En liten bekännelse

Jag har fått påbackning för att det rapporteras alldeles för lite från stuteriet nu för tiden. Hmmm... Ja, det är kanske sant, men det är ju inte direkt högsäsong för mitt stuteri just nu. Samantha är beräknad till den 3 juni, det vill säga nästan tre månader kvar. Sanningen är att jag är grymt avundsjuk på alla vars ston närmar sig fölning nu. Jag har faktiskt fölfrossa! Jag gottar mig i varje ny födsel som poppar upp på olika hemsidor, rasföreningars sidor och ridsports hemsida. Drömmer och fantiserar om när Samantha ska börja sätta juver och det där lilla pirret i magen infinner sig. När det snart är dags. En ny ponny ska göra entré på gården och sätta sin prägel på det dagliga liv som vi lever här. Men det känns så långt dit, som om det aldrig kommer att bli verklighet av min dröm - att något hemskt ska hinna hända på vägen... Jag oroar mig förhoppningsvis i onödan. Betäckningsåret 2008 gick inte så strålande, och det skulle ju vara pricken över i:et (i negativ bemärkelse) med en kastning i vår.

Mitt stora glädjeämne, trots att de nämns med för närvarande ganska få rader, är dock de växande unghästarna! Tänk att mötas av tre små luddtussar tryggt nerbäddade i halmen som sömningt med vänligt blickar upp på en när man kommer för att kvällsfodra - det är faktiskt värt mer än man kan tro!

Grynet, Vanilla och Totte i sin lösdrift.

Söndag innebär annars som vanligt löshoppning. Dagen bjöd på en del blött uppifrån vilket fick oss att inte göra några onödiga utsvävningar vad gällde antalet deltagande hästar. De två självskriva var ju treårs-pojkarna. Därutöver fick även Caramis och Looki vara med. Jag har varit förkyld (igen!) och det här var ju ett enkelt sätt att motionera sin pigga ponny på tyckte jag, därför fick Caramis vara med, och Looki behöver rastas då Galina dras med en skada och inte kan sitta i sadeln än på ett par veckor...

Alex hade vårkänslor idag också (måste ha varit den ända av oss - en riktig entusiast!)men skötte det han skulle mycket okomplicerat och enkelt. Det känns tryggt med honom.

Curre var också duktig men hade nog lite spring i benen för han stäckte ut rätt ordentligt i galopp de första varven. Han fick hoppa lite högre och längre (=bredare) oxer idag. Det klarade han fint även om han kanske blev aningen spänd. Det spelar ingen roll. Vi har god tid på oss att jobba med tryggheten, nu är han ju så gott som uppe på den höjd där han ska vara.

Curre landar efter hjälphindret och siktar vidare mot oxern.

Självklart avslutade vi det hela med välbehövlig fikapaus! När den var över var det stalltjänst för mig och sedan tömkörning av Hera. Hon är fin hon - ni skulle bara veta! (Stolt och mycket hemmablind matte som bara ser alla rätt hos sin häst)