tisdag 21 april 2009

Den blå hunden (tillägnat Nathalie)

Ibland har man saker på känn...

När jag var på tävling med Hera i lördags passade jag på att pausa lite ute på Vinslövs terrängbana mellan klasserna. Där hittade jag en jättelång megahårig hundliknande varelse i form av ett terränghinder. Detta råkade jag nämna för Nathalie som jag pratade i telefon med, och hon krävde bildbevis. "Ja ja, jag ska lägga in den i bloggen", lovade jag. Sen blev det inte så, och det var det någon som uppfattade direkt och kommenterade. Jag kan väl erkänna att jag med mening struntade att lägga ut bilden i söndags när jag bloggade sist, just för att se om påtryckningar skulle komma, och eftersom de mycket riktigt kom så ska jag dela med mig...

Här har vi den - Vinslövs coolaste terrängskutt:

söndag 19 april 2009

GRÄS!

Jippie! Gräs under hovarna och öppna ytor!

Ja, ungerfär så ser det väl ut som att de säger, mina tre ungponnyer på bilden ovan. Från vänster: Vanilla, Grynet och Totte.

Idag har vi alltså haft betessläpp här, eller försläpp kanske vi ska kalla det, för det kommer fler hästar i början av maj och då ska allihopa få gå på vårt stora bete. Idag släppte vi ungponnyerna + avelsstona (Ophra och Samantha) på det betet där vi brukar ha ston med föl. Det känns alltid lika härligt när man ser dem släppa loss och sedan börja beta nästan hysterisk. Det där första vårgräset är oslagbart - inget är så gott som det.

Gänget på språng!

Vanilla och Ophra sträcker ut.


Ophra nästan ligger ner i kruvorna...

Igår (lördag) var det tävling i Vinsöv. Hera gick två klasser, 1.10 + 1.20. Alltstå debut på ny höjd. Det gick helt ok. Det var nog den svåraste bansträckningen hon har gått, lite knepiga linjer med hinder ganska vinklade och nära väggen. I första klassen hade hon två ner, i övrigt hoppade hon faktiskt super och höll ett mycket lugnare och jämnare tempo än sist vi var iväg. I andra klassen, vilket var första gången på den här höjden, hade hon en rivning. Klart godkänd debut. Lite kvar att fila på, men sen hoppas jag att nollorna ska rada upp sig. :-)

Eftermiddagen idag fick ägnas åt löshoppning. Det var Alex, Curre och Reppe (Ingrids cobhingst från stuteri Sting). Alla killarna var duktiga och är roliga att jobba med. Efter löshoppningen fick Reppe stanna kvar här hos oss. Meningen är att jag ska rida in honom och utbilda honom under några månader. Ska bli roligt - äntligen ska jag få rida på en welsh cob!




söndag 12 april 2009

Löshoppning på bortaplan

Idag har Curre varit på utflykt. Treårstestet närmar sig, bara en månad kvar. Det uppenbarade sig ett läge där vi fick chansen att komma ner till Flyinge och löshoppa och det hakade vi genast på. Curre har aldrig varit i ett ridhus tidigare och den erfarenheten vill man ju gärna ge honom.

Jag promenerade lite med honom på innergården innan det var dags att hoppa, och då hann vi stöta på både hästar som longerades och som var spända för vagn. Det tog han med ro. Ridhuset reagerade han inte heller på. Solkatterna som blev av fönstrena skyggade han lite för, men inte mer än att han kunde hoppa på ett bra sätt. Mycket nöjd med honom.

Även Alex och hans matte hade hittat ner till Flyinge idag. Superduktig och helt självklar. Inget att anmärka på vad gäller hans hoppning inte.

Första språnget över oxern - bäst att vara på den säkra sidan och lämna lite luft emellan.
Curre seglar genom luften.



Alex imponerar på "halvblodsmänniskorna" med sin fina frambensteknik.

torsdag 9 april 2009

Påskhoppning i Vellinge

Måndag och tisdag den här veckan har ägnats åt hopptävling. Vellinge HSK har haft kvällshoppning för både hästar och ponnyer - och eftersom jag har en av varje blev det tur och retur Vellinge gånger två.

Måndag: Hera 1m + 1.10m
Helt ok. Felfri i första klassen, fastän framridningen blev ganska kort då Olof ofta startar många hästar och inte har så mycket tid mellan varje. Jag hade dock gått med henne länge så hon var väl framskrittad. Till andra klassen kändes hon lite ofokuserad. Hon var lite het och studsig på framhoppningen och väl inne på banan fick hon med sig två bommar. Jag tror inte att det är höjden utan mer hela grejen med att vara på tävling. Hon behöver mer rutin helt enkelt.

Hera i dagens andra start.


Tisdag: Caramis 0.80m + 0.90m
Dagen till ära gjorde Caramis ägare (och tillika min sambo) mig sällskap. Jag var helt enkelt tvungen att vara på topp från början till slut, men frågan var om Caramis var det? Jo, självklart var hon det. Superfin! Vilken känsla hon gav mig! Hon hoppade mycket väl och hade det där perfekta suget mot hindrena. Felfri i båda klasserna, och inte nog med det, kvalkortet var med även denna gång och fick sin påskrift. Caramis är nu färdigkvalad till ungponnychampionatet i hoppning för femåriga ponnyer som går av stapeln i höst. Härligt!


Stilstudie à la ponny - här tar vi hindrena med luft emellan!

Det här var dagens bästa språng. Underbar känsla.