det ligger ett föl här i boxen", säger han. Äntligen har Ophra lyckats klämma ut sin unge. Hon har gått mer än en vecka över tiden och jag har verkligen väntat och längtat. Jag undrar ju genast vad det är för kön, men det vet han inte och han vill inte gå in och störa Ophra säger han. Dryga 45 minuter senare är jag hemma. Sorgen över Hebe överskuggar allt den här natten men jag är ändå glad över att det har kommit ut ett friskt föl. Precis när jag kommer in i stallet reser den lilla på sig för första gången. Det är ett sto. Det känns bra. Hon är fantastiskt framåt och stadig från början. Nyfiken och orädd. Hela familjen står i stallet och tittar på den nya. Hon har bläs och vitt på alla fyra benen. Allt gick så fort dock så inget av efterbörden hann med ut. Ophra blir tvungen att krysta ut allt utan hjälp från tyngden av det som brukar hänga ut. Först efter 15 timmar kommer den ut och då är hon mycket trött! Vi funderar på vad vi ska döpa den nya fölisen till. Vi hade egentligen bestämt oss för ett namn, Ophras föl ska alla gå i musikens tema, men nu känns det inte alls passande. Vi enas om att den här natten för evigt kommer att kopplas ihop med Hebe och att vi vill att namnet på något vis ska visa det. Efter ett tag så är det mamma som kommer på det (som vanligt). Hon ska heta Högås Bittersweet Melody. För det är så det känns - bitterljuvt.

2008-05-14

Vem orkar gå runt och säga det där långa namnet hela tiden? Nä, det gör ju ingen. Det visade sig dock fort att detta är en dam som inte tar någon skit - så smeknamnet blev såklart "Grynet". På bilderna ovan är hon ute och luftar sig på ridbanan, ca 1 dygn gammal.

2008-05-23

DRU-koll på Samantha. Men det var tomt! Inget ägg som hade befruktats. Däremot var hon mitt i brunst (utan att visa något den här gången heller) och hade ett fint ägg att seminera på. Det var bara att lämna henne med sitt nu ganska kaxiga och bråkiga barn. Tottes hingsthormoner verkar ha kommit igång tidigt... hm.

2008-05-27

Samantha var färdig och de fick komma hem igen. Och (äntligen enligt Totte) var det dags för att släppa ihop mammorna och barnen. Det gick mycket bra. Ovan ser ni Grynet och Ophra mitt i all grönska.

2008-06-08

Totte och Grynet är nu bästisar och alla fyra går tätt ihop och betar tillsammans. Totte jobbar stenhårt på att byta ut sin bruna jämna färg mot den lite mer tuffa brunskimmel-färgen.

Galina och Totte samtalar lite i beteshagen. Eller vad gör du egentligen Galina, försöker du titta in i Tottes näsborre kanske?

Ja, då är vi nästan framme vid dagens datum. Så mycket mer har inte hänt. Imorgon ska Samantha kollas igen, och jag hoppas innerligt att hon har tagit sig den här gången. Ophra borde gå in i brunst vilken dag som helst och ska då få åka till hingst för betäckning. Mer om detta imorgon. Håll tummarna för Samantha!

Gott med gräs!

Äntligen har Samantha och Tottes hage blivit färdig... Gräs under fötterna! Detta kan såklart utnyttjas på lite olika sätt. Samantha valde ett sätt (att äta!) medans Totte provade flera olika.

Som att stå och spana...
... smaka på gräset...

... springa fort...

... och springa fort!

Bilderna är tagna första gången de gick ut i sin hage, och då var Totte sju dagar gammal. Nu är han snart tre veckor, och tycker fortfarande att det roligaste är att busa och springa fort.

Två stycken nyförvärv

Jag får väl erkänna att jag egentligen borde ha presenterat stuteriets senaste tillskott för länge sedan. Den 16 februari i år köpte jag welshstoet Simberg Samantha av stuteri Kållared. Tanken är att hon ska verka i Ridponnyaveln här hos oss på Högås. Samantha är född 2004 och är e Simberg Hobnob RW 94 u Cennen Suite ue Downland Krugerrand.

När jag köpte henne var hon dräktig med Welshhingsten Kenwoods Right Royal. Efter lite funderande bestämde jag mig för att köpa henne inklusive fölet. Spännande, Högås första welshföl, tänkte jag.

Igår, klockan 08.20 på morgonen fölade hon. Allt gick bra och fort, precis som det ska göra. Samantha var jätteduktig. En liten hingst blev det. Han ska heta Högås Slowfox.

När det gäller namn har vi bestämt oss för att följa ett tema för alla föl efter samma sto. Temat ska helst komma ur mammans namn, och det gör det även den här gången. Fattar ni hur det hänger ihop med Samantha och Slowfox? :-)

Idag blir det en riktig bildbomb här i bloggen. Först kommer några bilder från "Tottes" (det smeknamn den lilla nu helt plötsligt har fått sig tilldelat...) första skälvande minuter ute ur mammas mage.

Idag har Totte fått skåda solens strålar för första gången. han har fått lufta sig i två omgångar ute på ridbanan. För säkerhets skull satte jag och lillasyster upp plastband runt om banan. Han är ju så liten, vi är rädda att han ska råka springa under staketet.

Samantha har full koll på sin lilla kille och springer precis lagom fort hela tiden. Totte har inte riktigt vågat börja busa så mycket än utan är mest förundrad över hur fort hans ben bär honom!

Om ni vill veta mer om Tottes pappa och se bilder på honom så kan ni besöka Stuteri Kållareds hemsida: www.kallared.com och gå in under "hingstar" i vänstermenyn.