Vilket fredagsmys!

Idag blir det ett lite annorlunda blogginlägg, för det ska handla om självaste stuterichefen, det vill säga moi!

Förra julen fick jag och Micke ett presentkort av mamma. Det var "Fredagsmys på hotel Gässlingen". Fri tillgång till relaxavdelningen, afternoontea, trerättersmiddag, boende i fint dubbelrum samt stor frukostbuffé. Vilken härlig klapp! Det har bara tagit oss lite (väl) lång tid att utnyttja kortet. Detta har vi dock tagit tag i och besökte igår hotellet, som ligger i Falserbo-Skanör. Underbart ställe! Vi njöt från ankomst till avgång. Så vänlig personal, vacker inredning och GOD MAT!

Efter eftermiddagsfikat som bjöds när vi checkade in klädde vi oss i badrockar och tofflor och gav oss genast ner till "relaxen". Vi började med den vedeldade badtunnan (utomhus). Helt ensamma och med mycket fin belysning runt omkring. Härlig stämning. Sen blev det massagestolarna i en halvtimme ungefär och efter det kastade vi oss ner i bubbelpoolen. Otroligt nog var det nästan tomt på folk när vi var där och vi kunde ha alla faciliteterna för oss själva. Det kändes så lyxigt.Senare på kvällen bjöds det på en utsökt middag och högklassiga viner. What a day!

Jag i massagestolen.

Jag i bubbelpoolen

Dagen efter gick vi upp vid strax före nio (vilket oftast brukar bära oss emot eftersom vi är så morgontrötta, men vi såg så mycket fram emot det som väntade...). Buffén var uppdukad och där fanns allt man kunde önska. Vi smälte maten en stund på rummet och sen checkade vi ut.

Väl hemma igen - och vad tror ni är det första man gör?
Självklart drar man på sig stallebrallan och går ut i stallet, lunchfodrar hästarna och mockar! And I love it :-)

Stort tack för den fina julklappen mamma, den var perfekt!

Jag hakar på...

Den senaste veckan har man kunna utläsa en viss trend i många bloggar. Alla ska hålla på och skriva om den här snön som intagit vårt land. Vinterpromenad hit och snöbus dit... Högås Stuteri vill inte vara sämre och självklart ligger snön även i våra hagar. Sagt och gjort, jag tog med mig kameran ut vid dagens lunchfodring.

Samantha och Ophra spetsar öronen glatt och ställer upp sig för en liten bild innan maten. Vad gör man inte för att få ta del av de där åtråvärda stråna?

Hela ungdomsgänget samlat vid grinden. De är vana att få vänta på sin tur. Vi jobbar efter mottot att de ska härdas från början. De går sist ut på morgonen, de får gå sist in på eftermiddagen och går i hagen längst ner, dvs de får mat sist. Det är bra att de lär sig att vänta och inte blir hysteriska när de andra hästarna går ut eller in.

Grynet njuter av sin lunch.

Bästisar. Totte och Vanilla delar gärna mathög. Mycket trevligare att ha sällskap till maten.

Med mig på min lunchutfodring idag hade jag stallkatten Elsa. Hon gillar att vara med bland hästarna och är inte negativ till lite kel med en mjuk mule ibland.

Underbart söta Samantha.

Som sagt, bästisar!

Mot nya äventyr!

Gunnar har flyttat från Skåne. Han har - liksom Juno - blivit göteborgare (ska detta bli en trend kanske?). Vi har sålt honom till Billdals ridklubb där han ska gå med i verksamheten. Jag tror att han kommer att bli en underbar ridskolehäst. Mjuk att sitta på, fin i handen och ett ständigt glatt humör. Vi önskar honom (och ridklubben) all lycka till med det nya livet. Om han får hemlängtan kan han ju alltid snacka lite med Svarta faran, de står på samma anläggning då Klara (som köpte Juno) är verksamhetsansvarig (dvs ridskolechef) på Billdals ridklubb.

Hera har gjort ytterligare en start. Den 16/11 var vi i Hässleholm och hoppade återigen 1 meter. Och visst blev det en runda utan fel! Superduktig. Meningen var att hon skulle ha debuterat en klass högre igår (dvs 1.10 meter) men vi tyckte inte att det var värt att köra med det väglag som vi har nu - is och snö. Så Hera fick sola sig i hagen och njuta av det vackra vintervädret istället.

Jag har faktiskt ett litet tips till mina mest trogna blogg-läsare. Om man vill ha lite koll på vad som händer i de små djurens värld här på gården, dvs alla hundar och katter, så ska man kolla in en annan blogg. Nämligen den här: http://www.meandmypack.blogspot.com/

Många härliga bilder och tokiga små texter. Underbarast är såklart Melba (min hund då, om någon tvivlade :-) )

Det har förekommit vissa klagomål...

... angående det faktum att jag har varit en dålig blogg-skrivare den senaste månaden.



Så, på allmän begäran: Fullständig lägesuppdatering.



Jag får nog ta det i kronologisk ordning. Först ut är Ungponnyfinalen i Falkenberg 28 september. Caramis kvalade ju dit genom sin fina insats på kvalitetsbedömningen tidigare i höstas. Finalen för de fyraåriga hopponnyerna startade först på morgonen, så det blev till att kliva upp väääldigt tidigt för mig och min trogna supporter och lillasyster Galina. Vi startade resan strax före halv sex och hade innan det fodrat, knoppat och släppt ut övriga hästar här hemma. Resan gick smidigt och utan problem. Första delmomentet var exteriörbedöming. Jag kände mig skeptisk till att vi skulle kunna upprepa de poängen vi fick på kvalitén, och tänkte istället att "38 poäng är ju också bra". MEN, se här skrällde det till. Caramis visade upp sig mycket fint och domaren gav henne: 98788 = 40 poäng!

På med sadel och en lätt framridning innan den stora bedömningen - uppsutten hoppning. Hade vi inte kvalat till finalen så hade Caramis nog fått vila, just på grund av att hon hade känts lite matt. Det var också så hon kändes inne på hoppningen. Hon gjorde en fin insats och skötte sig mycket väl (som alltid i tävlingssammanhang). Domaren tyckte att detta var en fin ponny med mycket god rytm, balans och frambensteknik. En ponny för framtiden, men som för dagen var något "tung ifrån marken". Poängen blev 7 för teknik och förmåga samt 8 för temperament och ridbarhet. Sammanlagt slutade Caramis på tionde plats. En riktig guldponny!



Hera har gjort två starter i 1 meter. Först åkte vi till Åstorp. Hon var mystiskt lugn på framridningen. Är detta positivt eller negativt frågade vi oss... vi var inte riktigt säkra. Väl på framhoppningen var hon lite frånvarande, sprang vid sidan en eller två gånger, vilket är olikt henne. Hon hoppade ok, men inte lysande. Dags för start. Första hindret gick bra, tvåan och trean låg på linje bort från utgången. Där tog det stopp. De red på igen och nu hoppade hon bra. Sedan kom en kombination där hon stannade IGEN! Nu tog (äntligen) ryttarens tålamod slut och han tryckte till henne ordentligt, hon hoppade insprånget lite spänt och rev - men då var det som att hon vaknade upp.- "Jaha, vi är på hopptävling" för sen hoppade hon resten av banan med stora fina språng. Ingen superrunda men det kändes positivt att hon skärpte till sig.

Den andra starten gjorde vi i Trolleholm i lördags (1 november). Hera fick åka lastbil för första gången. Jag samåkte med Mange (ryttaren) som hade ytterligare två hästar till start med sig. Hon stod som en princessa och verkade nöjd. Idag var det lite mer "go" i henne på framridningen, mer som vi är vana att se henne. Framhoppningen var ganska trång och alla hade inte sina hästar under kontroll, så man kunde se att hon blev spänd. Har skulle detta gå? Jag var inte helt säker. Själva tävlingsridhuset var stort, ljust och luftigt. Hera slappnade av. Hon hoppade lugnt, säkert och fefritt! Vi är på banan igen!

Samantha har varit på 90-dygnskoll och är fortfarande dräktig. Allt ser bra ut. Längtar, längtar till sommar och ny fölis... Självklart funderar vi redan ut namn, spekulerar kring kön, färg och tecken.

Mammorna, barnen och Vanilla har fått flytta hem från betet nu. Vanilla bor i box och de andra går ute i lösdriften (egentligen storboxar) nattetid. Dagtid får mammorna barnledigt och går i egen hage. De verkar faktiskt tycka att det är skönt. Totte och Grynet får roa sig med Vanilla. Första dagen var det lite ängsligt, men nu är det lugna gatan. Det är snart dags att vänja av helt och då blir det väl lite oro i lägret igen. Det brukar dock gå över ganska snart.

Vi har även hunnit med att löshoppa en gång. En söndag vi helst vill glömma... Eller om man ska vara konstruktiv - lära oss något av. Vanilla skötte sig bra, men svävade hellre runt i sin älgtrav än galopperade. Hon hoppade dock utan problem. Sen skulle Totte och Grynet få vara med på ett hörn. Det blev tyvärr inte godkänt. Grynet hoppade eller sprang igenom avspärrningarna typ sex gånger och Totte hoppade ut från ridbanan MELLAN undre och övre slanan när vi skulle fånga dem. Efter det var det Samanthas tur. Hon har aldrig löshoppat här förut, men gjorde det med glans. Riktigt spänstiga och fina språng med fin hinderkänsla - MEN hon hoppade också ut från ridbanan, även hon mellan slanorna (Ett släktdrag?). Hur går det till? Dessa ponnyer... Sen var vi rätt trötta efter allt ponny-jagagande. Bättre lycka nästa gång, nu är vi beredda på allt!

Mycket text... men så blir det när man slarvar med uppdateringen. :-)

Heras karriär tar fart

Då var det officiellt - Hera är inte längre "bara" mamma, utan även tävlingshäst numera. Idag har hon gjort debut i tävlingssammanhang på höjden 1 meter. Aningens spänd på framridningen kan man nog sammanfatta inledningen med, men sen lossnade det. På framhoppningen inomhus hoppade hon super och själva rundan såg strålande ut! Självklart gick hon runt felfritt och fick med sig en rosett hem!

Tävlar henne gör Magnus Jacobson och det fungerar mycket bra. Jag kan bara stå vid sidan om och njuta av mina fina häst!

Som vanligt finns det mer att önska av bildkvalitén...

Nu är det dags att ladda om inför morgondagen - Caramis stora dag! Beräknad avgång är klockan fem imorgon bitti. Mot Falkenberg och ungponnychampionatet! Fullständig rapport kommer att finnas här.

Betesflytt och nya bekantskaper

I torsdags flyttade Galinas häst Looki hem från betet. Sommarlovet fick vara slut för hennes del, dags att börja jobba igen. Vanilla blev då ensam kvar eftersom alla de andra hästarna på ett eller annat vis redan avgått. Lösningen fick bli att Vanilla flyttade in till sto-med-föl-betet istället.
Som vanligt uppstod viss förvirring i flocken när en ny medlem (läs potentiell fara!) försöker att ansluta sig. Samantha var minst sagt avisande. Hennes son å andra sidan var minst sagt välkomnande.

Totte sprang glatt sida vid sida med Vanilla och tyckte att det bara var såååå häftigt! Tänk att få umgås med en snygg äldre tjej. Hans lycka var gjord. Efter en stund, när de andra tre hade stannat på ett betryggande långt avstånd från Vanilla fick Totte äntligen chansen att hälsa henne välkommen på riktigt, med en blöt puss!

Del nummer två i denna förändring var att flytta hela gänget tillbaka till Vanillas ursprungliga bete. Det är dubbelt så stort som fölbetet och behöver betas ner. Anledningen till att vi först flyttade Vanilla var att det stora betet innehåller en hel del stora stenar och ojämnheter. För säkerhetsskull var det bäst att de fick "göra upp" på någorlunda plan mark.

Idag kändes det dock som att de var hyfsat överens och på förmiddagen gjordes förflyttningen. Vi gick ett varv med mammorna och Vanilla i grimma först så att fölen skulle få möjlighet att bekanta sig med den nya terrängen. Det var inga problem. Grynet hoppade högt över alla stengärden och Totte klättrade omkring som en liten bergsget. När vi sedan släppte dem gav de sig genast iväg för att kolla in det nya läget.

Grynet och Totte fick ordentligt med fart under hovarna och drog några vändor för att "testa underlaget".

Det är helt underbart att se dem leka och ha så roligt. Detta är att umgås med sina hästar när det är som bäst!

Debut i LC på Ringsjöortens Ryttarförening

Då var det dags att börja hoppa uppsuttet igen. De senaste tre veckorna har vi enbart fokuserat på att få Caramis tygg och säker i löshoppningen, men nu när kvalitetsbedömingen är avklarad så är det ryttare på ryggen som gäller. Jag anmälde oss till den här tävlingen med tanken att om vi skulle gå till final (vilket vi ju har gjort!) så skulle det vara bra övning, och om vi inte skulle gå till final så behöver hon ju faktiskt ut och tävla lite mer. Jag hittade ingen LD den här helgen, så helt ofrivilligt faktiskt, fick det bli en debut i LC.

I torsdags så hoppade jag lite här hemma. Det kändes ringrostigt och Caramis slog fötterna i varenda bom, och även om hon inte rev så var sprången flacka. Vi var inte på topp helt enkelt. Till min stora lättnad kändes det betydligt bättre idag. Caramis var (som vanligt!) mycket cool och lugn på tävlingsplatsen. Kändes fin när jag travade fram. Jag fattade galopp och styrde på det lilla krysset. Hon sög fint på hindret och tog ett runt luftigt språng fastän hindret var lågt. Då visste jag att det här skulle gå bra! Väl inne på själva framhoppningen kändes det super. Hon är verkligen rolig att hoppa.

Så här såg det ut på framhoppningen:

Och så här såg det ut innen på banan:

Bilderna är tagna från videofilmen så de är väl en aning oskarpa tyvärr.

Hur som helst så kom vi runt utan fel och Caramis gjorde en strålande debut i LC. Härligt!