onsdag 6 februari 2013

Tankar om ridponnyavel del II

En sak som jag tycker är lite lustig inom svensk ridponnyavel är de olika grupperingarna som finns. I Sverige är det mycket så att antingen är du i "team Holland" eller i "team Tyskland". Det vill säga antingen föredrar du NWR (holländsk welshridponny) eller DR (tysk ridponny). Ganska konstigt egentligen. Jag tror faktiskt inte ens att holländarna och tyskarna själva lägger så mycket energi på att diskutera vilken av stamböckerna som har bäst bakben på sina avkommor eller snyggast typ som det görs här i Sverige. De fokuserar nog mer på att förbättra den egna aveln istället.

Men här hemma måste man ta ställning. Som om de flesta i Sverige egentligen har tillräckligt med information för att ta det beslutet? Hur många här är det som har varit i både Holland och Tyskland och tittat på t ex hingstpremieringar och ungponnytävlingar? Hur många är det som har ridit ett antal både tyska och holländska ponnyer för egen del och själva fått känna likheter och skillnader? Garanterat inte ens en bråkdel av de som har en åsikt i frågan ;-).

För egen del så tycker jag mycket om både de holländska och de tyska ponnyerna. Båda stamböckerna har fått fram en väldigt hög medelkvalitet på sina ponnyer och jag tycker att det är imponerande hur de har lyckats så väl i sitt avelsarbete att ständigt utvecklas och förbättras. Hatten av för dem! Dessutom så finns det ju många lyckade kombinationer av holländska och tyska ridponnyer - de går alltså utmärkt att blanda och därmed har jag intagit min ställning i frågan!

Diggiley och Hillstar´s Brocco Lee, båda två ponnyer som är efter hingstar ur stamboken NWR och som vi har haft förmånen att utbilda.

 Diggan - söt och smidig

 Diggan - spänstig och energisk

 Knatte - snygg och schvungfull

Knatte - stilig och ridbar

IM Claudius och EG Carnot, båda två ponnyer med tysk fader.

 Claudius - snäll och elastisk

 Claudius - positiv och villig

 Curre - en källa till mycket glädje!

Curre - rörlig och följsam

För att läsa del I i serien "tankar om ridponnyavel" klicka här >>>


1 kommentar:

  1. Som bakom allt finns det en historia. Det samhälle vi lever i nu, med smidiga små hästlastbilar, billigt fraktflyg, internet och inte minst facebook och ett Europa som samanbinds med Europeiska unionen som är en gemensam ekonomisk handelszon med gemensamma direktiv på omrädet hästavel.
    - Har bara några år på nacken och har förändrat hästaveln totalt. Förut hade varje land, också i tex. Tyskland varje landsdel sin egen stambok som var stängd mot andra ridponnystamböcker. Varje stambok har suttit i sin "hörna" och avlat ridponnyer, med sina egna avelsdjur som funnits tillgängliga och utifrån vad just den avelsföreningen har tyckt att ponyerna skall vara.
    - Det har fört med sig att ridponnyer från olika stamböcker har sett olika ut och haft olika egenskaper karaktärer.
    Så kom då EU direktiv om fri handel med varor och tjänster som också inverkade på stamböckerna eftersom hästdjur klassas som varor. Först värjde sig stamböckerna i Europa och sen processades det och så småningom i början på 2000 talet fick stamböckerna börja ge med sig
    - Avel mellan stamböckerna gick inte att hindra. Detta kombinerat med bra fordon för att frakta hästar och att de bästa hingstarna började stationeras på EU station och "små vita lådor" kunde lätt fraktas mellan länderna nattetid. Inget blev sig längre likt och avelsframsteget har blivit explosionsartat. Först ut var travet, mycket pengar i travavel och mycket pengar till processer. Och först ut som ras att få bättre prestanda blev travarna. Sen kom Varmblods och ridponystamböckerna, effekten av korsvis avel mellan stamböckerna börjar nu visa sig och snabbt har sportkvaliten höjts när effekterna av stoägarnas utökade möjlighet börjar synas.
    I Sverige har det varit konservativt här har stamböckerna likt åsnor vägrat att öppna sina stamböcker mot systerföreningar i Europa.
    - Men så i år 2013 fann ASVH det bäst att "hänga med" vårens betäckningssäsong kommer föra med sig för varmblodsuppfödarna att det är tillåtet att välja och vraka bland Europas bästa seminhingstar oberoende om dom är godkända i Sverige (ASVH) eller inte.
    Curre och Claudius pappa är avlad enligt EU diektiv med pappa ifrån Holländs stambok och Mamma från Tysk stambok. När Tessan sen rider ponnyerna en del med Holländsk pappa en del med Tysk pappa så är det mer individuella skillnader än skillnad vilken stambok fadern kommer från. Och det beror på att fäderna är avlade enligt EU direktiv som tillåter "korsningar" mellan stamböckerna.
    - Svensk ridponnyavel ligger efter och lever som om EU direktiv inte fanns. Svenska ridponnyuppfödare är endast tillåtna att använda ridponnyhingstar godkända av ASRP.

    SvaraRadera