tisdag 29 mars 2016

Årets första meeting är avklarat

Påskhelgen är över, jag sitter här med en kopp te och en skål godis som inte kom fram när vi hade påskmiddag. Det mesta av denna fjäderprydda högtid har spenderats hos Hästhagens RF. Nationellt meeting i ponnydressyr var det som stod på agendan. Och dit hade Zelma och Claudius kvalat på kortast möjliga tid.

Jag kanske borde börja med att redogöra för kvalklasserna, två "P-1:or".

6 mars åkte vi till Malmö RK. Det blev Zelmas och Claudius andra tävling tillsammans. Dags för debut i LA:P1. Claudius var ganska fin på framridningen, kanske lite seg för skänkeln och några halvhalter som inte riktigt gick igenom. Programmet flöt på fint över lag. Nån liten miss i en övergång men svårigheterna klarade de bra. Lite grann kröp han bakom hjälperna för Zelma och då blir formen bitvis för djup. Procenten landade på 65,658 och strax utanför placering.

13 mars, en vecka senare, bar det av till Åsbo PK med målet att återigen rida samma program på över 62 procent (vilket är kvalgränsen för tävlande på nationell nivå). Framridningen flöt som en dans! Allt satt fint, och då känns det helt plötsligt så enkelt (händer så sällan bara, hehe). Programmet var riktigt bra. Det tyckte domaren också: 70,921 procent och seger i klassen! Det var riktigt roligt :-)



Godkända för att få starta FEI-programmen anmälde vi till två klasser under påskhelgen då Hästhagen har nationellt ponnymeeting. Vi anmälde till FEI Lagtävlansprogram lördag och söndag. 

Första starten: Solen sken över framridningen. Claudius var på ett strålande humör. Toppad skulle man nästan kunna säga. Svansen åkte upp och han lyckades producera några små skutt också faktiskt. Det finns absolut fördelar när han är lite laddad. Det där sista, men ack så välbehövliga. trycket kommer liksom mer av sig själv. 

Zelma och Claudius travar fram - fulla av energi.

Efter värmning red vi igenom skolorna ungefär så som de kommer i programmet och sedan den förvända galoppen och de enkla bytena, också de ungefär som de sen ska utföras på banan. Det såg verkligen strålande ut. När vi gick ifrån framridningen mot banan så sa jag till Zelma att det fanns två scenarion framför oss. "Antingen kommer han vara perfekt inne på banan, men med tanke på laddningen så får du vara beredd på att han kan bli tittig och ta några snedsteg också..."

Ganska direkt de kom innanför staketen såg man att det skulle bli det senare alternativet. Starten gick på utebanan. Den ligger ganska väl skyddad mellan ridhuset och en annan lång byggnad, men längs med bortre kortsidan går en väg och där dök det upp både bilar och hästar. Inte så mycket att bry sig om kan man tycka, men är man en ponny som känner sig som ett popcorn så måste man få poppa lite när tillfälle ges. 

Zelma red väldigt bra! Hon stöttade Claudius fint med tydliga och vältajmade hjälper. Hon reagerade snabbt när han skyggade och klappade på honom när han gick fram igen. Mycket i programmet såg verkligen bra ut, men slutprocenten blir ju inte överdådig när man får ganska många missar till följd av att ponnyn skyggar. Vi hade redan innan den här tävlingen bestämt oss för att se helgens program som träningsrundor och för att se lite hur vi ligger till i nivå. För att kunna utläsa nivån får man titta på de delarna i ritten som blev som det var tänkt. Där fanns mycket bra information att hämta. Skolorna till exempel höll till och med lite högre nivå än vad jag trodde. 

Fina! Men tittar man noga kan man se att ögonen söker efter saker att poppa lite för.

Härlig energi!

 Fina igen - och här är blicken lugnare

Superbra avslutning!

Andra starten: Även dag två kunde man ana en laddning i honom. Mindre än dagen innan, men fortfarande lite i gasen. Väldigt ovanligt för att vara Claudius. Vårkänslor kanske?! Hur som helst, framridningen var lika strålande som till första starten. Så himla roligt och inspirerande! Dagens klass gick i ridhuset. Han var absolut inte lika tittig som på utebanan, men det kom några skutt i det här programmet också. Zelma red fortfarande imponerande bra och vi fick ändå med oss många kvitton på hur vår träning fungerar. Procenten landade på 63,46. Inget man skryter med kanske, men så är det när man får missar. Det viktiga var ändå att ridningen där emellan fungerade så bra.

Jag funderade lite och föreslog sen för Zelma och hennes mamma att vi kanske skulle efteranmäla oss till en klass på måndagen också. Vi hade ju inte tänkt att han skulle starta tre dagar, men jag kom fram till att det hade varit bra för både honom och Zelma om de kunde få en ritt där allt kändes lugnt. De höll med, så det blev ett enhälligt beslut. 

Tredje starten: Den här gången fick Zelma och Claudius lite hastigt och lustigt debutera i FEI individuella mästerskapsprogram. Vi värmde lätt och okomplicerat i trav och galopp, sen kände vi lite på några linjer ur programmet och det var inga konstigheter. Ritten på banan var väldigt prydlig och avslappnad. Zelma och Claudius gjorde en jättefin insats. Guldstjärna till ryttarinnan - otroligt coolt att bara gå in och leverera en så välplanerad ritt i ett program hon aldrig har testat något ur med ponnyn tidigare! Formen blev genomgående lite för djup så här tredje dagen på tävling. Claudius blev lite matt och tappade bakbensaktivitet, då sjunker nacken och näsan hamnade lite för långt in. Det var något som alla tre domarna påpekade och det drog såklart ner poängen en del, procenten blev blygsamma 63,0. Men utöver det med för djup i formen så fick ekipaget många fina kommentarer i bedömningen och det kändes skönt att avsluta med en så lugn och avslappnad ritt. Vi var mycket nöjda med att vi gjorde valet att efteranmäla till den tredje klassen.

Idag har Claudius fått vila, men imorgon fortsätter arbetet med att utveckla styrka, smidighet, och allt annat man behöver för att lyckas i den här sporten! Det känns jättebra inför säsongen som ligger framför oss. Även om det inte blev några rosetter och ärevarv det här meetinget så tycker jag att det har varit riktigt lyckat. Vi är alla riktigt taggade inför kommande uppgifter! 

söndag 20 mars 2016

Stene på pay´n´jump

Stene ser sig nyfiket omkring. Det var mååånga intryck att ta in idag!

Idag var det dags för en hemmagjord högåsare att bekänna färg i skarpt läge! Stene har nu kvalificerat sig för att hoppa pay´n´jump :-)  Stenis är Karros pass-häst för det mesta, så det var hon som red och jag höll äntligen i kameran igen. Det var så länge sedan vi fotade något. 

Förutom ridbanan hemma har Stene bara varit på ett annat ställe - ridhuset dit vi åker när det är obrukbart underlag på ridbanan (eller outhärdligt väder). Nja, okej, han har varit på ett tredje ställe faktiskt. Löberöds Hästklinik när han fick sitt mätintyg, men det skedde ju ingen ridning då... Han är alltså ganska grön när det gäller att upptäcka världen. Dagen blev nog en av de mest omtumlande i hans liv hittills, hehe. Han skötte sig dock superbra! Han tittade sig omkring med stora ögon när vi lastade ur och frustade lite som en drake en stund, men han stod snällt när vi klädde på honom grejorna. Jag gick ett varv med honom på den stora utebanan där det var framridning och framhoppning, sen satt Karro upp och det var inga konstigheter.

Lite trav, lite galopp, ett språng på krysset, två språng på räcket och två språng på oxern, sen kände vi oss redo och gick till ridhuset där banan var uppbyggd. Det var ett lite mörkt ridhus och kontrasten mot solskenet ute var rätt stor, men det tog Stene med jämnmod. Han tittade lite på spegeln på väggen - nån sån har han aldrig sett förut, men hindrena, de tyckte han kändes bekanta.

Första rundan hoppade de 70 cm. Det flöt på hur fint som helst, utan att några bommar trillade eller vägar missades. Det blev en liten paus fram till nästa runda. Kanske 20 - 25 minuter. Då passade vi på att njuta lite av solen, alla tre, och promenera lite med Stene. När det var dags igen satt Karro upp och travade lite i ridhuset medan ekipaget innan red sin runda. Vi kände inte att han behövde hoppa något mer inför den här starten. Nu var det höjt till 80 cm. Även det här varvet gick bra! Ponnyn var ganska trött kunde man se (antagligen mest i huvudet) men gjorde en fin insats trots det. På sista hindret rullade en bom av sina skållor. Det var ingen grov rivning. Han blev lite långsammare i benen för varje språng där på slutet, så det var nästan väntat. 

Värmning i trav

Lite galopp åt vänster...

... och lite galopp åt höger.

Framhoppning på oxern. (Nån gul tomte sabbar min bild, haha)

Stene och jag promenerar i väntan på runda två. 
Observera att vi marscherar i takt!

Ja, på det hela taget så var vi mycket nöjda med hela insatsen. Men det var ju en grej som vi inte riktigt kunde styra över... 

Det här med svansen. Eller ska jag skriva plymen? Den var i vilket fall helt och hållet ostyrig! Från travsteg nummer ett så ångade Stene omkring som ett flaggskepp på framridningen. Svansen var helt utom kontroll! Det är faktiskt en bedrift att kunna hålla ut den så länge som han gjorde. De flesta av oss vet ju att nacken ska vara högsta punkten. Stene jobbar inte så. Han har svansen som högsta punkt, i alla fall på bortaplan har det nu visat sig. 

Imponerande svansföring :-) :-) :-)

Ja, vad ska man göra. Karro tog det med humor, hon skrattade en lång stund!

 Vi ser på det positivt och tackar Stene för högt underhållningsvärde i högt hållen svans! Hihi.


Glada och nöjda idag!

torsdag 3 mars 2016

Mycket på gång


Samantha får en välförtjänt klapp av Lilly under avskrittningen efter avslutad runda

Vi fyller dag efter dag med hästiga aktiviteter just nu. Alla pållarna är igång och det är roligt att få starta upp säsongen :-)

I söndags åkte jag, Lilly som har Samantha och hennes mamma Frida på pay´n´jump i hos Gärds RF. Årets första start för ekipaget. Vi hade bestämt oss för att prova lyckan på 40 och 50 centimeters höjd. Manthan var laddad och det var bara att börja trava direkt när de kom in på framridningen, det finns liksom inte tålamod till att skritta hos den där damen när hon är på det humöret. Ganska omgående blev vi inropade på framhoppningen. Den flöt på jättefint. Såg hur bra ut som helst. Sen fick vi komma in på banan. Lilly red runt och visade Manthan ridhuset, sen var det dags för första start. Halva banan gick finfint, men sen tvekade ponnyn och Lilly lutade sig framåt, då bestämde sig Manthan för att det nog var bäst att väja. Det resulterade i en ofrivillig avsittning. Nåja, sånt händer. Upp i sadeln igen och sen hoppade de resten av banan felfritt. 

En klart besviken ryttare skrittade ifrån sina coacher och tog ett funderarvarv själv på framridningen. Sen var det bara att ge sig på det igen. In på framhoppningen och ta några språng inför rundan på 50 cm. Det såg jättebra ut. Oxern de hoppade var nog närmare 70 cm, så höjden är inget problem för Lilly. Dags för start nummer två. Och nu gick det som tåget! En felfri runda och ett mycket nöjt ekipage kunde lämna banan!

Nöjda och glada! Så fort vi får möjlighet ger vi oss ut igen - Lilly är taggad!

I tisdags åkte jag och Karro med varsin häst för att träna för Susanne (Gielen). Det var tok-längesen vi var där. Susanne råkade ut för en olycka förra året och vi hade ju otur med Claudius skada, ja, så det har helt enkelt inte givits möjlighet. Men nu var det äntligen dags. Karro tog med sig sin egen häst, Bigge, som nu har hunnit bli fyra år gammal. Jag red Bambi, nu fem år i ålder. 

Det är lite klurigt att komma till ett riktigt arbete med Bambi, och det var därför jag tog med honom. Jag känner att jag behöver vägledning och hjälp med hur jag ska göra. Bambi har många fördelar. Han är lätt, energisk och arbetsam, men att få honom att jobba genom hela kroppen med en förbindelse från bakbenen via ryggen och fram till handen är svårt. Han är en mästare på att vika in näsan och krulla ihop halsen. Han försvinner hela tiden bakom mina hjälper. 

Det var inte mycket att be för när träningen väl satte igång. För att sammanfatta det kort: jag behöver rida bättre! Men man kan väl lägga ut orden i en lite mer nyanserad analys också... Jag måste bli ännu mer noggrann med att föra handen framåt längs mankammen och samtidigt driva honom med skänkeln så att jag uppmanar honom att ta tag i bettet där framme där han ska vara. Så långt allt väl, men han får inte öka tempot - han måste vila mer på steget. Det är lite svårt då han gärna tar skänkelhjälpen som att han ska springa fortare istället för att aktivera sina bakben och ryggverkan. Då blir ju min reaktion att ta förhållningar med handen, men handen måste vara kvar i position långt fram. Jag måste istället reglera honom med sätet och rida lätt lugnare. Inte lätt. Mycket svårare än vad det låter nu när jag skriver det.

Det var hur som helst givande och jag är mycket inriktad på att jobba flitigt med detta nu tills vi har stabiliserat oss mer i takt, tempo och stöd längre fram. 

Bigge såg fin ut och Karro fick också flera saker med sig att jobba vidare på. 
  
Bambi och Bigge snackar lite efter sina avslutade träningspass. 

De andra hästarna här hemma har också jobbat bra. Stene till exempel har hoppat serie för första gången för någon dag sedan. Två studs, ett galoppsprång till en oxer och ytterligare ett galoppsprång till ett räcke. Han gjorde det så fint. Jämn bjudning, välbalanserad och hela tiden på rak linje. Riktigt kul att se. 

Claudius fick börja veckan med lättare arbete i töm. Imorgon är det Zelma som ska rida honom och på söndag ska de tävla. Det är dags att prova lyckan i LA:P1.

Claudius tömkörs.