På tillväxt

Mina två gangstrar - Bambi och Stene

Unghästar i olika faser av livet - fullkomligt ointressant tyckte jag när jag var yngre. Alla hästar under tre år var bara tråkiga för de gick ju inte att rida på. Ganska fula var de också... Det var först efter avslutade studier på Hippologutbildningen när jag fick jobb i stostallet på Flyinge som jag förstod tjusningen med unghästar. Nu kan jag nästan inte se mig mätt på dem :-)

Två stycken som jag har tittat på länge nog nu är mina egna treårshingstar Bambi och Stene. De går fortfarande på sitt bete där de fördriver en sorglös tillvaro. Förr än de anar kommer det paradiset dock att bytas ut mot skolstart. Jag får ta mig i kragen och börja utbilda de där slynglarna nu!

Jag tog några bilder på dem härom dagen. Jag är riktigt nöjd med hur de utvecklas. De är inte så spetiga längre utan har faktiskt fått lite massa.

Högås Springsteen "Stene" nosar på Högås Bamalama "Bambi

Högås Springsteen e Coelenhage´s Prins Thatch RP 151 u Ophra (SWB) ue Zephyr 829

Högås Bamalama e Fabian xx RP 123 u Diggiley ue Verona´s Bo-Gi RP 134

Alltid bit och bus på gång!

Så här snygg är Bambi när han går i form! :-)

Jag har även span på lite andra ungponnyer som inte är mina, men intressanta ändå. Det här är Gunilla Stahres uppfödning Claudia. Hon är född 2013 och är IM Claudius första avkomma! Vi var på besök förra veckan och det var verkligen ett trevligt litet ettårssto som mötte oss. Henne gillade jag mycket!

Claudia f 2013 e IM Claudius RP 178 u Cassablanka ue Kricket du Hequet 1120

Claudius har i år fått sin första son. Det är Caroline Berggrens ljuvliga uppfödning Julius undan stoet Axxas Jackie. Jag har inte hälsat på fölis själv än, men jag har sett bilder på honom och hört från flera håll att han är fin i typen och har rörliga gångarter. Roligt!

Bilder på Julius tagna av Lotta Nyström.

Julius ungefär en månad gammal.

Julius tre månader gammal.

Härlig uppsyn!

Ett av våra före detta avelsston, Ophra, har fortsatt att producera fina avkommor hos en annan ponnyuppfödare, nämligen Sanna Ottosson på Stuteri Design. I år fick hon en superfin hingstunge e Simberg Superman RW 113. Det är alltså ett helsyskon till Högås Bittersweet Melody (född 2008)

Bilderna är lånade av Sanna Ottosson.

Stolt mamma Ophra tillsammans med sonen Designs Nightcap

Så perfekt!

Debut på nationell nivå i FEI dressyr

Mitt i varmaste juli åkte vi till Helsingborgs FRK och startade två klasser - inomhus :-). Claudius var ju färdigkvalad till att få starta nationell dressyr och vi kände oss redo, men vi tyckte att ponnyderbyt i Dagstorp med sina tre dagar bara två veckor innan SM kändes för mycket. Så då åkte vi till HFRK veckan innan istället. 

Första dagen reds FEIs lagtävlansprogram. Det gick överlag bra. Kanske lite okoncentration hos vår lille hingst kortare bitar (t ex när man ska visa ökad skritt rakt mot utgången) men en superfin debut som vi var nöjda med! Procenten blev 65,726 och det är ett godkänt kval till SM (ska vara minst 65 procent), vilket kändes toppen att sätta den nivån direkt.

Andra dagen reds FEIs individuella mästerskapsprogram. Vi hade en plan på vad vi ville skulle sitta lite bättre idag, och det lyckades vi ganska bra med. Det var ett fint program där framförallt galoppdelen var av riktigt hög kvalitet. 66,057 procent blev resultatet och när alla i klassen hade startat var Karro och Claudius första ekipage utanför placering. Ynka 0,3 procent från sin första nationella rosett. Vi var såklart mycket nöjda med både Claudius och prestationen! Återigen ett godkänt SM-kval, och även om planen aldrig var att rida SM i år (vi red ju som jag redan rapporterat om sexårsfinalen under SM-helgen) så känns det superskönt att han redan har nivån som krävs!

Framridning mellan stallarna. Ungefär som att rida i en upphettad stekpanna!

Härlig uppsyn!

SM är som bekant över och Claudius har i och med det gjort sin sista start som ungponny! Det känns faktiskt skönt. Vi känner oss redo att lämna stadiet med gångartsbedömning nu. På lördag ska vi till Flyinge RF och starta en LA:P1 som uppvärmning inför Willands nationella klasser sista helgen i september. Vi är taggade!

Vår insats på SM 2014

Morgonpromenad på tävlingsplatsen. Vissa ekipage hade starttid i arla morgonstund.

I mitten av augusti var det så dags för årets upplaga av dressyr-SM för ponny, junior och ungponnyer. Vi kom dit med vad man kan kalla för minst sagt halverad styrka tyvärr. Planen enda sedan förra året har varit att försöka kvala både Knatte och Claudius till sexårsfinalen och att Curre skulle gå SM för d-ponny. 

Vår försäsong började ju otroligt starkt. Curre satte fina SM-kval på obs-tävlingar här nere i Skåne i tuffast möjliga konkurrens. Claudius vann två ungponnykvalsklasser och två P1:or på rad. Knatte debuterade LA på närmare 72 procent och vinner sin andra start på över 70 procent. Det gick bra - eller som jag faktiskt sa till Karro: det går för bra. För det fortsätter inte att gå bra i all evighet när man håller på med hästar... det vet vi ju alla!

I slutet på maj var Knatte halt. Han hade dragit några ordentliga repor i hagen och efter diverse undersökningar visade det sig på magnetröntgen att han hade ådragit sig en inflammation inne i själva skenbenet. Lång vila och antiinflammatoriskt istället för sexårsfinal blev hans ordination. 

Ett tag innan SM fick Curre en hovböld. Det kändes såklart svajigt, men vi hade fortfarande gott hopp om att vi skulle hinna komma i form. En vecka innan start tränade vi för fullt för första gången. Det var inomhus och det gick bra. Vi andades ut litegrann. Två dagar senare var det dags för träning igen. Fyra dagar kvar till start. Vi var på Susannes (Gielen) utebana. Nu var det inte så bra längre. Man märkte tydligt att han fortfarande kände av något. Det var ett otroligt tungt samtal att behöva ringa den kvällen. "Hej, jag vill göra en strykning". Tungt, men inte svårt. Curre var inte fräsch och då startar man inte, simple as that.

Med bara några få dagar kvar var vi faktiskt lite nojiga. Tänk om något händer med Claudius nu också?! Men det gjorde det inte. Torsdag efter lunch kom vi iväg som planerat. Vi stallade in Claudius och red ett lösgörande pass på tävlingsbanorna så att han fick se sig om. Sen var det dags för invigning och alla tävlande kläddes i härligt illgröna tröjor.

Första dagen av två. Claudius var fin och rörlig på framridningen. Susanne var med oss och coachade Karro. Vi hade tajmat det rätt så väl och han var precis där han skulle vara när de fick rida in på banan (start inifrån). Sen dröjde det. Hela sex minuter tog det innan hon fick startsignal. Det kändes som om jag skulle finfördelas i atomer när jag bara kunde stå där och se på när de fick rida runt varv på varv och göra av med värdefull energi innan bedömningen ens hade börjat. Det låter kanske löjligt, men det är inte så lång stund som så unga hästar orkar vara på topp och visa så stora gångarter som man behöver göra i den här typen av bedömning (ponnyerna får betyg för skritt, trav, galopp, lösgjordhet samt allmänt intryck). Tillslut kom de igång och det flöt helt ok. Inga missar men det lyfte liksom inte heller. Resultatet räckte till en femteplats.

Första dagen inne på banan. Parallellt pågår juniorernas första kval.

På väg in i den förvända bågen. Jag fotar där jag kommer åt!

 Förvänd åt andra hållet. Fint uppe i formen.

Andra dagen. Vi gick såklart igenom starten första dagen noggrant och gjorde upp en plan för dag två. Vi bestämde oss för att rida fram ute på en gräsplan som fanns till förfogande. Vi ville ha lite mer yta för att kunna få lite mer fart och skjuts framåt. Han var väldigt fin redan från början.

Framridning med vackra Söderåsen i bakgrunden.

Nästan som uteritt tyckte Claudius och galopperade glatt på!

Det blev dags för start och Karro var oerhört fokuserad. Hon visste in i detalj hur hon skulle rida. Alltifrån vad hon skulle göra inne på banan innan startsignal till hur hon skulle påverka honom i skritten. Och ritten blev jättebra! Det var den näst bästa ritt de någonsin gjort tillsammans (LA:P1 i Hästhagen är ett minne för livet). Karro kom ut från banan och var nästan tom, sådär som man kan vara efter en riktig urladdning. "Var det bra?" frågade hon osäkert. "Nej, det var skitbra!" svarade jag. 

Claudius tar ut längden i steget.

Förvänd framför domarna.

Jag väntade faktiskt en ganska lång stund med att gå in på mobilen och titta på resultatet. Jag var så otroligt nöjd med deras prestation och jag ville inte riskera att eventuella mindre roliga siffror skulle förta den känslan. Jag valde att suga lite på karamellen helt enkelt. Men det var ingen fara. Domarna tyckte som jag. Det blev seger för Claudius och Karro i dagens klass!

Karro fick kliva högst upp på pallen efter en välförtjänt seger.

Totalt slutade Claudius på en fjärdeplats i ungponny-SM för sexåriga ponnyer. Procenten från de båda dagarna läggs ihop och den totala summan avgör den slutliga resultatlistan. Domarna den andra dagen låg ganska mycket lägre på skalan än vad domarparet första dagen hade gjort. Det gynnade såklart inte oss i den totala ställningen. Det är dock inget vi grämer oss över. Vi är istället supernöjda och superstolta över vår klass-seger och vår totala fjärdeplats och över vår fantastiska ponny!

Här är nästan hela gänget med ponnyryttare som visade en fyra-, fem- eller sexårig ponny under SM 2014.

Det här tror jag blir bra!

Plutten snyggar sig medan vi skrittar fram på hans första tävling. 

He looks like a million dollar, eller hur!

Ett naturligt steg för små ponnyer i utbildning är ju faktiskt att också hitta en liten ryttare att campera ihop med. När Plutten hade varit här ett tag hos oss frågade hans ägare om jag inte kunde hjälpa till att hitta en ponnyryttare som skulle kunna rida och tävla honom. Jag började fundera igenom vilka man kände till som kanske kunde vara lämpliga. Det behövde ju vara en familj som känner att det är okej med en hingst, alltså hästvana föräldrar och det behövde också vara en familj med lite unghäst/ponny-vana som vet vad det innebär med en orutinerad ponny. 

Jag kom att tänka på en familj som vi har träffat en del på tävling och som jag blivit vän med på facebook. De har, precis som vi, en ponny e Coelenhage´s Prins Thatch RP 151 och vi har därför kommit att prata när vi setts på framridningar. På vinst och förlust ringde jag helt enkelt upp mamma Åsa i familjen och frågade om de ville komma och prova Pluttis. Det vill de såklart! :-)

I slutet på juni i år så flyttade Plutten från oss och hem till familjen Palm. Vi passade på att ta ut ekipaget på sin första tävling tillsammans i samband med flytten. Lite ovisst är det alltid när man åker ut med en så pass ung hingst, men det var ingen fara på taket - Plutten skötte sig strålande! Det kändes extra bra eftersom det nu är tolvåriga Milla som ska rida honom och inte jag. 

De gjorde en fin ritt tillsammans, men med några kostsamma missar. Inför framtiden ser det dock mycket ljust ut. Jag tror att det här ekipaget kommer att glänsa tillsammans på tävlingsbanorna!

Framridning för Plutten på sin första tävling någonsin:

Fina inne på banan:

Lea (F2)

Mitt bland alla ponnysar har det smugit sig in en stor häst här på Högås. Det är fina Lea ur välkända stofamilj F2. Hon är sex år gammal, men har hamnat en bit efter i sin utbildning. Fader är Danzas 1058 (De Niro - Weltmeyer) och moder är Abigail e Master 850. Tanken är att vi ska rida och utbilda henne ett tag framöver och sedan är planen att hon ska säljas.

Här kan man läsa hela hennes stam: Lea (F2) (SWB) 

Karro hade bestämt för flera dagar sen att vi skulle fota Lea idag. Lite otajmat kom regnet mitt under vår fotograftering. Bilderna blir inte hundra skarpa när det kommer en massa regndroppar framför motivet (hästen i det här fallet), men en del blev ganska fina ändå.

Tävling: Frosta RF, LA:P1

I söndags eftermiddag gjorde vi en liten tripp till Frosta RF och startade LA:P1 med Claudius. Det gick bra - ekipaget vann klassen på 67,7 procent! Det betyder att de nu är kvalade till nationell ponnydressyr. Nu får alltså Claudius starta FEI-klasser. 

Här är några bilder från framridningen:

Det blev ett riktigt bra jobb gjort på framridningen. Vi kom igenom travarbetet väldigt fint. Galoppen är lydig och balanserad, men det behöver hända ännu lite mer, tycker jag. (Alltså, det är hög kvalitet - av domaren fick han till exempel åttor på båda serpentinbågarna i galoppdelen i programmet, men det går att få kvalitén ännu högre...)

I programmet blev det några små-missar, men på det stora hela så flöt det på bra. De enkla bytena blev lite luddiga och i den första öppnan kom de igång för sent. Glädjande nog fungerade skritten som den ska igen. Han gjorde bra både ökad- och mellanskritt. Tyvärr ett travsteg i mellanskritten, så där sjönk ju poängen, men skrittkvalitén i sig var det inget fel på! Skönt! Som nämnt ovan så fick han ju fina poäng för den förvända galoppen. Även längningar och upptagningar i både galopp och trav fungerade bra och belönades alla med 7, 7,5 eller 8. 

På banan:

Claudius har gjort fyra starter i år - alla med vinst! Bättre resultat för sin fina ponnyhingst kan man faktiskt inte önska sig! :-)

Tävling: Åstorpsortens RF

IM Claudius RP 178 och Karolin Sjöland

 - stolta vinnare av Djupviks Valdo Cup-omgången i Åstorp!

Helgen som just passerat har spenderats i Åstorp för vår del. Två dagars tävlande, vi börjar med det roligaste! IM Claudius gick klassen LA för ungponny med gångartsbedömning, dvs man rider ett program men får poäng för skritt, trav, galopp, lösgjordhet och allmänt intryck. Jag måste erkänna att jag verkligen avskyr när vi ska rida en sån klass. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det känns liksom mer prestigefyllt och jag vill egentligen bara gå därifrån och gömma mig. Tror att det är för att domarna bedömer mer av grundkvalitén hos ponnyn, inte bara hur du lyckas utföra vissa saker på banan. Det kommer liksom närmre en själv. Typ som att alla föräldrar blir grymt förnärmade om någon säger något ont om deras barn. Och därför är det ju jättekul när en sån klass går bra, men absolut mindre kul om domarna inte gillar ens ponny. Ja, så känner jag i alla fall :-)

Den här gången gick det dock bra! Karro visade upp Claudius på ett ytterst föredömligt vis. Väldigt harmoniskt och välbalanserat. En fröjd för ögat helt enkelt! Ja, det tyckte jag i alla fall, men jag är medveten om att jag är partisk! Hehe. Traven är härligt spänstig och luftig - och den blir dessutom bara bättre och bättre! Dagens poäng för den blev 8,8 - vilket också var dagens toppnotering bland alla fyra- fem- och sexåriga ponnyer. Den högsta siffra som delades ut på hela dagen totalt! Kul!

Det enda som faktiskt inte stämde var skritten. Claudius har egentligen en fin skritt, men ibland har han svårt att visa den. Vi kan inte sätta fingret på vad det är, men när han inte kommer in i rätt takt från början så blir det liksom... dåligt helt enkelt. Hm, igår var en sån dag. 5,8 poäng är väl inget man stoltserar med, men igår var hans sämsta skritt-dag ever tror jag. Förra tävlingen vi var på skrittade han jättefint. Då fick han en 7:a på sin ökade skritt i debuten i LA:P1 och förra året på ungponny-SM skrittade han som en kung med 8,2 poäng dag ett och 8,5 poäng dag två. Lite frustrerande är det allt att vi inte har listat ut hur vi ska påverka situationen än, men vi jobbar på det!

Hela galopp-programmet var välavvägt och de visade upp mycket fin balans i de förvända bågarna. Fina längningar och tydliga upptagningar. Poängen för galoppen blev 8,2. Personligen tycker jag att det finns mer att hämta i galoppen och när vi pratade om ritten i bilen hem, jag och Karro, så enades vi om att hon nog hade varit lite avvaktande i sin ridning i galoppen. Det går att få galoppen mer distinkt med ännu mer tydligt isatta bakben. Men det känns bra - här finns mer att hämta alltså! :-)

8,5 poäng hämtade ekipaget hem för lösgjordhet. Det var med marginal dagens högsta betyg för lösgjordhet, alla ålderskategorier inräknade. Kändes faktiskt välförtjänt. Jag tycker att det är Claudius största styrka. Att han är så mjuk, följsam, eftergiven och arbetsvillig.

Det allmänna intrycket blev lite lägre än vad man hade kunnat önska, och det berodde såklart på den för dagen så eländiga skritten, vilket domarna också påpekade. I övrigt hade de bara gott att säga om honom! Poäng: 7,5

Totalt: 77,6 poäng och segern i klassen!

Bilder från framridningen. Det var varmt och dammigt - som i en gryta nästan:

Stilstudie inne på banan:

Vi gjorde även två starter med Curre under helgen. FEI lagtävlan dag ett och FEI mästerskap dag två. Det gick faktiskt inte alls bra. Första dagen fick han ett bryt inne på banan. Han tittade på allt och ögonen stod en halvmeter ut ur huvudet på honom. Han såg ut som en j-a guppy! Inte kul när det blir så. Många missar och ingen bra känsla. Vi laddade om till nästa dag och då kändes han mycket bättre. Inledningen blev lite tveksam och smygande, men sen kom de igång riktigt fint tycker jag. Det var samma domare som dömde båda dagarna och tyvärr tror jag att deras bild av Curre från första dagen dröjde sig kvar något. Jag tycker att han fick snålt betalt för sin insats under söndagen. Både Karro och jag upplevde att han gjorde sitt bästa galopp-program nånsin i FEI mästerskap. Jaja, så kan det vara. Ibland får man inte de siffror man tycker att man är värd, ibland får man precis de siffror man ska ha och ibland får man mycket högre poäng än vad man själv tycker att man förtjänar. Lite tungt känns det just nu i alla fall...