fredag 22 november 2013

Tankar om ridponnyavel del IV

Dags igen. Efter ganska många månaders uppehåll ska jag återigen tycka något om ridponnyavel i Sverige. Kanske att inlägget blir en aning tjurigt, vi får se, men i så fall får ni ursäkta. Jag är sjuk. Sitter här med feber och hosta. Svettas och fryser om vart annat. Då blir man lättretlig.

Inomhus-SM i hoppning för ponny pågår för fullt. Förutom de stora klasserna så är också landets bästa ungponnyer där och gör upp. Fem-, sex- och sjuåriga ponnyer indelade i de vanliga storlekskategorierna. Det är ganska stora startfält, vilket är mycket glädjande! Så här ser fördelningen ut:

5-åriga ponnyer:
Kategori B: 4 st
Kategori C: 15 st
Kategori D: 17 st

6-åriga ponnyer:
Kategori B: 2 st
Kategori C: 10 st
Kategori D: 12 st

7-åriga ponnyer:
Kategori B: -
Kategori C: 3 st
Kategori D: 4 st

Nyfiken som jag är så har jag kollat stammarna på dessa ponnyer. Hur många av dessa är importerade? Hur många är registrerade som ridponnyer? Och hur många är efter en ridponnyhingst?

Så här ser det ut bland de femåriga ponnyerna:

Av de fyra femåriga B-ponnyerna var tre stycken registrerade som ridponnyer. Den fjärde var welsh sektion B. Två av ridponnyerna hade ren welsh sektion B på mödernet, den tredje hade en ridponnyhingst även som morfar. Hingstar representerade här var Veronas Bo-Gi RP 134, Top Nordpol RP 146 och Valdo RP 150.

Av de 15 femåriga C-ponnyerna var två importer, en från Polen och en från Irland. En ponny hade helt okänd härkomst, en var registrerad Morgan och en Connemara. En ponny var welshpartbred (welsh sektion D - travare), en welsh sektion B och resterande åtta var registrerade som ridponnyer. Av dessa åtta hade två stycken en ridponnyhingst som fader, två stycken en welsh sektion B-hingst som fader och fyra stycken en halvblodshingst som fader.

Den ena ponnyn med welsh sektion B-hingst till fader hade halvblodsmöderne och den andra hade ett korsningsmöderne: New Forest/Hbl. Tre av ponnyerna med Hbl-hingst till pappa hade ett rent welsh sektion B-möderne, den fjärde hade rent russblod på mödernet. Värt att notera är att Dirco Hästak 1005 var far till tre av de fyra ponnyerna med Hbl-hingst till far. Båda ponnyerna med ridponnyhingst till far hade welsh-blod på mödernet (den ena korsning). Hingstar representerade här var Power Boy RP 112 och Vita Novas Hanassie RP 153.

Av de 17 femåriga D-ponnyerna var fem ponnyer importerade från Irland, en från GB, en från Danmark och en från Holland. Totalt åtta importerade ponnyer. Resterande var svenskfödda och av dem var en New Forest och en Connemara. Övriga sju var registrerade ridponnyer. Sex av dessa var efter en ridponnyhingst, den sjunde efter en New Forest-hingst med ett hbl-sto till mor. Två av ponnyerna efter ridponnyhingst hade ett connemara-möderne, en har okänd härstamning på mödernet, en har en dansk sportponny till mor. En ponny har ett sto stamboksfört i ASRP till mor. Stoet är en korsning welsh B/arab. En ponny har en ridponnyhingst även till morfar. Representerade hingstar är Aydin ox RP 121, Valdo RP 150, Magic Dancer H RP 152 (2 st), Power Boy RP 112, Top Nordpol RP 146.

Mina spontana tankar om detta:

Okej, om vi börjar uppifrån med de minsta ponnyerna. Varför är tre av fyra B-ponnyer som startar ridponnyer? Är inte målet för de flesta som föder upp ridponnyer att få fram D-ponnyer? Speciellt konstigt när man har ridponnyhingstar i flera led att resultatet blir så litet i mankhöjd mätt... Well, well, grattis i alla fall till fina ponnyer...!

Bland de ponnyer som är registrerade som ridponnyer i kategori C dominerar korsningarna med hbl. Man kan konstatera att det blir hoppande ponnyer, men att det är mest troligt att man får en C-ponny om man använder sig av welsh sektion B, oavsett om det är på mödernet eller fädernet.

Av totalt 36 startande femåriga ponnyer är 18 stycken, dvs hälften, registrerade som svenska ridponnyer. Av dessa 18 ponnyer är 11 st efter en ridponnyhingst, 4 st efter en halvblodshingst, 2 st efter en welsh sek B-hingst och 1 ponny efter en New Forest-hingst.

Här har ni siffrorna. Slutsatserna får var och en dra själv. För mycket snor i hjärnan nu. Förmågan att tänka kritiskt har lagt ner. Over and out.

Så här ser det ut om man smygtittar på några av de framgångsrika fadershingstarnas egna hemsidor:

Dirco Hästak 1005. Pappa till inte mindre än tre av de startande femåringarna i kategori C.



Valdo RP 150. Pappa till ponnyer i både kategori B och D!
 

måndag 11 november 2013

Praktikant-Elin

Förra veckan hade vi en praktikant här på Högås. Nämligen Elin. Hela Elins familj lärde jag känna för fyra år sedan, när de köpte en ponny som stod hos oss på utbildning. Det var ponnyn Quick Step (f-06 e Veronas Bo-Gi RP 134 - Leuns Velds Elegant RP 135) som familjen köpte till Elins storasyster Emma. Nu har Emma gått över på stor häst och Elin har tagit över QS. När det blev dags för en veckas prao gick hon återigen i sin systers fotspår och valde att komma hit (Emma var ju också här och praktiserade när hon gick i nian). Det tackar vi för - det var roligt att ha dig här Elin!

Det var en bra vecka att komma hit på. Förutom det dagliga arbetet hemma kunde Elin följa med på träning för Susanne, titta på dressyrclinic i Eslöv, vara med när Olof (Smith) hoppade Karros häst Speedy för första gången (gick bra!) och titta på när fysioterapeuten gick igenom några av våra ponnysar.

Några rundor på hästryggen blev det såklart också för Elin. Och jag tror att hon hittade en liten favorit i Foxy faktiskt... Inte undra på det, Foxy är ju en hiiiimla go ponny :-). Som avslutning fick Elin prova på att hoppa en enkel bana med Foxy. Elin är en mjuk ryttare med fin känsla och jag tänkte att det kunde vara intressant för henne att prova på skillnaden mellan att hoppa en vuxen ponny och en fyraåring. Jag varnade henne för att det är lite vingligare med den yngre sorten, men jag tycker att hon klarade det galant!

Så här såg det ut:



Fint va! :-)

fredag 8 november 2013

Dressyrclinic med Susanne Gielen

Karro och Knatte till allmän beskådan 

I onsdags kväll deltog vi i en clinic som Eslövs RK anordnat tillsammans med Susanne Gielen, Grand Prix-ryttare med internationella segrar och placeringar, A-tränare, 11 år som chefsberidare i dressyr på Flyinge bland annat. En person som är väl värd att lyssna till!

Karro satt i sadeln på Knatte och jag fick äran att vara speaker. Inte speciellt betungande  - prata funkar ju bra för mig! ;-)

Med Knatte och Karro förevisade Susanne grundridning. Vikten av att hitta rätt takt och hur man jobbar med lösgjordheten. Först av allt gick hon igenom det hon själv tycker är allra viktigast: sitsen. Där fick Karro beröm. Karro fick ganska mycket beröm faktiskt. Susanne beskrev henne som en elev som är väldigt rolig att jobba med. Som aldrig krånglar till det och som alltid tar till sig det man säger och omsätter det i sin ridning. Sjölandia växte ytterligare en halvmeter, så nu är hon 2.30 m lång! HAHA!

Susanne satt också upp och red själv. Hon hade med sig Bellman 1196, en hingst som hon har i utbildning. Det var roligt att se henne rida. Hur hon lägger upp arbetet. Vad hon lägger vikt vid under värmning och hur hon ökar kraven. Återigen när någon så duktig sitter i sadeln så ser det så lätt ut... Men jag vet ju att det bara är ett stort lurendrejeri, för varje gång jag ska göra det känns det skitsvårt! Hehe...

Susanne och Bellman 1196

onsdag 6 november 2013

Mattes vackra flickor!


Betessläpp i november?! Ja, det har vi haft idag (typ). Micke gjorde en ny hage igår och idag släppte vi Hera, Vanilla och Foxy där. Tjoho - som unghästar på grönbete! Kameran var självklart med :-)

Se och njut!







Nu ska vi iväg till Eslövs RK och medverka i en dressyrclinic med Susanne Gielen. Det ska bli toppenroligt. Med oss tar vi Knatte. Rapport och fler bilder från brudarnas framfart kommer senare!

tisdag 5 november 2013

Finbesök

Förra veckan hade alla lyckliga skolelever höstlov. Då passade vi på att bjuda hem Manthan och hennes fodervärd Alice på besök. Manthan är numera en mycket bortskämd liten ponny med backontrack-transportskydd och täcke av samma märke. Mycket bling på pannbandet var det också :-).

Manthan och Alice värmer upp

Så fint - och så enkelt det ser ut!

Förutom att jag och Karro ville hälsa på Manthan så fanns det faktiskt en till som stod i kö: Foxy. Självklart vill man snacka med sin morsa när hon är i närheten. Jag trodde att det skulle bli pip och vift med framben när de fick hälsa, men det sades ingenting. De verkade känna igen varandra och glada över att ses.

Dotter Foxy till vänster och mamma Manthan till höger. Så lika de är!

Alice fick ta en tur på ridbanan tillsammans med Foxy efter familjeträffen. Foxy är aldrig riden av ett barn innan, men det gick bra och Alice tyckte att det var roligt. Fattas bara annat - Foxy är väldigt lik sin mor även i ridningen. :-)
Jag och Alice mamma beundrar ekipaget.

Fina tillsammans.

I söndags var det dags för en annan premiär för Foxy. Första tävlingen! Typ tävling i alla fall. Klubbmästerskap hos Eslövs RK. Vi hoppade två rundor på höjden 70 cm (motsvarande LD i tävlingssammanhang för C-ponny). Första rundan var hon lite okoncentrerad och hade fullt upp med att ta in omgivningen. Då fick vi nåt stopp och nåt pet, men till andra rundan hade hon samlat ihop tankarna och då blev det en felfri ritt!

Karro hade med sig Speedy som fick hoppa 100 cm + 110 cm. Första rundan var felfri och i andra rundan trillade en bom lite förargligt. Det var annars en fin och stabil ritt.

onsdag 30 oktober 2013

Mer eller mindre najs

Stormen Simone har just härjat klart över oss här i Skåne. Vi här på Högås kom ganska lindrigt undan. En nockpanna på huset gled på sned och ett stort vackert träd brakade i backen uppe vid våra postlådor tyvärr. Karro och jag var ganska välplanerade inför stundande oväder. Vi hade bestämt att vi skulle rida färdigt alla ponnyer på förmiddagen eftersom blåsten skulle tillta efter lunch.

Först på schemat stod uteritt till skogsvägen med Curre och Claudius. Det var faktiskt en härlig tur trots att det regnade och snålblåste från sidan. På väg hem igen blockerades vägen av en stor lastbil som skulle ta med sig två ovilliga kvigor från sitt goda gräs. Det gick inte att rida förbi och vi tvingades skritta en omväg på ca 30 minuter. Hur nyttigt det än är för hästarna att få gå ut och gå så kändes det ganska ironiskt att tvingas till detta just denna blöta blåsiga dag... :-)

När vi väl var färdiga med alla ponnysarna var vi så genomblöta som det bara går att bli. Hösten har visat sig från sin jobbigare sida med besked nu!

Så har dock inte vädret varit hela tiden. I helgen dagarna innan ovädret till exempel, så var det strålande och härligt! Vi har fortfarande hästar ute på betena i kombination med stödfodring och det funkar jättebra. Så här kan det också vara: 

Perfa och Joule tuggar på hösilage och diggar det varma höstvädret.

Hera motionerar sin runda fölmage med en höst-galopp!

Jag och IM Claudius skuttade över några pinnar på ridbanan i lördags.

söndag 27 oktober 2013

Young guys

Iron Man

Den här sötnosen har varit hos oss på inridning under sensommaren. En mycket sympatisk ponny måste jag säga. Allt gick enligt skolboken, eller kanske lite bättre :-). Det är alltid skönt. Vi har kämpat med andra ponnyer förr, så kallade projektponnyer, som har varit raka motsatsen och det är jobbigt, både psykiskt och fysiskt. 

Iron Man är en ridponnyvalack född 2009 uppfödd av Gunilla Stahre e DGR Metall RP 166 u Maybe ue Tammerfors xx. Väldigt lätt och spänstig i sin gång. Jag tror att han kommer att bli en fin liten sportponny! Efter lite drygt en månad här åkte Iron Man (eller Nano som vi kallade honom) hem till sin matte igen som själv ska fortsätta att utbilda honom. Det kommer nog att bli ett roligt arbete! Lycka till!

Iron Man första dagen i hagen. Här hälsar han på Knatte som som han upptäckte på andra sidan tråden.

Iron Man och Knatte mäter sina krafter.

När Iron Man åkte hem passade jag på att ta in en annan ung grabb som behöver lära sig att göra lite nytta - nämligen min egen Rocky! Han har ju hunnit bli  tre och ett halvt år gammal nu och tiden är minst sagt mogen för att komma in i ramen. Han har fått ha träns på sig och börja lära sig att springa i cirkel i longeringen. Igår hade jag tömkörningsgjorden på honom och idag blir det nog sadel. Jag har hängt och klängt lite på honom också. Vänta och se, vilken dag som helst dyker det upp en bild här i bloggen på när jag rider på honom! 

Rocky i somras - lyckligt ovetandes om det som väntar honom.

måndag 21 oktober 2013

Skånska Mästare!

Karro och Curre iklädda de skånska färgerna.

I lördags deltog vi för första gången i distriktsmästerskapet (DM) i ponnydressyr, eller Skånska Mästerskapen som det heter här nere :-). Tävlingen avgjordes i FEI inledande program och dömdes av tre domare.

Karro och Curre har gjort en start i det aktuella programmet tidigare. Det var för två veckor sen och det var också första inomhustävlingen för säsongen. Curre var vääääldigt tittig då, men vi konstaterade att programmet egentligen passade dem riktigt bra och att det var skönt att vara ute på lång bana igen. 

Inför helgens start gick vi igenom programmet moment för moment: hur Karro skulle rida varje del av programmet, hur hon skulle tänka och var eventuella "titt-problem" skulle kunna dyka upp. Vi gick också igenom vilka förväntningar vi tyckte att vi kunde ha, inte resultatmässigt i procent, men i känslan inne på banan och kravnivån på Curre. 

Programmet flöt på betydligt bättre än sist. En miss i första öppnan, men annars var jag mycket nöjd med dem när de kom ut från banan. Karro tyckte först att hon hade missat i alla de tre enkla bytena, men det fick jag säga till henne att hon hade fel i! Vi försöker alltid att prata om hur Karro har känt det inne på banan och hur jag tyckte att det såg ut innan vi hämtar protokollen och tittar på resultatet. Det är bäst att smälta lite själv först och sen kan man lättare ta till sig det domarna har att säga. I bilen hem går vi alltid igenom programmet punkt för punkt och ser vad domaren har satt för siffra och kommentar. Vi diskuterar och tar till oss. Försöker ständigt lära oss vad det är de vill se.

När Karro hade travat av och vi kände oss nöjda med vår egen första analys så enades vi om att vi tyckte att ritten var värd minst 65 procent. Jag travade i väg till sekretariatet och hämtade protokollen. Och visst var ritten värd 65 procent - 69,474 procent närmare bestämt! Karro gick rakt upp i ledningen. Den ledningen behöll hon sedan genom hela klassen och avgick med segern. 

Karro och Curre, Skånska Mästare i ponnydressyr kategori D 2013!



tisdag 8 oktober 2013

Härliga höstbilder!

Hmmm... jag börjar inte min tillbakablick riktigt än... Idag tänker jag skriva om något dagsaktuellt: dagens ridtur på fältet :-).

Det är nu man ska gå ut och fotografera sina hästar, när löven sprakar i alla olika färger. Det blir superfina bakgrunder till ridbilder! Ja, och eftersom Karro och jag är foto-nördar så gjorde vi ju just det idag.

Claudius och Curre fick byta gruset på ridbanan mot lite gräs (samt en och annan mullvadshög...). Det var faktiskt lika härligt som det ser ut!

Jag och Claudius:





Karro och Curre:



Lite nyttigheter har jag faktiskt också fått gjort. Har tagit mig i kragen och klippt av Vanilla björnpälsen. Hon gick från gul till begie :-). Jaja, det guldgula får väl höra sommaren till... Men fint apelkastad var hon i alla fall under luddet. 

Vanilla i för dagen helt ny kropps-frisyr.

När solen lyser på henne är hon allt lite guldig ändå... trots den nya begie-looken.



måndag 7 oktober 2013

Tiden är mogen

Hera tittar bakåt... mot sommaren kanske? Eller senaste blogginlägget?!

Så, ljuva saknade blogg, jag är tillbaka. Personligen tycker jag egentligen inte om att läsa när folk ursäktar sig om varför de inte har bloggat på länge, men jag har inte skrivit här sen 24 augusti och det kanske kräver en kommentar?!

Oh well, bloggande för mig bygger på lust. Lust att skriva, lust att berätta och lust att dokumentera. Jag har väl inte haft lust helt enkelt. Nja, så enkelt har det nog inte varit - det har faktiskt varit en tidsaspekt. Jag blev i år tillfrågad om jag hade lust att vara med i ungponnygruppen. Det är SPAFs arrangörsgrupp som ser till att ungponnychampionatet för 3-, 4-, 5-, och 6-åriga ponnyer i både hoppning och dressyr blir av varje år. Efter ungponny-SM drog det ihop sig och myyyycket av min tid gick åt till evenemanget. Nu är 2013s version av evenemanget över och vi i gruppen andas ut! 

Jag ska försöka återberätta de viktigaste händelserna som har skett under tiden jag har haft skrivuppehåll. Verkar som att mitt dokumentationsbehov har återuppstått! :-)

Sååå... dags att ha koll här igen med andra ord! I´m back!

lördag 24 augusti 2013

Ungponny-SM: vår egen insats

Jag blev så upptagen med att få upp bilder på alla deltagande ponnyer från ungponny-SM att jag lite glömde bort att berätta om hur det gick för oss. Vi hade med oss två femåringar, Knatte och Claudius, till start. Vår resa påbörjades redan onsdagen efter lunch. Vi körde tills vi hade passerat Göteborg. Där övernattade vi hos mina underbara vänner Klara och Robban som bor på en superfin gård. Grabbarna fick varsin box och Karro och jag varsitt rum. Torsdag efter frukost körde vi vidare till Karlstad. Framme på den fina anläggningen stallade vi in ponnysarna i sina boxar, packade ur bilen och sen var det dags att låta boysen känna lite på banan.

Båda två gick riktigt bra under torsdagens värmning. Det var fullt med ponnyer överallt när vi tog ut Claudius, och visst var han lite uppspelt över allt det nya och såg väl en och annan som han gärna hade sniffat lite på, men han är ändå väldigt skötsam och att rida honom bland alla andra är aldrig något problem.





Fredagen var första tävlingsdagen. Claudius gick ut som andra ponny av totalt 21 femåringar. Han och Karro gjorde en jättefin insats tillsammans. Han skyggade ganska ordentligt framme vid domaren (tror att det var den inplastade högtalaren) två gånger, och det kostade såklart lite på bedömningspunkten lösgjordhet. Men oj så positiva de var till honom! De tyckte att han var energisk, elastisk och följsam. Han fick 9 på traven bland annat! Totalprocenten landade på 83,6 och vi blev såå glada! Knatte startade i slutet av klassen och även han gjorde en fin insats. 87,4 procent - vad mer kan man säga?! Snart stod det klart att båda våra fina killar hade placerat sig första dagen, Knatte som tvåa och Claudius som femma. Glädje och lättnad.

Claudius på banan:





Knatte på banan:





Prisutdelning efter avslutad klass

Ärevarv (veeem kan det vara som hoppar högst?!)

Sjölandia kör höga knän!

Någon är glad efter avslutad ceremoni...

En härlig känsla!

Resultatlistan från fredagen:



Lördagen var en ny dag att övervinna. Nya domare, dags att bevisa sig igen. Claudius startade först av gossarna även dag två, och insatsen var gjuten. Inget skyggande för högtalarna den här gången och allt flöt så fint. Jag kunde inte stå still när domarna började ge sin kritik. Känslan var så bubblande! 85,6 procent gav de honom och Karros ögon var nästan tårfyllda när hon kom ut från banan. Claudius gick rakt upp i ledningen! Knatte startade sist av alla. Claudius fick se sig passerad i resultatlistan av fine Drink Pink, men låg kvar på en andra plats. Hur skulle det gå för Knatte? Det var nervöst värre kan jag säga! Men visst gick det bra. han visade upp alla sina kvalitéer och även om inte vi tycker att han till fullo visar sitt rätta jag på banan än så är det ändå så himla bra. 85,0 procent och en tredjeplats i lördagens klass blev det. Helt otroligt. Karro blev både tvåa och trea.

Resultatlistan från lördagen:



Men sen kom den stora chocken. Efter att resultaten från första och andra dagen hade slagits ihop stod Knatte som TOTALSEGRARE! Helt fantastiskt, och inte nog med det - Claudius hamnade på en total tredjeplats. Vi hade båda våra femåringar i topp tre!!! Vi vågade knappt tro att det var sant... Men det var det. Ojoj, vilken chock. Vilken lycka! Vad omåttligt stolt jag var (och är). Över Karro. Över våra fina ponnyer. Över mig själv.

Karro tar emot pris från Fredrik Svahn, uppf/äg till Valdo RP 150 och tillika sponsor av femårsklassen. Djupviks Valdo Cup

Ärevarv. Iklädd gehäng och segertäcke, som sig bör!

Jaa, det var en magisk upplevelse som vi ska leva på länge. Vi får plocka fram den ur vårt minne när kvällen är mörk och vinden kall. Vi får känna på täcket med våra fingertoppar och stryka över gehänget med våra blickar. Och vi måste komma ihåg att om vi vill uppleva den känslan igen så är det många, många timmars arbete kvar att göra. Men det är värt det. Och inget smakar så ljuvt som seger! 

Hur som helst så avslutades hela vårt meeting med avfärd från Karlstad tio i sju på lördagskvällen. Ganska exakt åtta timmar senare, tio i tre på natten, rullade vi in hemma på gårdsplanen. Pojkarna stod som två ljus hela vägen hem, men så glada de blev över att få kliva in i sina egna boxar sen. Karro och jag somnade utan godnattsaga när vi väl fick sträcka ut oss i varsin säng!