måndag 21 december 2009

Ett obligatoriskt inlägg

Se, det snöar!

De flesta har nog lagt märke till det vid det här laget. Men har ni tänkt på vad det får människor att göra? Nej, inte kasta snöboll och bygga snögubbar utan blogga. Det är säkert, alla bloggar om snön!

Att detta är ett obligatoriskt inlägg syftar inte på att alla andra bloggar om snön - det var mer en betraktelse - utan till det faktum att jag har bloggat om den första snön alla andra säsonger. I år kan jag dock tidigarelägga detta inlägg med flera månader. Den första snön är tidig, det har nog de flesta lagt märke till vid det här laget. :-)

Tog såklart med mig kameran ut vid utsläppet. man visste ju inte då (detta var några dagar sedan) att snön skulle ligga kvar så många dagar. Och att det skulle komma ännu mer sen då. Jag tror att det är rekord både i snödjup och minusgrader. Mer snö och kallare temperatur har det aldrig varit under de år vi har bott här.

Grynet, Vanilla och Totte spanar genom snön som yr.

Foxys första möte med snön - ser hon lite skeptisk ut?!

På eftermiddagen kom tjejerna och red. Ridbanan var inte att tänka på. Meterhöga vallar längs med ena långsidan. Vi gick ut på fältet i snålblåsten. Ponnysarna skötte sig bra och tjejerna var uthålliga trots kylan. Härdade bond-brudar är vad de är.



Tilde på Samantha och Karro på Curre.


Frusna och snöiga - men alltid glada!





tisdag 8 december 2009

Utanför gårdens gränser

Tilde på Samantha och Karro på Curre

I söndags gav jag och tjejerna oss ut på premiär-tur med Samantha och Curre. Vi tänkte att en uteritt skulle ge Curre lite mer naturlig bjudning. Bjudningen är inte något som Manthan har problem med (där är det nästan det omvända!), men även hon behöver ju komma från gården och se sig omrking.

Sagt och gjort, vi gav oss iväg. Tilde och Karro på ponnyerna och jag på cykel. Vi valde vägen som går genom en bit bokskog. Den är så härlig att rida på. Ponnyerna skötte sig exemplariskt och gick förbi både hus och kossor i en hage. Riktigt härligt var det - och Curre bjöd som bara den, han verkade verkligen njuta av att få kliva på i sina stora steg utan att det ständigt ska komma ett hörn som bromsar upp.

På tur i bokskogen
Tröttast av denna söndagsutflykt blev nog jag. Ibland kan det vara svårt att hålla samma tempo som två tjejer och deras ponnyer! ;-)

söndag 29 november 2009

Unga talanger

Det var ju faktiskt en ponny som inte kom med i uppdateringen i inlägget igår, men som faktiskt förtjänar en egen punkt. Curre såklart (EG Carnot f-06 e FS Champion de Luxe).
Curre är inriden och har skött sig som en riktig gentleman. Snäll men lite blyg för skänkeln än så länge, dock mycket lydig och svängbar. Idag kände vi att det var dags att flytta gränsen framåt lite så Curre fick trava över lite bommar. Han tittade noga men gick lydigt över. På ryggen hade han Karro - ängel nr 1!

Curre ser sig för innan han travar över bommarna

Det gick enkelt så Curre fick vara med och leka lite till. En bom upp på stöden och ny anridning. Så här gick det:

Curre och en glad Karro.

Ett ekipage till fanns med på ridbanan, nämligen Samantha och ängel nr 2 - Tilde. Även här var det introduktion vad gäller bommar och hinder. Samantha har till skillnad från Curre inte löshoppat så speciellt mycket, men hon är ganska trygg och lättlärd så vi räknade med att hon skulle fixa detta. Det gjorde hon också. Travade fint på bommarna och hoppade snällt över hindret. Ja, först förstod hon inte riktigt att hon skulle hoppa över hindret utan klev mer över, men efter några gånger så förstod hon.


Duktiga Tilde och duktiga Samantha


Ett ekipage med fina framtidsutsikter!

Det här var egentligen andra rundan ungponnyer som Tilde och Karro fick ta sig an idag. Först ut hade vi Nathalies ponnyer Rita och Alex, men jag tror att hon nog bloggar själv om deras insatser. Jag kan avslöja så mycket som att duktiga var de! Läs själva på www.hillstar.se i bloggen.

Avslutningsvis fikade vi allihopa och som vanligt fick tjejerna i sig för mycket socker. Och som ju alla vet leder det direkt till fnittersjukan, men den ska vara ofarlig har jag hört! :-)

lördag 28 november 2009

Ett glädjande besked!

Ett nytt inlägg i bloggen!!!

Det har klagats en hel del, vissa har till och med börjat att misströsta - men nu behöver ingen deppa över utebliven uppdatering längre för här kommer ju det efterlängtade inlägget.

Hur uppdaterar man ett så här långt bloggavbrott på bästa sätt... jag tror minsann att det får bli i någon slags punktform. Here goes:

* Samantha blev efter över två månaders behandling friskförklarad och nu har hon bara en grå skugga precis där bölden var som värst som vittnar om hur nära hon var att förlora hela ögat.
Hon är sedan några veckor tillbaka igångsatt och rids av en grannflicka till oss som heter Tilde.

* Unghästarna och Ophra har fått komma in från betet.

* Foxy är halvt avvand från Samantha, de går ihop på dagarna och på nätterna bor hon på ena sidan av lösdriften (storbox är det väl egentligen) tillsammans med sin storebror Totte. Honom har hon snart vuxit om - han kommer ohjälpligt att förbli minst (och gulligast).

* Caramis är såld till en underbar familj i Göteborg. De har redan varit ute och tävlat och gått nolla i både LC och LB. Emma som hennes nya ryttare heter är bara 10 år men rider ack så fint!

Caramis deltog i femårschampionatet i slutet av september. Hon skötte sig utmärkt men resultatmässigt gick det väl sådär. Domarna tyckte att hon var lite flack. jag tror att hon var ganska trött pga alla nya intryck. Hon hade bara bott i Gbg i tre veckor när championatet gick av stapeln.



Caramis i Falkenberg med sin championatsryttare Anna Skårberg


* Hera har gjort några starter under hösten. Det har gått bra men varit lite "stolpe ut". Någon bom har rullat i varje klass trots att hon har hoppat mycket bra. Men som vanligt dammar hon ju till när man minst anar det. Sista tävlingen för säsongen var förra helgen, Nationell tävling i Sydslätten. Start i 1.20 och sedan debut i 1.30. Nervöst nervöst, helt utan anledning. Hon går in och fullkomligt flyger över hindrena i 1.30. Hon hoppar nolla i sin debut - vilken härlig avslutning på den här terminen. Hon ska dock gå för fullt ett tag till, sedan blir det lite lugnare några veckor innan vi drar igång inför vårterminen, då blir det avdelning A...

* Ytterligare en granntjej har hittat hit. Karro heter hon och hjälper mig med ungponnyerna. Vilken supertjej säger jag bara, fantastiskt fin ryttarkänsla. Hon och Tilde är mina änglar - jag är så glad att vi har lärt känna varandra.

Ja, det var väl det hela i stora drag. Håll nu utkik, man vet aldrig när nästa inlägg dyker upp! :-)

söndag 23 augusti 2009

Rapporter från före detta Högås-bor

Heras lillasyster Juno har gjort sin tävlingsdebut. Vi köpte henne som ettåring och sålde henne på hösten när hon var tre. Och hon kunde inte ha hamnat hos en bättre ny ägare. Min mycket goda vän Klara, fd studiekamrat från hippologtiden och numera chef på Billdalsriklubb, var det som fattade tycke för henne, och jag tror inte att hon har ångrat sig... Ja, i alla fall inte nu längre :-)

Juno är i år fyllda fyra, vilket ju betyder att man får ut och tävla. P g a en fotskada på Klara (ja, Juno var inblandad) har det inte blivit av förrän nu på sensommaren, men vad gör det bara man gör succé. Juno gör ju nästan alltid succé, i alla fall enligt henne själv, men i det här fallet kan nog vi andra gå på samma linje. Hittills har hon gjort fyra starter i 1 m och nollat tre av dem. Hon har enligt uppgift hoppat super och imponerat på läktarfolket.

Vi säger grattis till Klara som har en så fin häst. Vi följer varje litet steg i utvecklingen med stort intresse.


Juno tillsammans med Carin (ingår i "team Ubbe & Jullan", dvs hjälper till med Klaras hästar) på sin första tävling.

Härom dagen fick jag ett mail från Marie, ägare till Lobie. Vi lånade Lobie under betäckningssäsongen 2006/2007 och hon är mamma till Högås Vanilla som nu är två år. Vi lämnade Lobie vidare till en annan fodervärd där hon har varit sedan hon åkte härifrån. 2008 födde hon ett hingstföl e Dionysos och betäcktes sedan med Sandakhan. Marie berättar i sitt mail att även årets föl blev en hingst. En söt liten guling. Vi önskar uppfödarna all lycka till med honom.

Lobie och årets föl som ska heta Famous Grouse

Jag har varit på återbesök med Samanhta igen. Ögat ser allt bättre ut. De satte ner behandlingsfrekvensen till tre gånger om dagen. Vilken lycka - jag ska få sova igen! Samantha och Foxy får även gå ut i hage några timmar på kvällen. Ni kan tro att de sätter fart över betet så fort jag knäpper loss grimskaftet, och det gäller att ha med sig en morot eller ett äpple när det är dags att gå hem igen. "Vägen till en ponnys hjärta går via magen" stämmer mycket bra in på lilla Manthan.


fredag 14 augusti 2009

I ögat på Samantha...


Min ponny-prinsessa har råkat ut för tråkigheter. Det hände en fredag (såklart) under Falsterboveckan (såklart).

Min goda vän Klara var här och vi skulle spendera hela dagen på tävlingsplatsen och avnjuta allt från bästa plats i vip-tältet. Skulle bara fixa vatten till hästarna på betet först. Jag möts av Samantha vid grinden med ett öga till bredden fyllt av var och hon kan knappt öppna det. Vi sköljer ur det ordentligt med koksaltvatten, men det är något som inte vill följa med ut. En stor böld!

Jaha, det är bara att konstatera, inget Falsterbo för mig den dagen. In med Samantha och fölet i transporten och direkt till Helsingborgs djursjukhus. Ni som läser min blogg ibland känner säkert igen temat. Ganska exakt ett år tidigare körde jag upp Ophra med föl vid sidan till samma djursjukhus pga akut förgiftning. Början till en tradition? I hope not!

Väl där konstateras det att det är en ganska allvarlig skada och prognosen för att hon ska få behålla sitt öga är inte solklar. Samantha får stå kvar på intensivbehandling, varannan timme dygnet runt. Hon behandlas med antibiotika både intra venöst och direkt i ögat via en kateter. Dessutom får hon atropin för att hålla pupillen öppen och serum utvunnet ur hennes eget blod, även det via katetern. Dagarna går och läkningen går trögt. Diskussionen går lite fram och tillbaka - ta bort ögat eller inte.

Tillslut blir det så här: efter tolv dagar (!) kommer de på att man även kan ta ett cellprov på vävnaden i ögat (bölden) och det visar sig då att hon har svamp i ögat. Aha, hon måste ha en annan medicin. I samma veva tar jag hem henne och övertar behandlingen på varannan timme dygnet runt.

Det har nu gått dryga två veckor sedan hon kom hem och det har blivit bättre. Vi har varit på tre återbesök och veterinären är nöjd med läkningen så här långt. Vi har kommit ner i fantastiska endast åtta gånger per dag (behandlingar alltså), dvs var tredje timme. Ja, emellanåt är jag lite trött kan jag erkänna. ;-)

Nästa återbesök är om en vecka. Jag hoppas såklart på att det ska se ännu bättre ut och att antalet behandlingar per dag kan minskas. Som det är nu får de inte vara ute i hagen och de får bara gå ut i skymningen. Lite tråkigt tycker fölis men hon är förvånansvärt tålmodig. När vi väl går ut på kvällarna är det dock full fart, hon fastnar knappt på bild...

Som synes, helt omöjligt att få till
en skarp bild på lilla fröken!


I hela den här tråkiga historien så finns det ljusglimtar - ja, om det vore en saga så vet jag vem som är den självskrivna hjälten. Min mycket hjälpsamma och pålitliga vän Nathalie! Hon erbjöd sig på stående fot att hjälpa mig med behandlingen av Samantha när hon fick höra dygnsupplägget. I nästan en vecka hjälpte hon mig kl 05.00 och kl 07.00 för att jag skulle få lite sammanhängande sömn. Fantastiskt generöst. Det har betytt allt! Miljoner tack!

Även Micke och min mamma har varit väldigt stöttande och förstående. De har hjälpt mig att ta beslut i de val jag har ställts inför.

Avslutningsvis kan jag meddela att både Samantha och Ophra var dräktiga på 16 dygn. Det kändes skönt. När det sedan känns lite tryggare med Samantha ska jag kolla henne igen och jag hoppas verkligen att hon har behållt sitt lilla foster.

lördag 1 augusti 2009

Hera i Scandinavian Open, Falsterbo 2009

Så kommer den då äntligen - uppdateringen av min blogg. Jag ska inte tråka ut någon med dåliga ursäkter till varför det har tagit så lång tid utan går direkt till det roliga, nämligen att berätta om Falsterbo!


Hera med sin ryttare Olof Smith under Scandinavian Open för 5-åriga hästar och 6-åriga fölston

Vilken härlig känsla säger jag bara! Det var fantastiskt att ha med sin egen häst i startlistan (och såklart på banan) i Falsterbo.

Första omgången gick på vad de kallar för "allvädersbanan", dvs den banan där all dressyr också går. Det var ingen jättemaxad eller överdrivet svår bana, utan den var precis lagom för första dagen. Hera hoppade fruktansvärt dåligt på framhoppningen. Ja, nästan den sämsta framhoppning hon någonsin gjort faktiskt. Olof och jag tittade på varandra och skakade på huvudet. jag hade inga jättestora förväntningar när de gick in på banan. "Hoppar de nolla är det nästan ett mirakel", tänkte jag för mig själv. Men man ska aldrig räkna ut en svart liten fara. Hon skärpte till sig och susade över hindrena ett efter ett. Jag och Nathalie, som också var med, blev nervösare och nervösare för varje hinder, och när hon hoppade sista hindret - också det felfritt - så blev jag tvungen att ta ett litet glädjeskutt! :-)

Andra omgången gick dagen efter inne på den stora gräsbanan. Och nu hade tumskruvarna dragits åt. Den här banan var betydligt större med alla mått mätt. Längre bansträckning, högre hinder och svårare tekniskt. Hera hoppade bättre på framhoppningen och verkade lagom pigg. Om hon blir nervös så syns det i alla fall inte. Men kanske att hon blev det ändå. Att komma in på den banan liknar inget hon tidigare har varit med om vad gäller yta, svårigheter och läktare med publik. Hon rev första och andra hindret. Sen vaknade hon till och hoppade mycket bra. Stora och luftiga språng utan att det såg det minsta svårt ut. Det kom ett litet pet in i sista kombinationen och hon slutade på 12 fel.

Självklart var det lite tråkigt att inte gå till final, men vi är jättenöjda med hennes insats och hon har även visat att det här inte var hennes gräns. Hon har fått ha lite sommarlov och ska snart få börja hoppa igen. Nu siktar vi vidare mot ännu högre hinder!






tisdag 7 juli 2009

Årets hingstval

Jag hade planen klar. Allt var bestämt. Inget blev som det var tänkt, men jag tror att det blir bra ändå!

Ända sedan 2007 har jag velat betäcka med ridponnyhingsten Verdi. I år skulle det ske, han kändes perfekt till Samantha. Vilken chock när jag slog upp mittuppslaget i tidningen Ridsports Avelsextra och får se en annons med alla ASRP-hingstar, för där står det "Ej i avel 2009" under Verdis bild. WHAT??? Verdi ska satsa på karriären det här året, vilket ju är roligt, men det förstörde min plan.

Jag började fundera på andra hingstar till Samantha och var ett tag inne på Brännornas Mozart, en son till Verdi som godkändes vid årets bruksprov. Efter att ha känt efter lite till så kom jag fram till att jag måste hålla nere kostnaderna i år och bestämde mig för att titta på hingstar som står på naturlig betäckning istället. Valet föll på den lilla (150 cm i mankhöjd) fullblodshingsten Fabian. Han ägs av Karin Levin, Stuteri K2, Bäckholmens seminstation och hon tog emot oss.
Mer om Fabian kan man läsa här

Samantha är betäckt och ska dräktighetsundersökas den här veckan.

Så här ser han ut, Samanthas man säsongen 2009. Visst är han vacker.

Även valet till Ophra var givet. Jag ville betäcka henne med Dahlåkras Ikon igen, eftersom hon resorberade förra året p g a förgiftningen hon drabbades av. Men också där fick jag tänka om helt. Det visade sig nämligen att Ikon lämnades ut på station i år och var inte kvar i Skåne när det var dags för Ophra att betäckas. Det nya valet var dock inte så svårt. Det blev faktiskt lite av en gammal kändis här i bloggen - nämligen Arhults Alexander, ägare Hillstars Stuteri i Löberöd.

Ophra ska precis som Samantha kollas den här veckan - Spännande!

Senaste nytt om uppladdningen:

Hera har gjort sin sista start inför Falsterbo. I fredags var vi på Lunds Civila Ryttarförening där hon fick gå en 1.20. Det gick bra trots tryckande hetta och hon gick runt utan rivningar. Nu är det inte långt kvar!!!

tisdag 16 juni 2009

Färdig för Falsterbo!

Så var det klart! Hera har kvalat till Falsterbo på fyra försök. Det känns otroligt roligt och spännande. Min lilla häst (bokstavligt talat med sina 155 cm i mankhöjd) ska tävla i Scandinavian Open! :-)

Nu är det uppladdning som gäller. Måndagen den 13 juli går första semifinalen och på tisdagen den andra. Eventuella fel från de båda rundorna slås ihop och de 20 bästa hästarna går till finalen som avgörs på fredagen samma vecka.

Uppladdning var det ja... Nja, det är inte riktigt så här Hera får ladda upp, men drömma kan hon ju! Bilden är från sommarbetet 2006 då hon var tre år - det var andra tider det.

torsdag 28 maj 2009

Tävlingsresultat och övrig uppdatering

Senast rapporterade resultat var från Vinslöv. Hera har varit ute en hel del sen dess.

Utomhus debuten skedde i Ringsjön. Där var hon anmäld till två klasser, 1.20 + 1.20. Det kändes lite nervöst. Skulle hon klara att gå rakt in på den höjden utan en lägre klass i kroppen? Jodå, det klarade hon utan problem. Ett bom trillade men i övrigt hoppade hon super. Olof var mycket nöjd med henne. Däremot hade hon ådragit sig en ganska djup sårskada på framhoppningen som vi märkte först mellan klasserna. Det blev såklart ingen mer start den dagen utan istället fick vi åka hem med bandage och en flaska penicillin. Som tur var blev hon inte halt och två veckor senare var vi på banan igen.

Det blev ytterligare en debut kan man säga - första tävlingen på gräs. Vi åkte till Frosta i Hörby där hon fick gå en klass, 1.10. Fin och avslappnad, men även denna gång trillade en bom i marken. Dessa oansenliga räcken... tar hon dem inte på allvar?!

Ja, det är bara att tävla på så vi åkte till Trolleholm för att hoppa två klasser, 1.20 + 1.20. Och äntligen så trillade nollan in. Hon var så fin! Susade runt banan i bästa stilen. Lite paus och sen dags för nästa klass. "Nu är hon nog lite trött och petar säkert nåt" sa jag till mig själv, men tänkte att det gör ju inte så mycket. Tji fick jag för hon var lika fin som i första klassen. Noll fel en gång till. Härligt!

Tre dagars vila och sen tävling igen. 1.20 i Flyinge, ute på deras gräsbana. Och den stora frågan var: Ska vi lämna in kvalkortet? Dvs kvalkortet som efter tre felfria rundor i 1.20 berättigar till start i Falsterbo Scandinavian Open i sommar. Man har sex kvalförsök på sig och kortet måste lämnas in innan start. Vi var osäkra. Nu gick hon ju två nollor sist, statistiskt sett borde hon kanske riva nu då?! Vi hoppade fram först och hon kändes fin. Vi lämnade in kortet. Jag ska villigt erkänna att jag var riktigt nervös. Jag klättrade nästan upp i knät på Nathalie som var med mig som sällskap. Men vad hade jag att vara nervös för? Hon gick runt med noll fel! Oj så roligt. Nu har vi två kval kvar på fem försök.

Annat som har hänt är såklart det årliga betessläppet. I början av maj fick våra hästar, som ju redan smygbetat i två veckor, flytta till det stora betet och fick där sällskap av två gamla fullblodsdamer och ett ettårigt nordsvenskt sto. Så nu går Ophra, Vanilla, Grynet och Totte där tillsammans med sina nya kompisar och njuter av gräs och frihet.



Mimsan 18 årig fullblodstant hälsar på Pärlan, 1årig nordis
Fölet har hunnit bli en vecka nu och har tillsammans med sin mamma fått börja gå ut i gräshagen. Det är såklart superkul. Nedan följer en liten stilstudie à la Foxy!








En sak till har faktiskt hänt här. Den 10 maj, samma morgon som vi skulle åka på treårstest, födde min underbara hund Melba sju stycken valpar! De är såklart helt fantastiska och måste egentligen upplevas live för att till fullo uppskattas, men för er som inte har möjlighet till det så finns deras utveckling dokumenterad här.






fredag 22 maj 2009

Årets föl är här!

Äntligen! Samantha har fölat. Ja, äntligen och äntligen... Hon var faktiskt inte beräknad förrän till den 3 juni, men har fyllt juver ganska länge och man förstod tidigt att hon skulle komma före. Det passar mig perfekt.

Så, på dygn 320 en halvtimme in på det nya dygnet kom hon, en ljuvligt söt liten rödtott. Fux med vita hår i pannan och vad som ser ut att vara ett vitt bakben. Allt gick bra och utan komplikationer.

Låt mig presentera:

Högås Foxy Lady

e Leuns Velds Elegant RP 135
u Simberg Samantha
ue Simberg Hobnob RW 94

Alldeles ny och knappt torr...

Samantha nöp henne lite i benen för mana på henne att resa sig.

Ute på ridbanan för första gången ca 13 timmar gammal.


Följer snällt sin mamma.

Det första försiktiga lilla buset.

torsdag 14 maj 2009

Not good

Vad? Jaa, att jag inte har bloggat på länge är såklart not good, men framför allt kan man väl sammanfatta resultatet från årets treårstest med samma ord.

I söndags visade vi Curre (EG Carnot) och Alex (Arhults Alexander) på Bollerup. Domare var Birgitta Larsson (exteriör) och Leif Nilsson (hoppning). Alex gick först. Han fick sig nog en chock när vi kom in i ridhuset, för det var som att gå in i en vägg av tropisk hetta. Varmt och inget syre. Först skulle galoppen visas, och Alex fick galoppera läänge, alldeles för länge! Sen kom hopp-provet. Alex skötte sig, men stod emot ganska mycket. Det är ju inte helt ovanligt att de gör de när man kommer till visning. Tyvärr var väl det ingen lyckad kombination tillsammans med ett tropiskt klimat och en redan ganska matt ponny. De uppfattade honom som spänd - vi som trött. Poängen blev ganska mediokra: 7-7 i hoppningen. Snålt kan jag tycka. Se och bedöm själva:




Som gångartstalang slog han tyvärr inte heller igenom. 88777 blev poängraden. Jag tyckte dock att aldrig har skrittat bättre och var klart värd en 8 där.

Vi fick ladda om en kort stund och sedan var det Curre. Han inledde starkt med att visa upp en bra galopp och en lovande hoppteknik. Tyvärr svek modet honom och han la in ett stopp. Efter det blev han osäker och övertygade tyvärr inte domaren. Tråkiga 5-5 blev resultatet. Det är dock sånt som händer med unga och försiktiga hästar. Det kan man inte ta så hårt på. Nedan följer de två språng han visade upp innan vägringen, och visst kan han hoppa! Se själva:




Sen kom dödsstöten. Han fick en 4 på benen! Rekord - fast åt helt fel håll! Vilken chock! Och svaret på frågan är nej, jag tycker inte att han har ben som är värda en fyra! Det kommer jag aldrig att hålla med domaren om! Hela poängraden blev: 874878
Snålt på huvud hals och bål, jag tycker att han är värd en 8 där. Skritten och galoppen fick betalt, traven blev också snålt bedömd. Det har jag dock funderat lite på och kommit fram till att jag nog jämför den över tid. Han har ju varit lite svag bak och blivit mycket bättre, hon som såg honom för första gången i söndags upplevde väl svagheten mer än vad jag gör. Well well... det är ju ingen stor grej, för trava kan han!

Inte mycket mer att säga om hela den saken - nu går vi vidare.

tisdag 21 april 2009

Den blå hunden (tillägnat Nathalie)

Ibland har man saker på känn...

När jag var på tävling med Hera i lördags passade jag på att pausa lite ute på Vinslövs terrängbana mellan klasserna. Där hittade jag en jättelång megahårig hundliknande varelse i form av ett terränghinder. Detta råkade jag nämna för Nathalie som jag pratade i telefon med, och hon krävde bildbevis. "Ja ja, jag ska lägga in den i bloggen", lovade jag. Sen blev det inte så, och det var det någon som uppfattade direkt och kommenterade. Jag kan väl erkänna att jag med mening struntade att lägga ut bilden i söndags när jag bloggade sist, just för att se om påtryckningar skulle komma, och eftersom de mycket riktigt kom så ska jag dela med mig...

Här har vi den - Vinslövs coolaste terrängskutt:

söndag 19 april 2009

GRÄS!

Jippie! Gräs under hovarna och öppna ytor!

Ja, ungerfär så ser det väl ut som att de säger, mina tre ungponnyer på bilden ovan. Från vänster: Vanilla, Grynet och Totte.

Idag har vi alltså haft betessläpp här, eller försläpp kanske vi ska kalla det, för det kommer fler hästar i början av maj och då ska allihopa få gå på vårt stora bete. Idag släppte vi ungponnyerna + avelsstona (Ophra och Samantha) på det betet där vi brukar ha ston med föl. Det känns alltid lika härligt när man ser dem släppa loss och sedan börja beta nästan hysterisk. Det där första vårgräset är oslagbart - inget är så gott som det.

Gänget på språng!

Vanilla och Ophra sträcker ut.


Ophra nästan ligger ner i kruvorna...

Igår (lördag) var det tävling i Vinsöv. Hera gick två klasser, 1.10 + 1.20. Alltstå debut på ny höjd. Det gick helt ok. Det var nog den svåraste bansträckningen hon har gått, lite knepiga linjer med hinder ganska vinklade och nära väggen. I första klassen hade hon två ner, i övrigt hoppade hon faktiskt super och höll ett mycket lugnare och jämnare tempo än sist vi var iväg. I andra klassen, vilket var första gången på den här höjden, hade hon en rivning. Klart godkänd debut. Lite kvar att fila på, men sen hoppas jag att nollorna ska rada upp sig. :-)

Eftermiddagen idag fick ägnas åt löshoppning. Det var Alex, Curre och Reppe (Ingrids cobhingst från stuteri Sting). Alla killarna var duktiga och är roliga att jobba med. Efter löshoppningen fick Reppe stanna kvar här hos oss. Meningen är att jag ska rida in honom och utbilda honom under några månader. Ska bli roligt - äntligen ska jag få rida på en welsh cob!




söndag 12 april 2009

Löshoppning på bortaplan

Idag har Curre varit på utflykt. Treårstestet närmar sig, bara en månad kvar. Det uppenbarade sig ett läge där vi fick chansen att komma ner till Flyinge och löshoppa och det hakade vi genast på. Curre har aldrig varit i ett ridhus tidigare och den erfarenheten vill man ju gärna ge honom.

Jag promenerade lite med honom på innergården innan det var dags att hoppa, och då hann vi stöta på både hästar som longerades och som var spända för vagn. Det tog han med ro. Ridhuset reagerade han inte heller på. Solkatterna som blev av fönstrena skyggade han lite för, men inte mer än att han kunde hoppa på ett bra sätt. Mycket nöjd med honom.

Även Alex och hans matte hade hittat ner till Flyinge idag. Superduktig och helt självklar. Inget att anmärka på vad gäller hans hoppning inte.

Första språnget över oxern - bäst att vara på den säkra sidan och lämna lite luft emellan.
Curre seglar genom luften.



Alex imponerar på "halvblodsmänniskorna" med sin fina frambensteknik.

torsdag 9 april 2009

Påskhoppning i Vellinge

Måndag och tisdag den här veckan har ägnats åt hopptävling. Vellinge HSK har haft kvällshoppning för både hästar och ponnyer - och eftersom jag har en av varje blev det tur och retur Vellinge gånger två.

Måndag: Hera 1m + 1.10m
Helt ok. Felfri i första klassen, fastän framridningen blev ganska kort då Olof ofta startar många hästar och inte har så mycket tid mellan varje. Jag hade dock gått med henne länge så hon var väl framskrittad. Till andra klassen kändes hon lite ofokuserad. Hon var lite het och studsig på framhoppningen och väl inne på banan fick hon med sig två bommar. Jag tror inte att det är höjden utan mer hela grejen med att vara på tävling. Hon behöver mer rutin helt enkelt.

Hera i dagens andra start.


Tisdag: Caramis 0.80m + 0.90m
Dagen till ära gjorde Caramis ägare (och tillika min sambo) mig sällskap. Jag var helt enkelt tvungen att vara på topp från början till slut, men frågan var om Caramis var det? Jo, självklart var hon det. Superfin! Vilken känsla hon gav mig! Hon hoppade mycket väl och hade det där perfekta suget mot hindrena. Felfri i båda klasserna, och inte nog med det, kvalkortet var med även denna gång och fick sin påskrift. Caramis är nu färdigkvalad till ungponnychampionatet i hoppning för femåriga ponnyer som går av stapeln i höst. Härligt!


Stilstudie à la ponny - här tar vi hindrena med luft emellan!

Det här var dagens bästa språng. Underbar känsla.

söndag 29 mars 2009

Det gamla vanliga...

... som vi brukar pyssla med på söndagar är ju löshoppning, och idag var inget undantag.

Ett helt gäng var det som skulle få komma ut och rasta sig på banan. Nathalie var här med Alex och Ingrid från Stuteri Sting dök upp och hade med sig sin cob-hingst "Reppe". Han fick inleda eftermiddagen, och det flöt riktigt fint. Reppe har bara löshoppat en gång tidigare och det var när han var här första gången, men det gick som tåget! Fin benteknik! Han har kanske aningen bråttom än så länge men det kommer han att lära sig snabbt med lite rutin.

Reppe med sulorna i magen - inga frambensfel här inte!

Next up: Alex. Han fick fortsätta med studsövningarna från förra gången. Det gick bara bra. Klok och försiktig utan att hetsa upp sig (över hindrena kanske ska tilläggas. Stona i hagen säger jag inget om, det får han tala för själv). Riktigt nöjd med honom idag. Det enda "felet" han gjorde var faktiskt att inte vilja bli fångad - vilket aldrig brukar vara ett problem annars. Han tyckte helt enkelt inte att han var färdig för han tog TVÅ extra rundor. Träningsnarkoman?!?! :-)

Sedan var det faktiskt inte mindre än två stycken som intog ridbanan. Totte och Grynet fick göra comeback i löshoppningsringen. Det var ju ett tag sen de fick vara med... Men att de fick vara med idag var inget som vi behövde ångra! Strålande insats. De sprang lydigt åt rätt håll hela tiden, stannade när de skulle och hoppade glatt över det lilla hindret. Härligt att se dem på ett bra underlag. Framför allt tycker jag att Grynet ser ut att ha riktigt taktmässiga och bra gångarter, den som väntar får se...

En i taget, ordning och reda! Totte först och Grynet efter.

Den här gången tog Grynet täten, någon rättvisa får det ju vara.


Vanilla var självklart med och sprätte lite sand. Hon fick ungefär samma upplägg som förra gången. Upphöjda bommar på studsavstånd för att hjälpa henne med rytmen i galoppen. Det fungerar faktiskt riktigt bra och hon löste övningen i båda varven. Jag hoppas att det här ska ge henne ett större förtroende att våga länga sprången lite och hitta balansen i sin galopp.

Sedan var det min underbara Curre. Han jobbade precis som övriga i gänget på ett tillfredställande vis. Även här körde vi en repris på förra veckans övning. Bom + låg studs före hjälphindret och en upphöjd bom mellan hjälphindret och oxern - allt för att han ska hålla en jämn rytm genom hela övningen och motverka för mycket acceleration. Höjden på oxern låg någonstans mellan 1 meter och 1.10, och det fixar han galant. Se själva:



Han sträcker huvudet framåt, har manken som högsta punkt och frambenen klistrade under magen - inte så illa va?!? :-)


Här visar han upp samma fina språngkurva igen rundan efter.

Sist ut var Looki. Hon fick hoppa samma övning som Curre, vilket passade henne mycket bra. Hon höll en bra rytm och gjorde några fina språng.

En som inte fick vara med idag var Hera, men hon hade en egen "svartahingsten-show" i hagen med många krumbukter och stegringar. Hon fick arbeta i tömmarna lite senare, under något mer kontrollerade former!



lördag 28 mars 2009

Första kvalet avklarat

Tävlingsdags igen. Idag bar det av till Willands RF utanför Kristianstad. Det var bara jag och Caramis, ingen hade tid att sällskapa med oss idag. Hon gick två klasser, 0,80m (LC) och 0,90m (LB).

Caramis kändes väldigt fin på framridningen till den första klassen. Framhoppningen fungerade också bra och hon skötte sig utmärkt inne på banan. Ingen plötslig längtan efter kompisar som sist vi var iväg, utan hon höll tyst och var fokuserad på sin uppgift. Min egen insats i den klassen var väl lite sämre. Jag red lite stressat och la henne helt fel på ett hinder vilket resulterade i en rivning. Den får jag ta på mig helt och fullt - no excuses!

Den andra klassen innebar kvalförsök till femårschampionatet i hoppning. Kvalkortet kom i brevlådan igår. Jag hade det med mig och lämnade in det till sekretariatet, vilket man måste göra före start - ingen press alltså... ;-)

Självklart känns det inte hundra när man är missnöjd med sin egen insats, men jag stramade upp mig själv lite och bestämde mig för att om vi skulle ha några rivningar i den här klassen så skulle det i alla fall inte vara mitt fel. Kort och gott: rid bättre!

Och det gjorde jag - för vi kom runt utan fel och har därmed klarat det första av två obligatoriska kval som krävs för att få starta i championatet i höst! Skönt!

Caramis och jag, efter avslutad felfri runda. Bilden är från i höstas. Idag hade vi ingen fotograf med oss, men vi såg likadana ut idag som då!

onsdag 18 mars 2009

Högås Hebe

Högås Hebe
* 2007-03-18 + 2008-05-12
e Kulltorps Yrrol RW 100
u Hera (SWB) ue Dammen


Idag skulle Hebe ha fyllt två år. Min allra första uppfödning, Heras första avkomma och hela familjens ögonsten. Aldrig har min lillasyster kommit så fort ur sängen som den morgonen för två år sedan när jag ringde in till huset och fick säga de underbara orden "det står ett föl här!" Hon var elva dagar för tidig och vi hade inte börjat vaka än, men där stod hon och tittade upp på mig. Världens finaste, jag kunde inte tro att det var sant, hon var här. Jag var uppfödare till ett alldeles eget ridponnyföl.

Många känner nog igen sig i känslan, den första är alltid den första.

Olyckor händer, och Hebe var ofta exakt där sakerna hände (inte sällan även orsaken till dem). En spark på skenbenet med en splitterfraktur som resultat blev den sorgliga orsaken till att Hebe fick somna in endast dryga året gammal.

Saknad av oss alla på Högås. Så här minns vi Hebe.


Ungefär ett halvt dygn gammal tar Hebe igen sig lite efter en hel del bus.



Nyfiken och framåt. Hon var ett riktigt terroristbarn som skulle tugga och pilla på allt!


Munnen halvöppen, alltid redo att provsmaka!

Hebe åtta dagar gammal. Ute i hagen tillsammans med sin mamma.
Alltid span. Alltid på väg någonstans.
Fyra veckor gammal. Kom igen morsan!
Sommarbetet 2007. Relaaaax...

Ska du fota? Då vill jag vara med!

Vintersäsong med tillhörande ludd.


Våren 2008. Hebe ett år gammal. Jag jobbar för att få en bra bild på min lilla stjärna.