Tävlingsbanan var i toppskick!
För andra året i rad har vi nu klarat av och överlevt årets mest prestigefyllda tävling - Nyårshoppet hemma i familjen Smiths ridhus. Stämningen var på topp. Karro hade tidigt deklarerat att hon inte gick för vinst vad gäller tiden, utan satsade mer på bästa outfit. Man vill ju inte vara sämre så både hon och jag stod uppradade i stallgången och rullade små bollar av manen på våra stridskamrater. Schabrakfärgen var välplanerad för att matcha ridbyxorna och hästarna fick till och med varsin luva, såklart även den inom färgspektrat.
När vi anlände till tävlingsplatsen gjorde vi ju såklart som man brukar göra, vi kollade läget. Och jag får nog säga att banbyggaren (läs mr Olof Smith) hade dragit sitt strå till stacken för att hotta upp stämningen. Det var så fint i ridhuset! Massor med granar som ramade in hindrena och nymålade bommar. En planka var design by Lilly: zebraränder speciellt målade för Manthan (inte hennes bästa plankfärg nämligen...). Det mesta ingick i banan förutom en vattenmatta faktiskt. Det fanns plankor, grindar, klossar och en mur.
På Nyårshoppet deltar alla utefter sin förmåga, men det är likväl tiden som räknas. Lilly har förutom Manthan ytterligare en b-ponny, Midget. Hon är snäll, men väldigt pigg. Ändå bar hon runt både storebror Otto och mamma Frida på ett mycket fint sätt. Min kära sambo svingade sig modigt upp på 175 cm (+) stora Bigge och styrde runt stortraven med imponerande precision. Jag menar, han har dock inte ridit sedan Nyårshoppet 2015 och då var det på Hera. Jag fick låna Manthan av Lilly och red en riktigt bra runda. Det var roligt och Manthan kändes pepp, Zebra-hindret tog vi av bara farten! Sen var det dags för Lilly att ta en runda var på båda sina ponnyer, och där hade vi en som red för vinst kan jag säga. Det galopperades och det svängdes! Resultatet blev svårslaget, det förstod man direkt. Sen var det dags för Karro och Bigge. De hade kanske inte direkt med tätstriden att göra, Bigge tar väldigt stora och lite långsamma språng, men de kämpade väl och han avslutade sin fyraårssäsong med äran i behåll. Olof fick dispens att använda sadel på den frimodige svartahingsten-kopian Baskyl. Han gjorde ett ärligt försök att gå upp i ledning, men det visade sig vara svårt. B-ponnysvängarna är tuffa att efterlikna med en stor häst.
Jag hade ju med mig Perfa också. Vi sänkte ner hindrena till 40 -50 cm och jag tog något språng för att kolla om hon var med. Det kändes bra så då tänkte jag att nu kör vi. Inte lönt att trötta ut henne med för många språng innan liksom. Det gick superbra! Hon hoppade allt och känns väldigt fin att rida mot hinder. Det blev ju ingen mur och inga grindar för hennes del, men plankorna hoppade hon utan att blinka. Det blev hennes första oxer också under banans gång. Efteråt fick Lilly trava av henne, eftersom att den ungen aldrig kan få nog av att sitta i en sadel. :-) Hon såg fin ut och Lilly tyckte att det var roligt. Tummen upp för min fina Perfa!
Men hur gick det i tävlingen då? Segrare blev Lilly Smith med Midget, egentligen tätt följd av sig själv på Manthan (det var inom samma sekund, jag tror att det skiljde en tiondel), men red man flera rundor så fick man bara räkna den bästa blev det bestämt. På andra plats, för andra året i rad, kom Olof och tredjeplatsen lyckades jag knipa åt mig!
Nu är det Lillys tur att förvalta pokalen under ett helt år.
Den överräcktes under högtidliga former av förra årets segrare, Otto.
Micke och Bigge efter målgång. Stolt som en tupp och träningsvärk därefter :-)
Delar av det glada gänget.
Frida, Lilly som håller i Manthan och Perfa. Bakom dem står Karro med Bigge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar