Nya tider för Claudius

Claudius blickar framåt - vad är det för spännande som framtiden har att bjuda på?

Allting har ett slut, och ibland är det precis vad som behövs för att något nytt ska ta form. I Claudius liv har det skett flera förändringar den senaste tiden. Hans tid som avelshingst är över. Det var ett beslut som inte var lätt att fatta, men nu när det är gjort så känns det helt rätt. I första hand är Claudius en sportponny. En sportponny för barn. Det är svårt för barn att hantera hingstar, även om de är snälla, och därför är han nu valack. 

Förra året gick varken som vi hade hoppats, planerat eller drömt om. Claudius blev allvarligt skadad och vi gick en tung tid till mötes med grusade förhoppningar, spruckna planer och krossade drömmar. Skador är den eländiga mörka sidan av en sportsatsning och när de inträffar går luften liksom ur en. Livet går dock vidare. Man bryter ihop, biter ihop och kommer igen. Claudius var ju som rapporterats här i bloggen redan i höstas fullt återställd och kan träna som vanligt. För den som vill läsa hela den bittra historien bifogar jag mitt inlägg från i somras här >>>

Nytt år nu. Nya förhoppningar tar form. Vi har börjat planera så smått och kanske att man kan få drömma lite också. Förr eller senare ska Claudius säljas och få en ny liten matte att glädja, men vi har bestämt oss för att det inte är dags riktigt än. Eftersom det nu blev så mycket tråkigheter förra säsongen är det länge sen han var ute på tävlingsbanan och vi känner att han behöver ha färska resultat att visa upp. Hur härligt det än har varit att följa Karro och Claudius utveckling tillsammans och hur bra de än har gjort det så är den eran över. Karro är för stor, eller om det är han som är för liten... Det beror helt enkelt på hur man ser det, men klart är i alla fall att de inte kan vara ett par på tävlingsbanan längre. 

Så, en nyhet i Claudius tillvaro är 13-åriga Zelma. Vi behövde en ryttare och familjen Björk behövde en ponny att tävla. De bor på överkomligt avstånd härifrån och har ridhus så jag kör dit med Claudius så att han och Zelma kan lära känna varandra. Där emellan rider jag honom själv. Det här är första gången, men med all säkerhet inte sista gången jag skriver här i bloggen om ekipaget.

Zelma och Clauidus

Det slog mig i höstas. Det var en kväll när vi hade kört till ridhuset med Claudius. Karro red honom. Jag har hela tiden tyckt att det är tråkigt att det måste ta slut, allt det roliga vi har haft med tävlingar och träningar jag, Karro och Claudius alltså, men jag har aldrig sett på det som jag gjorde då. Helt plötsligt gick det upp för mig att det sorgligaste inte är att vi inte kan tävla med Karro som ryttare längre, utan att ett perfekt team måste splittras. I flera år har de två tränat tillsammans och de känner varandra så väl. Deras kommunikation är så förfinad och de trivs verkligen tillsammans. De har utvecklats tillsammans och de har vuxit tillsammans. De är fantastiska tillsammans. 

Karro och Claudius - the perfect team.