Tävlingsbidrag

Hittade en bildtävling på en annan stuteriblogg som jag tänkte delta i. Den har temat "Hästen i mitt hjärta" och man får bidra med max tre bilder. Hm hm hm... Vilken häst ska Tessan bidra med?!?!

Svårt? Nä, inte speciellt va :-)

Hera  - hästen i MITT hjärta!

Mitt tävlingsbidrag nr 1. Vi får se om jag skickar fler...

Bloggtävlingen anordnas av Stuteri Fix. Ni som är nyfikna eller vill vara med och tävla hittar den här >>>

Tankar om ridponnyavel del II

En sak som jag tycker är lite lustig inom svensk ridponnyavel är de olika grupperingarna som finns. I Sverige är det mycket så att antingen är du i "team Holland" eller i "team Tyskland". Det vill säga antingen föredrar du NWR (holländsk welshridponny) eller DR (tysk ridponny). Ganska konstigt egentligen. Jag tror faktiskt inte ens att holländarna och tyskarna själva lägger så mycket energi på att diskutera vilken av stamböckerna som har bäst bakben på sina avkommor eller snyggast typ som det görs här i Sverige. De fokuserar nog mer på att förbättra den egna aveln istället.

Men här hemma måste man ta ställning. Som om de flesta i Sverige egentligen har tillräckligt med information för att ta det beslutet? Hur många här är det som har varit i både Holland och Tyskland och tittat på t ex hingstpremieringar och ungponnytävlingar? Hur många är det som har ridit ett antal både tyska och holländska ponnyer för egen del och själva fått känna likheter och skillnader? Garanterat inte ens en bråkdel av de som har en åsikt i frågan ;-).

För egen del så tycker jag mycket om både de holländska och de tyska ponnyerna. Båda stamböckerna har fått fram en väldigt hög medelkvalitet på sina ponnyer och jag tycker att det är imponerande hur de har lyckats så väl i sitt avelsarbete att ständigt utvecklas och förbättras. Hatten av för dem! Dessutom så finns det ju många lyckade kombinationer av holländska och tyska ridponnyer - de går alltså utmärkt att blanda och därmed har jag intagit min ställning i frågan!

Diggiley och Hillstar´s Brocco Lee, båda två ponnyer som är efter hingstar ur stamboken NWR och som vi har haft förmånen att utbilda.

 Diggan - söt och smidig

 Diggan - spänstig och energisk

 Knatte - snygg och schvungfull

Knatte - stilig och ridbar

IM Claudius och EG Carnot, båda två ponnyer med tysk fader.

 Claudius - snäll och elastisk

 Claudius - positiv och villig

 Curre - en källa till mycket glädje!

Curre - rörlig och följsam

För att läsa del I i serien "tankar om ridponnyavel" klicka här >>>

Bästa blogginlägget i januari

Sjuk och ynklig är statusen idag och då tänkte jag passa på att muntra upp mig själv lite genom att utse mitt favoritinlägg i bloggen publicerat under januari månad. Har läst igenom alla inlägg och det var ganska roligt. Tänk vad fort man glömmer bort saker som man har gjort eller skrivit.

Totalt gjorde jag 43 inlägg under årets första månad och det var väl främst tre stycken som slogs om titeln "bäst i januari". Krävdes dock inte speciellt lång betänketid för att utse vinnaren.

Med motiveringen

För den uppiggande och glada stämningen i kombination med lite finurlighet från min sida är det här blogginlägget både en mycket god representant för månaden januari och samtidigt en värdig vinnare.

Klicka på bilden för att se det vinnande inlägget! :-)

Rätt nivå

Med facit i hand: en lämplig nivå måndag 4 februari

Man ska ju inte låta sig nedslås så lätt, så efter mitt positiva inlägg igår (obs ironi) gick jag ut i stallet och bestämde mig för att köra till ridhuset. Lika bra att ta tjuren vid hornen tänkte jag och valde Claudius. Han är absolut en snäll hingst, men när han inte har varit hemifrån på ett tag brukar han, precis som de allra flesta hingstar, brösta upp sig lite. Alltid jobbigt.

Packade in allt i bilen och fixade Clödden. Lastning och körning gick utan anmärkning. Väl framme och urlastad var han såklart fem centimeter högre än vanligt men det var ändå helt ok. Det var bara en häst till i ridhuset och jag började sätta på alla grejor. När jag skulle spänna sadelgjorden hände något dumt. Han blev rädd, jag vet inte om han kanske fick lite sadeltvång? han var ju som sagt rätt uppspänd. Hur som helst så hoppar han ett steg åt sidan och jag tappar taget om sadelgjorden. Sadeln hamnar på gild. Jag kan se i hans ögon att det här tyckte han var obehagligt. Han hoppar ett steg bakåt. Pang, där åker sadeln rakt ner i ridhusunderlaget. Tyvärr tar det inte slut där. Jag har satt på honom en martingal (bra att ha någonting att hålla sig i, hehe) och sadelgjorden har jag ju trätt igenom öglan under magen. Sadeln åker som en slänggunga ut från sidan på Claudius. DET tyckte han verkligen inte om och hoppar iväg med mig hängandes i linan och sadeln släpandes efter. SUUUUUUUCK!

Till slut släpper sadeln från martingalen och jag kan börja plocka upp delar lite här och där. En något skärrad Claudius lugnar sig och jag kan sadla igen utan incidenter den här gången. Sadeln verkar ha klarat sig så när som på en del ridhussand i alla sömmar och vrår. Ridningen gick faktiskt bra och det var härligt med de långa långsidorna som vi kunde utnyttja till lite framåt-galopp!

Det fina ridpasset till trots tycker jag nog ändå att den där listan jag skrev igår fick ytterligare några punkter... Ja, förutom det här med sadeln så glömde jag skriva att det är hål i sulan på mina ridskor. Inte najs när det är töväder. Dessutom utvecklades halsontet under eftermiddagen till något slags förstadie till feber. Ont i kroppen och orkeslös. Mina planer på att Karro och jag skulle köra en vända till ridhuset på kvällen också gick om intet. Istället lade vi oss på det jag vill kalla rätt nivå för gårdagen: Fixa i sadelkammaren. :-)

 Tävlingsträns. Curres till vänster och Claudius i mitten. Till höger ses vårt finaste hoppträns.

 Älskade pannband. Claudius pannband valdes med stor omsorg innan hans bruksprov 2012.

Men så ser ni ju också hur otroligt väl det klär honom på bilden i menyn till höger!

 Nosgrimman på hopptränset. It´s a beauty!

Bästa sadeln. Dressyrsadeln av märket Jaguar. TUR att det inte var den som följde med till ridhuset idag...

I skrivande stund sitter jag här med fortsatt halsont och feber som kommer och går. Nu går jag ut och fångar dagen igen dårå! 

Hallå måndag!

Nu sätter vi nivån för den här veckan då!

Dagen so far:

• Försov mig
• Det halsonda jag trodde var en dröm visade sig vara kvar även i vaket tillstånd...
• Tio liter snor i näsan!
• Ridbanan frusen, saltet som låg där har sjunkit undan med smältvattnet och det går inte att salta nytt  än...
• ... för att det regnar.
• Upptäcker trolig hovböld på lilla Joule som övervintrar här i lösdriften. Bra att vi har tränat så mycket benlyft då - not.
• Knatte och Reo får IG i hagdelning. Alldeles för vilda lekar på dåligt underlag. = En hage för lite.
• Halmen tar slut nere i stallet och jag är för SVAG för att putta ner en bal själv.

NU KÖR VI SÅ DET RYKER!

Alla dagar kan ju inte vara så här vackra och harmoniska :-)

Programridning hos Elsövs RK

Curren ser sig om inne på banan samtidigt som föregående ryttare får tips och råd.

Idag har vi varit hos Eslövs RK och deltagit i deras välordnade programridning. Det var Curren som fick känna på staketen för första gången i år. Två program på lång bana blev det. LB:2 och nya LA:3 (ändrat 2013).

Han är ju så trevlig att ha med sig på tävling, vår fine Curre, men han var faktiskt lite nervös idag. Det var ju flera månader sen sist sa han samtidigt som han med stora ögon försökte insupa hela miljön på en gång. Planen idag var att göra det så enkelt och lustfyllt som möjligt. Bara flyta harmoniskt runt hela programmen. Det lyckades ganska bra tycker jag.

På väg från framridningen till banan. Curren ser förväntansfull ut...

För mig är det jätteviktigt att vi alltid har en bra stämning när vi är på tävling (eller som här, tävlingsliknande former). Dels vill jag att tävling ska vara kryddan i vårt, det vill säga mitt och Karros, hästliv, och då ska det vara en krydda med god smak! Men jag vill också att det ska vara en positiv upplevelse för ponnyerna. De ska koppla tävling till någonting roligt där man får beröm och positiv uppmärksamhet. 

Därför är det mycket fika när vi är på tävling och vi har alltid ett väldigt öppet och rakt förhållande när vi pratar om prestation, jag och Karro. Jag säger alltid vad jag tycker, men även om det är någonting som hon gjort mindre bra så pratar vi alltid om varför och hur det går att förändra. Det ska vara konstruktivt! Jag brukar säga till Karro att jag är hennes största kritiker, men också hennes största fan! :-)

Karro och Curre i collecting-ring i väntan på sin tur att prestera.

Första programmet, LB:2, flöt precis sådär harmoniskt som det var tänkt. Inga missar och Karro hade en bra känsla rakt igenom. Domaren var också nöjd. Det första hon sa när ekipaget kom fram för att få sin pratstund var "Om du bara hade ridit liite mer ut i hörnen hade det varit... WOW!" Sen gav hon tydliga kommentarer till hur hon hade satt vissa poäng. Procenten landade på 70,0. Vi var nöjda alla tre, jag, Karro och Curre. :-)

Stilstudie från dagens ritter:

 Om den här galopp-bilden hade varit helt skarp hade den varit PERFEKT! 

(nöjd och stolt fotograf, hehe)

Vi gjorde bedömningen att Curre egentligen var ganska trött, men vi vet ju att han behöver regelbunden träning med staket eftersom han lätt blir lite tittig, och bestämde därför att vi skulle rida även nästa klass. För att göra det så enkelt som möjligt valde vi minimal framridning (förutom framskrittning såklart) och red i princip bara de minuter man fick innan start på banan + själva programmet. Det var nog tur, för Curre var helt klart mycket tröttare i LA:3. Dock gjorde han bra ifrån sig och fick 67,85 procent av domare Catharina Almroth. Den här gången var hon mycket nöjd med Karros vägar också. Galopp-delen i programmet red ekipaget på strax över 70 procent! Ganska bra tyckte vi. :-)

Kul att vara ute med en så fin ponny. Många som kommer fram och berömmer honom. Domaren lovordade hans ridbarhet, följsamhet, stadiga form, lösgjordhet och harmoniska utstrålning. Viktig input för oss utomhusryttare att ta med in i hjärtat att värma oss med nästa gång det blåser istappar på tvären när vi ska rida.

En liten hejarklack var på plats till andra klassen. Det var Sara och hennes dotter Elina. Vi försökte få Elina att skrika HEJA när Karro red förbi vår kortsida - man får ju liva upp dressyren lite när man har chansen - men tyvärr var hon svårflirtad idag... Kanske tur för Karro och Curre och procenten HAHA!

Sötisar!

Igång med hoppningen

Årsdebuten över hinder för Claudius

Äntligen har vi kommit igång med hoppningen igen! Känns som en evighet sedan. Hoppning och hoppning förresten... Skuttning får man kanske kalla det. Hindrena låg på en bekväm kaninhöjd igår :-)

Någonstans måste man dock börja och gårdagen bjöd på en lösgörande sväng-övning som var precis lagom för Claudius. Det ska bli roligt att fortsätta hoppa honom och målet är verkligen att komma ut och tävla till våren! 

 Hopp-och-sväng

Skutt, skutt.

När detta publiceras är vi i Eslöv och med Curre som ska springa innanför vita staket idag. Mer om det ikväll! :-)