Hera is da shit

Packleader (läs mer om Packleader här) har följt med Hera på hopptävling idag - Henriksdal Spring Tour - och passar på att gästblogga i Högås Stuteribloggen med en serie bilder och en exklusiv intervju med gårdens lilla svarta.

Hera har anlänt till tävlingsplatsen i Blentarp och klivit ur transporten. Tävling igen, håhåjaja.

Det är mycket fix och don innan man kommer ut på banan. Det ska broddas ...

... och det ska sadlas.

Sedan är det framridning i ett myller av tävlingshästar. Då kan man te sig liten.

Men när det blir dags för tävling växer man i kostymen. Kolla in stilen. Who´s da shit?

Ryttaren Olof Smith verkade nöjd. Matten såg också glad ut.

Men knappt är det roliga över innan det ska pysslas på nytt. Sadeln åker av, broddar ska bort och paddar på ...

... och så lindor och täcke.

Jaha, men hur gick det i tävlingen då?

Hera: - Tack, lysande faktiskt. Jag placerade mig som åtta av 116 tävlande i klassen.

Hur högt hoppade du?

Hera: - 1.25. Jag nollade i både grunden och omhoppningen.

Dagsformen?

Hera: - Jag var lite trött när jag kom till tävlingsbanan. Igår hoppade jag ju 1.30 här och petade ner en pinne. Inte så tokigt det heller, men idag nollade jag alltså. Även om det var ett och annat bomdaller och klonk. Det förhöjer bara spänningen ... och som jag brukar säga - varför hoppa högre än man behöver, bara bommen ligger kvar?

Blev det något pris?

Hera: - Japp. 300 pix, mina första prispengar.

Hur ska du fira den triumfen?

Hera: - Det blir väl lite hö i transporten medan matte går och fikar.

Det våras för stallet

Även om den riktiga våren än så länge lyser med sin frånvaro så frodas den desto mer i vårt stall. Man kan säga att det växer så det knakar där! Sedan jag rapporterade om stallet sist har det hänt en hel del:

I somras gjöt vi äntligen. Väck med stenar och ojämnheter - välkommen platta betonggolv.

Först var det dock en del förarbete. Golvet skulle armeras och jordas. Under sadelkammaren skulle det även isoleras och avloppsrören skulle dras.

Färdigt för gjutning. Allt förarbete klart.

Golvet på plats = dags för nästa fas. Nästa fas innebar högstryckstvätt. Inte bara den här vanliga "vi tvättar stallet varje sommar"-tvätten. Nej, här handlade det om att tvätta bort många års kolukt (och annat...) från väggarna.

Micke tvättar stall

Sen kom vi till någonting roligt, nämligen målning. Som jag hade längtat. Goodbye mintgrönt! Vi började med taket och sen rasslade det till och väggarna blev målade på ett litet kick. Tack till mamma, Micke, Nathalie och Mickes föräldrar som alla hjälpte till och målade! Vi förvandlade stallet från svinstia till balsal, ja i alla fall kändes det så. (bild kommer)

Nu hade vi skapats oss en yta att jobba med. Dags för boxar. Hela åtta stycken nya boxar har det kommit upp. Två stycken färdigboxar med hel mellanvägg och möjlighet till stängd front och sex stycken boxar i liknande stil som vi redan har. Superfint, ljust och luftigt!

Sex nya boxar.

Men inte nog med att boxarna är på plats. Det har även murats upp en sadelkammare. Men den är så otroligt fin, rymlig, välgjord och alldeles... alldeles... underbar!!! så den förtjänar ett eget inlägg. :-)

Big Mama!

Vi har fått en ny inneboende i stallet. Det är min goda vän Saras häst Zistan. Hon är här på BB kan man säga. Zistan är nämligen dräktig och är beräknad att föla 26 mars. Meningen är att hon ska göra det här och sedan gå på bete tillsammans med Ophra och hennes föl i sommar. Innan Zistan klev innanför dörrarna så var Hera störst i stallet med sina imponerande 155 cm i mankhöjd, men nu får hon se sig slagen för Zistan är 170+! (Megastor för oss ponnyfierade människor här på Högås)

Den stolte fadern till det kommande fölet är Ludwigs Champion 1129 (vill du läsa mer om honom kan du gå in på http://www.waldhof.se/). Zistan själv är e Just 4 You - Colombo (läs mer här ) och har utbildats och tävlat upp till 1.30-hoppning av Sara.

Att Zistan har flyttat hit innebär också att Sara och jag har inlett ett samarbete. Några gånger i veckan kommer hon hit och hjälper till att rida. Det känns både bra och inspirerande. Något jag gör när jag utbildar mina hästar passar tydligen ihop med Saras ridning, för mina hästar går alltid så himla fint med henne. Jag tycker att sättet hon jobbar Hera på är super! (och jag tror att Sara är rätt nöjd med den ridfördelningen också) :-) Kul att ha någon att rida tillsammans med!

Zistan på vårt bete sommaren 2006. Nu är hon aaaningens rundare! :-)

Slut på det roliga

... för den här gången.

Ja, alltså, alla som fortfarande går i skolan fattar i alla fall vad jag menar. Jullovet tog ju slut idag. Tillbaka till skolbänken för de små änglarna Karro och Tilde. Men när matteläraren eller geografiboken blir för tråkig så kan de drömma sig tillbaka till lovet och all härlig ridning som vi har hunnit med mellan snö och blåst.

Vi har hunnit åka till inte mindre än tre olika ridhus med Samantha och Curre. En smärre chock för dem kan jag tänka - men nyttigt. Vi har varvat utomgårdsbesöken med att rida här hemma på fälten. Härligt med lite snögalopp, men det gäller att klä på sig.

En dag trimmade vi lite på den snöiga och frusna ridbanan. Allt går med lite vilja och mycket salt. Och anpassade träningsmetoder. Tjejerna fick rida många övergångar och träna på att få ponnysarna lydiga för små hjälper. Så här fina blev de då:

Tilde och Manthan i fin form.
Karro och Curre värmer upp i skritt.

Galopp i balans nr 1...

och galopp i balans nr 2.

Nu blir det att återgå till ridning efter skolan i skenet av strålkastarljus - men misströsta inte tjejer. Det är bara knappa sex veckor kvar till sportlovet!

Busungar

God Jul & Gott Nytt År!

Så, då var det avklarat ;-)

Tjo ho! Rock n´roll!

Vinter så långt ögat och väderleksrapporterna når. Vädret hade ju tyvärr den goda (?) smaken att först låta det regna och sedan låta det frysa för att först därefter låta det snöa. Summerar man ihop detta får man hårt och knöligt underlag under snötäcket i hagarna. Av detta kan man som uppfödare dra vissa snabba slutsatser. Unghästarna står still i hagen och samlar överskottsenergi. Det gör sig märkbart ganska fort då vissa yra små luddtroll gör konstiga gymnastiska övningar när de kommer in från hagen istället för i hagen.

Lösningen blev lite löshoppning i samlad trupp på ridbanan. Även den såklart med ett lager snö, men med ett jämnt undre lager. Det var välbehövligt och alla de små njöt!

Grynet har marginalen på sin sida.


Vanilla förbereder sig inför sin klassiska "landa jämfota" med bakbenen...

Foxy, minst, yngst och mest orutinerad visar fin inställning.

Totte kör på fart och går knappt att fånga på bild :-)

Ett obligatoriskt inlägg

Se, det snöar!

De flesta har nog lagt märke till det vid det här laget. Men har ni tänkt på vad det får människor att göra? Nej, inte kasta snöboll och bygga snögubbar utan blogga. Det är säkert, alla bloggar om snön!

Att detta är ett obligatoriskt inlägg syftar inte på att alla andra bloggar om snön - det var mer en betraktelse - utan till det faktum att jag har bloggat om den första snön alla andra säsonger. I år kan jag dock tidigarelägga detta inlägg med flera månader. Den första snön är tidig, det har nog de flesta lagt märke till vid det här laget. :-)

Tog såklart med mig kameran ut vid utsläppet. man visste ju inte då (detta var några dagar sedan) att snön skulle ligga kvar så många dagar. Och att det skulle komma ännu mer sen då. Jag tror att det är rekord både i snödjup och minusgrader. Mer snö och kallare temperatur har det aldrig varit under de år vi har bott här.

Grynet, Vanilla och Totte spanar genom snön som yr.

Foxys första möte med snön - ser hon lite skeptisk ut?!

På eftermiddagen kom tjejerna och red. Ridbanan var inte att tänka på. Meterhöga vallar längs med ena långsidan. Vi gick ut på fältet i snålblåsten. Ponnysarna skötte sig bra och tjejerna var uthålliga trots kylan. Härdade bond-brudar är vad de är.

Tilde på Samantha och Karro på Curre.

Frusna och snöiga - men alltid glada!

Utanför gårdens gränser

Tilde på Samantha och Karro på Curre

I söndags gav jag och tjejerna oss ut på premiär-tur med Samantha och Curre. Vi tänkte att en uteritt skulle ge Curre lite mer naturlig bjudning. Bjudningen är inte något som Manthan har problem med (där är det nästan det omvända!), men även hon behöver ju komma från gården och se sig omrking.

Sagt och gjort, vi gav oss iväg. Tilde och Karro på ponnyerna och jag på cykel. Vi valde vägen som går genom en bit bokskog. Den är så härlig att rida på. Ponnyerna skötte sig exemplariskt och gick förbi både hus och kossor i en hage. Riktigt härligt var det - och Curre bjöd som bara den, han verkade verkligen njuta av att få kliva på i sina stora steg utan att det ständigt ska komma ett hörn som bromsar upp.

På tur i bokskogen

Tröttast av denna söndagsutflykt blev nog jag. Ibland kan det vara svårt att hålla samma tempo som två tjejer och deras ponnyer! ;-)