Det gamla vanliga...

... som vi brukar pyssla med på söndagar är ju löshoppning, och idag var inget undantag.

Ett helt gäng var det som skulle få komma ut och rasta sig på banan. Nathalie var här med Alex och Ingrid från Stuteri Sting dök upp och hade med sig sin cob-hingst "Reppe". Han fick inleda eftermiddagen, och det flöt riktigt fint. Reppe har bara löshoppat en gång tidigare och det var när han var här första gången, men det gick som tåget! Fin benteknik! Han har kanske aningen bråttom än så länge men det kommer han att lära sig snabbt med lite rutin.

Reppe med sulorna i magen - inga frambensfel här inte!

Next up: Alex. Han fick fortsätta med studsövningarna från förra gången. Det gick bara bra. Klok och försiktig utan att hetsa upp sig (över hindrena kanske ska tilläggas. Stona i hagen säger jag inget om, det får han tala för själv). Riktigt nöjd med honom idag. Det enda "felet" han gjorde var faktiskt att inte vilja bli fångad - vilket aldrig brukar vara ett problem annars. Han tyckte helt enkelt inte att han var färdig för han tog TVÅ extra rundor. Träningsnarkoman?!?! :-)

Sedan var det faktiskt inte mindre än två stycken som intog ridbanan. Totte och Grynet fick göra comeback i löshoppningsringen. Det var ju ett tag sen de fick vara med... Men att de fick vara med idag var inget som vi behövde ångra! Strålande insats. De sprang lydigt åt rätt håll hela tiden, stannade när de skulle och hoppade glatt över det lilla hindret. Härligt att se dem på ett bra underlag. Framför allt tycker jag att Grynet ser ut att ha riktigt taktmässiga och bra gångarter, den som väntar får se...

En i taget, ordning och reda! Totte först och Grynet efter.

Den här gången tog Grynet täten, någon rättvisa får det ju vara.

Vanilla var självklart med och sprätte lite sand. Hon fick ungefär samma upplägg som förra gången. Upphöjda bommar på studsavstånd för att hjälpa henne med rytmen i galoppen. Det fungerar faktiskt riktigt bra och hon löste övningen i båda varven. Jag hoppas att det här ska ge henne ett större förtroende att våga länga sprången lite och hitta balansen i sin galopp.

Sedan var det min underbara Curre. Han jobbade precis som övriga i gänget på ett tillfredställande vis. Även här körde vi en repris på förra veckans övning. Bom + låg studs före hjälphindret och en upphöjd bom mellan hjälphindret och oxern - allt för att han ska hålla en jämn rytm genom hela övningen och motverka för mycket acceleration. Höjden på oxern låg någonstans mellan 1 meter och 1.10, och det fixar han galant. Se själva:

Han sträcker huvudet framåt, har manken som högsta punkt och frambenen klistrade under magen - inte så illa va?!? :-)

Här visar han upp samma fina språngkurva igen rundan efter.

Sist ut var Looki. Hon fick hoppa samma övning som Curre, vilket passade henne mycket bra. Hon höll en bra rytm och gjorde några fina språng.

En som inte fick vara med idag var Hera, men hon hade en egen "svartahingsten-show" i hagen med många krumbukter och stegringar. Hon fick arbeta i tömmarna lite senare, under något mer kontrollerade former!

Första kvalet avklarat

Tävlingsdags igen. Idag bar det av till Willands RF utanför Kristianstad. Det var bara jag och Caramis, ingen hade tid att sällskapa med oss idag. Hon gick två klasser, 0,80m (LC) och 0,90m (LB).

Caramis kändes väldigt fin på framridningen till den första klassen. Framhoppningen fungerade också bra och hon skötte sig utmärkt inne på banan. Ingen plötslig längtan efter kompisar som sist vi var iväg, utan hon höll tyst och var fokuserad på sin uppgift. Min egen insats i den klassen var väl lite sämre. Jag red lite stressat och la henne helt fel på ett hinder vilket resulterade i en rivning. Den får jag ta på mig helt och fullt - no excuses!

Den andra klassen innebar kvalförsök till femårschampionatet i hoppning. Kvalkortet kom i brevlådan igår. Jag hade det med mig och lämnade in det till sekretariatet, vilket man måste göra före start - ingen press alltså... ;-)

Självklart känns det inte hundra när man är missnöjd med sin egen insats, men jag stramade upp mig själv lite och bestämde mig för att om vi skulle ha några rivningar i den här klassen så skulle det i alla fall inte vara mitt fel. Kort och gott: rid bättre!

Och det gjorde jag - för vi kom runt utan fel och har därmed klarat det första av två obligatoriska kval som krävs för att få starta i championatet i höst! Skönt!

Caramis och jag, efter avslutad felfri runda. Bilden är från i höstas. Idag hade vi ingen fotograf med oss, men vi såg likadana ut idag som då!

Högås Hebe

Högås Hebe

* 2007-03-18 + 2008-05-12

e Kulltorps Yrrol RW 100

u Hera (SWB) ue Dammen

Idag skulle Hebe ha fyllt två år. Min allra första uppfödning, Heras första avkomma och hela familjens ögonsten. Aldrig har min lillasyster kommit så fort ur sängen som den morgonen för två år sedan när jag ringde in till huset och fick säga de underbara orden "det står ett föl här!" Hon var elva dagar för tidig och vi hade inte börjat vaka än, men där stod hon och tittade upp på mig. Världens finaste, jag kunde inte tro att det var sant, hon var här. Jag var uppfödare till ett alldeles eget ridponnyföl.

Många känner nog igen sig i känslan, den första är alltid den första.

Olyckor händer, och Hebe var ofta exakt där sakerna hände (inte sällan även orsaken till dem). En spark på skenbenet med en splitterfraktur som resultat blev den sorgliga orsaken till att Hebe fick somna in endast dryga året gammal.

Saknad av oss alla på Högås. Så här minns vi Hebe.

Ungefär ett halvt dygn gammal tar Hebe igen sig lite efter en hel del bus.

Nyfiken och framåt. Hon var ett riktigt terroristbarn som skulle tugga och pilla på allt!

Munnen halvöppen, alltid redo att provsmaka!

Hebe åtta dagar gammal. Ute i hagen tillsammans med sin mamma.

Alltid span. Alltid på väg någonstans.

Fyra veckor gammal. Kom igen morsan!

Sommarbetet 2007. Relaaaax...

Ska du fota? Då vill jag vara med!

Vintersäsong med tillhörande ludd.


Våren 2008. Hebe ett år gammal. Jag jobbar för att få en bra bild på min lilla stjärna.

Summering av helgen

Jag har varit iväg på tävling både lördag (Caramis) och söndag (Hera), och självklart avslutades allt med lite löshoppning.

Lördag hopptävling Torns RF - Caramis

Dags att gå två klasser på samma dag för första gången, 0.80 (LC) och 0.90 (LB). Jag kom dit i vad jag trodde var lagom tid (kl 12), men ack och ve så fel det var. Hur seeeg kan en ponnytävling bli? Igår fick jag svaret. Kl 15 gjorde vi vår första start. Den var väl inte strålande. Caramis kändes tom och frånvarande. Vi fick ett stopp (!), vilket aldrig har hänt förut och en rivning. Jag kände verkligen hur dåligt jag red och ville bara åka hem. Som tur var så hade jag Sara (god vän) med mig som strängt sa åt mig att bita ihop och rida nästa klass. Jaha, det var bara att ta plats på läktaren och vänta. Ungefär kl 18.30 gjorde vi vår andra start, men vilken tur att vi härdade ut! Jag rannsakade mig själv och min ridning, tog tag i problemet och det kändes super. Bättre galopp och tydligare signaler från mig gjorde susen. Framhoppningen kändes riktigt bra och på banan flöt det perfekt. Ett litet pet kom på näst sista hindret (klassens i särklass lägsta hinder...) vilket ju såklart var synd, men nu har vi hittat formen, det kändes på både henne och mig! (Tack Sara för stöd och råd)

Bilder från LCn, sen var tyvärr filmaren (Sara) tvungen att åka hem.

Caramis i LCn

Sista hindret - dags för en stunds eftertanke kanske...

Söndag hopptävling Röinge RK - Hera
Ny säsong, ny ryttare, nya höjder. Heras vårtermin började lite avvaktande då jag blev tvungen att se mig om efter en ny hoppryttare då Magnus Jacobson som har hoppat henne under hösten tillfälligtvis ska jobba på annan ort. Lösningen fanns dock ganska nära (gott om goda hopp-grannar) och nu är det Olof Smith som hoppar Hera istället. Årsdebuten på tävlingsbanan skedde idag, och även Hera fick för första gången gå två klasser på samma dag, 1.00m och 1.10m. Till första klassen var hon lite het och taggad, men skötte sig bra och gick runt som en stadig nolla. Andra klassen var Heras första start på den här höjden, men det var inga problem. Hon hoppade faktiskt bättre. Felfri enda fram till sista hindret, som var en kombination, räcke - ett galoppsprång - räcke. Inte ett dugg svårt, men liten och snabb som hon är vek hon vigt åt sidan efter A-hindret. Synd, men i det stora hela ingen stor grej. Vi fick kvitto på att hon absolut är redo och trygg med att gå 1.10.

Bilder från första klassen:

Svarta faran är svår att fånga på bild ibland... Snabb som vinden, men det suddiga svarta över hindet är faktiskt hon...

...och så här ser hon ut när hon väl fångas!

Löshoppningen idag bestod av treårskillarna. Nathalie och jag var ensamma och det fick räcka så. Grabbarna skötte sig bra och båda var uppe på den höjd de ska hoppa på treårstestet, vilket känns bra. Det finns absolut saker att slipa på och förbättra, men grunden sitter där nu.

En liten bekännelse

Jag har fått påbackning för att det rapporteras alldeles för lite från stuteriet nu för tiden. Hmmm... Ja, det är kanske sant, men det är ju inte direkt högsäsong för mitt stuteri just nu. Samantha är beräknad till den 3 juni, det vill säga nästan tre månader kvar. Sanningen är att jag är grymt avundsjuk på alla vars ston närmar sig fölning nu. Jag har faktiskt fölfrossa! Jag gottar mig i varje ny födsel som poppar upp på olika hemsidor, rasföreningars sidor och ridsports hemsida. Drömmer och fantiserar om när Samantha ska börja sätta juver och det där lilla pirret i magen infinner sig. När det snart är dags. En ny ponny ska göra entré på gården och sätta sin prägel på det dagliga liv som vi lever här. Men det känns så långt dit, som om det aldrig kommer att bli verklighet av min dröm - att något hemskt ska hinna hända på vägen... Jag oroar mig förhoppningsvis i onödan. Betäckningsåret 2008 gick inte så strålande, och det skulle ju vara pricken över i:et (i negativ bemärkelse) med en kastning i vår.

Mitt stora glädjeämne, trots att de nämns med för närvarande ganska få rader, är dock de växande unghästarna! Tänk att mötas av tre små luddtussar tryggt nerbäddade i halmen som sömningt med vänligt blickar upp på en när man kommer för att kvällsfodra - det är faktiskt värt mer än man kan tro!

Grynet, Vanilla och Totte i sin lösdrift.

Söndag innebär annars som vanligt löshoppning. Dagen bjöd på en del blött uppifrån vilket fick oss att inte göra några onödiga utsvävningar vad gällde antalet deltagande hästar. De två självskriva var ju treårs-pojkarna. Därutöver fick även Caramis och Looki vara med. Jag har varit förkyld (igen!) och det här var ju ett enkelt sätt att motionera sin pigga ponny på tyckte jag, därför fick Caramis vara med, och Looki behöver rastas då Galina dras med en skada och inte kan sitta i sadeln än på ett par veckor...

Alex hade vårkänslor idag också (måste ha varit den ända av oss - en riktig entusiast!)men skötte det han skulle mycket okomplicerat och enkelt. Det känns tryggt med honom.

Curre var också duktig men hade nog lite spring i benen för han stäckte ut rätt ordentligt i galopp de första varven. Han fick hoppa lite högre och längre (=bredare) oxer idag. Det klarade han fint även om han kanske blev aningen spänd. Det spelar ingen roll. Vi har god tid på oss att jobba med tryggheten, nu är han ju så gott som uppe på den höjd där han ska vara.

Curre landar efter hjälphindret och siktar vidare mot oxern.

Självklart avslutade vi det hela med välbehövlig fikapaus! När den var över var det stalltjänst för mig och sedan tömkörning av Hera. Hon är fin hon - ni skulle bara veta! (Stolt och mycket hemmablind matte som bara ser alla rätt hos sin häst)

Löshoppning

Som utlovat - en rapport från dagens övning.
Vi kunde idag bygga upp hindrena på en alldeles nysladdad bana, tack Micke!

Ett nytt inslag inledde passet. Ingrid från Stuteri Sting var här och hon hade tagit med sig sin cobhingst Twynmelyn Replica. Han behöver komma ut och se världen lite, och då passar det ju bra att lära sig att löshoppa samtidigt. Det var inga problem. Han förstod upplägget direkt. Följ spåret och hoppa över pinnarna. Han fick hoppa med både hjälphinder och oxer.

Näste man var Alex. Han var laddad inför uppgiften! Lite småbusig och med spirande vårkänslor i kroppen tror jag... Hur som helst så snubblade han till över hjälphindret en gång i början, och det var en ny upplevelse. Bommarna ramlar i marken. Inte kul. Det orsakade en tillfällig svacka hos den hittills så morske unge mannen, men efter lite övertalning var han tillbaka i hetluften, flygandes över oxern :-) . Som vi brukar säga, bättre att få ett litet bakslag nu än två veckor innan ett treårstest!

Idag var ju underlaget utan anmärkning och då var det dags att rasta av den gula ungmön lite. Vanilla alltså. Och visst - hon gör som hon ska, följer spåret och tar sig över de små hindrena... Men stilen, oj oj oj. Idag visade hon verkligen att det är en gänglig tonårskropp som är i gungning. Och det här med galoppen som jag har nämnt förut. Den får vi nog ta och fortsätta att utveckla...

Vanilla i en härlig jämfota-galopp.

Vanilla över hjälphindret, än så länge har hon inte trasslat in sig.

Ni kanske tycker att jag gör lite dålig reklam för min egen uppfödning, jag menar, inte så smickrande galoppbild kanske... Men, var inte oroliga, jag vet att den här lilla ankungen kommer att växa upp och bli en sådan vacker svan, så jag bjuder på det! Hon är och har ju alltid varit min guldklimp - jämfotagalopp eller ej! Allt är dock inte illa, kolla den här kurvtagningen:

Vanilla i storstilad trav runt hörnan.

Sedan var det självklart Curres tur. What a man! Jag blir bara mer och mer förälskad i den här ponnyn. Han imponerar verkligen på mig med sina rörliga gångarter. Så roligt att få se honom på ett underlag som bär. Idag visade han prov på en mycket balanserad och luftig galopp. Ja, det är bara att vänja sig. Det här kommer jag att tjata mer om. Vi kunde också gå vidare med att lägga till hjälphinder och oxer. Fungerade utan problem.

Så här tar man sig an ett hjälphinder.

Oxer - no problem.

Två stycken kvar. Caramis och Looki. De fick båda hoppa studs. Looki skötte sig bra och tog t o m ett extravarv när vi egentligen var klara. Caramis tyckte nog själv att hon hade förtjänat vila eftersom hon tävlade igår, men se så fungerar det inte längre. Nu är vi inne på något som jag har döpt till "operation förbättra flåset", och nog fick hon flåsa på idag! Caramis bjöd även på dagens mest oväntade språng. Hon vände in på mitten av ridbanan, gjorde en volt tillbaka och hoppade över plastbandet ut tillbaka i fållan. Ja, se ponnyer, men språnget i sig var det inget fel på.

Dagens övningar gick helt ok. Men det var inga tiopoängare... Vi hade lite ponnyer som snurrade runt i mitten och tog fel väg mm. Som tur var hade vi planerat in en välbehövlig fika efteråt så att vi kunde hämta andan. Tack för goda hembakta bullar Nathalie!

Efter fikat tog jag ut Hera och red hemma på ridbanan. Så skönt att inte behöva koppla släpet och åka iväg. Avslutningsvis pysslade jag lite med min ponny-prinsessa (Samantha). Hela tiden var vi noggrant övervakade av Ophra som inte kunde äta av sitt hösilage så länge jag höll på. "Vad gör du med MIN ponny?" "Du tänker väl inte gå iväg med henne?!" Drak-Ophra brukar jag kalla henne... inte för inte!