Ston på bete

Stoet Zobrina (e Robin Z) på väg mot betet tillsammans med sitt stoföl e Centaurus 1221

Det har kommit hit lite hästar som ska gå på bete. Två ston med föl och ett sto som ska föla i juni samt ett tvåårssto. Igår släppte vi dem på gräset och jag tror att de var nöjda trots att vädret var allt annat än somrigt.

Först kom hästarna från våra vänner Olof och Frida Smith, OS Hästar.

Zobrina med föl och dräktiga Caracotta (e Cardento - Steinbeck)

Den lilla flocken vandrar iväg tillsammans.

Nästa som dök upp var Astrid Borgs båda uppfödningar, mor och dotter.

Silver Aisha (e Eldorado vd Zeshoek - Accord II) med stoföl e Favorit Ask

Stoföl e Centaurus 1221

Stoföl e Centaurus 1221

Stoföl e Favorit Ask

Stoföl e Favorit Ask

Sist dök fina Claudia upp. Tvåårigt sto e IM Claudius RP 178. Uppfödare Gunilla Stahre. Jättekul att få se en avkomma till vår egen hingst. :-)

Claudia

Tävling två dagar, Willands RF

På väg mot tävling.

Torsdag 30/4 och fredag 1/5 bjöd på tävling för vår del. Claudius och Karro startade FEI lagtävlansprogram första dagen och FEI individuella mästerskapsprogram dag två. Det gick bra för oss och det kändes skönt efter de lite motigare starterna i Åstorp sist.

FEI lagtävlansprogram: Överlag känns allt lite stabilare och de olika momenten blir mer och mer befästa. Det finns många saker att fortsätta utveckla med det är ändå tydligt att nivån har höjts. Om man mäter det i domarnas poäng så fick ekipaget till exempel sjuor och en åtta på skrittpiruetterna, en åtta på ryggningen( sju respektive sex komma fem av de andra två), två av tre domare hade sjuor (och en sju komma fem) rakt igenom på alla skolorna. 

Domarnas totalprocent varierade lite, men två av tre domare hade ekipaget som etta och det blev också slutresultatet! Seger i klassen på 69,573 procent!

Ett varv runt banan innan startsignalen första dagen.

Fin längning i trav.

Fin siluett.

FEI individuella mästerskapsprogram: Vi har kommit fram till att Claudius nästan alltid känns lite mer avslagen andra dagen om man tävlar två dagar i rad. Karro tycker att det är svårare att få honom riktigt med sig och att hålla sig kvick och driva ordentligt bakifrån hela tiden. Lite knixigare program också med mästerskapsprogrammet, framförallt skolorna, i alla fall för vår del. Jag tycker att det gick bra även den här dagen. Mycket var bra, men går också att förbättra.

Resultatet blev 68,130 procent och tredjeplatsen var vår!

Mellantrav

Öppna

Nu har vi en start kvar den här tävlingsperioden, det blir i Dagstorp 14/5, sen är det träning och åter träning som gäller fram till i slutet på Juni. Då är det ponnyderbyt!

You win or you learn

Karro och Claudius gör entré på framridningen i Åstorp

Precis som rubriken lyder, så har det varit i helgen. Orden kommer ursprungligen från den franska hoppryttaren Penelope Leprevost som jag såg i en intervju förra sommaren. Hon berättade hur hon resonerade kring sitt tävlande och att hon alltid försökte se det som lärdomar snarare än misslyckanden när saker inte gick precis som de skulle. You win or you learn - Antingen vinner du eller också så lär du dig något.

Vi tävlade hos Åstorpsortens RF både lördag och söndag. Samma program båda dagarna: FEI lagtävlansprogram. Claudius var den som fick komma ut och lufta sig. Framridningen flöt på som en rinnande vatten båda dagarna. Han var riktigt fin och verkligen med oss hela tiden. Lugn och avslappnad. Skrittade hur cool som helst på lång tygel bland alla som red runt. 

Framridningsridhuset och tävlingsridhuset låg i anslutning till varandra med en gång emellan. Kanske inte var helt till vår fördel. När Claudius kom in på banan första dagen fick han viss flocklängtan. Programmet började bra men när de kom till den andra öppnan som låg längs långsidan med blicken riktad mot framridningen tappade den lilla hingsten koncentrationen. Galoppinslag. Sen fortsatte det ganska bra men det blev taktmissar i mellanskritten både före och efter den ökade skritten. Riktigt onödigt och berodde bara på att han hade hjärnan halvvägs inne bland de andra ponnyerna. Galoppdelen flöt på som den skulle, men missarna kostade mycket. Slutresultatet blev 65,3 procent och ekipaget hamnade strax utanför placering, även om en domare hade dem som etta.

Vi gick igenom ritten ordentligt på vägen hem. Det fanns saker att pilla med förutom missarna och det är nyttigt att rida samma program två dagar i rad för då kan man verkligen finslipa detaljer. Taggade att göra bättre ifrån oss åkte vi dit igen på söndagen. Men även den här dagen fanns dragningskraften till framridningen. Det är inte alltid så lätt med en hingst som vill ha koll på resten av flocken.Det började riktigt bra. Vi har verkligen höjt nivån på skolorna och det syntes på poängen också. Men idag blev det istället taktmiss i den ökade skritten. Ren och skär okoncentration, och tror ni inte att det blev galoppinslag i höger öppna även i det här programmet. Samma som föregående dag. Och ändå förberedde Karro honom så väl hon kunde. Tröttsamt. Det blev ytterligare en miss i slutet av galoppdelen där han oförklarligt kastade sig åt sidan ett språng. Procenten landade på 64,6 och precis utanför placering.

Så kan det gå, och det är en del av tävlingsmomentet. Det här var en viktig tävling att genomföra och även om vi älskar att vinna så var det inte den viktigaste tävlingen att placera sig högt i. Vi fick ett kvitto på att vi har höjt grundnivån på många saker. Skolorna, mellanskritten och skrittpiruetterna bl a. Det var länge sedan Claudius var ute och tävlade och det märktes ju. Nu laddar vi om till Willands nästa vecka där ekipaget ska göra två starter. Vi tar med oss flera erfarenheter från dessa två starter och försöker omvandla dem till ett vinnarkoncept - you win or you learn!

Framridning i trygghet med resten av flocken.

Mamma-mys

Perfa tar en morgonjogg med den dräktiga magen putandes.

Idag fick vi lite vårkänsla här på Högås i form av ett betessläpp. Det är våra dräktiga ston Hera och Perfa som får äta gräs under dagtid uppe på det stora betet. Det är en av mina favoritstunder på året - när man får släppa hästarna på GRÄS! Damerna blev glada såklart och yrade runt lite, den svarta i ledningen som alltid :-) 

I maj månad smäller det. Jag har räknat på 330 dagar (kan ju bli både fler eller färre) och då är deras beräknade fölningsdagtum 8/5 för Perfa och 23/5 för Hera. Det börjar dyka upp allt fler bilder på folks föl i sociala medier så nu är jag riktigt sugen på att få egna! 

Perfa nöjd och glad över var hon har hamnat.

Hera spanar ut över hela det stora betet. 

Om jag får gissa så funderar hon nog på om hon ska bocka, galoppera fort eller stegra sig först. Kanske blir en kombo ;-)

Lite efter

Rocky illustrerad det vi alla känner ibland... 

Eller försöker han bara säga Glad Påsk!?!

Våren är här... eller på väg... eller lite både och känns det som just nu. Det är 2015 och det betyder att mina yngsta uppfödningar är fyra år nu. Shiiit. 

Japp, det är bara att konstatera: vi ligger lite efter. Det löser sig nog, men självklart känns det inte helt okej. Det är framförallt Stene och Bambi jag menar (båda födda 2011). De är liksom inte inridna än. Perfa tillhör ju också samma årgång, men hon är högdräktig och är beräknad att föla till om ganska exakt en månad så hon har dispens... :-)

Bambi är väl på god väg. Jag kan sitta upp med foten i stigbygeln, jag kan smacka igång honom (och iofs lägga till skänkeln men den har han inte riktigt fattat än) och få honom att stanna för handen. Jag har travat på lina och det har gått bra. Innan veckan är slut är min plan att jag rider löst och förhoppningsvis i alla tre gångarterna. 

Stene har inte kommit lika långt. Ja, det är ju inte hans fel, utan jag som inte har lagt tiden. Han är longerad i grimma med träns under och han har haft en elastisk gjord på sig. Imorgon hoppas jag kunna fästa linan i både grimman och bettringen så att han vänjer sig vid att det tar i munnen. Vågar inte lägga sadel på honom innan han har vant sig vid bettet, för jag tror inte att jag kommer att kunna hålla honom om han börjar bocka och fara omkring när det spänner runt magen annars.

Vi har kommit igång med löshoppningen igen. Karros häst ska ju gå treårstest och när vi ändå bygger får de andra yngre pållarna hänga med de också. Bambi hoppar som en katt men är ganska försiktig så fort något är nytt. Stene är väldigt okomplicerad och har ett starkt avstamp men var lite matt sist. Rocky går nästan som på räls och känns väldigt säker. Öppnar upp jättefint bak och är kvick fram men om man hade fått önska något så hade det varit att han hade fört sin bog lite mera framåt i språnget. Majo är som en racerbil de första varven och tycker att allt är såå kul. Lite överilad än så länge men det blir bättre. Brasse har visat en god inställning och något språng blir riktigt fint, men ibland hoppar han lite "dressyrigt" :-)

Bambi

Stene

Rocky

Rocky

Majo

Majo

The big B

Tittut! Vem är det här?

Karro sålde ju sin häst Speedy förra våren efter att ha ägt honom från sex månaders ålder fram tills han blev sex år gammal. Han var en toppenbra häst på många vis men hade inte den dressyrinriktning som Karro strävar efter så då fick de gå skilda vägar. Sökandet efter ny häst började och det bestämdes att det skulle vara en ung förmåga med goda förutsättningar för att bli en fin häst i dressyr.

Det nya djuret blev Bravour. Numera valack, född 2012 e Hermes. Hela stammen kan man läsa här. Bravour, eller Brasse som är smeknamnet, är en stor kille med långa ben. Och det var ju liksom en av förutsättningarna - fröken Sjöland är ju själv inte vad man kan kalla kortbent! :-)

Han kom hem hit i höstas efter sitt sommarbete som tvååring. Då blev det inridning och lite löshoppning. Det gick utan problem. Sen fick han flytta hem till Karro, vila och växa lite till samt bli valack. Nu är han tillbaka här sedan några veckor och nästa utbildningsfas är påbörjad. Målet är treårstest i maj och sedan sommarlov med massor av gräs.

Longering i höstas. En av de första gångerna med sadel.

Det är kul att se hur mycket som händer med kroppen på unga hästar. Här är två bilder på Brasse med några månaders mellanrum. Ganska stor skillnad på hur han har fyllt ut sin kropp!

September 2014

April 2015

Lösgalopp på ridbanan

Löshoppning

En redig bonnatös!

Köra minilastare är väl plättlätt för en riktig stalltjej!

Ett säkert vårtecken här på Högås är all sten i hagarna. Under hösten och vintern blir det ju tyvärr en enda lersörja av marken i hagarna och hästarna trampar sönder allt. Effekten blir ungefär den samma som när man plöjer en åker. Det kommer upp stenar till ytan. Nu har vi haft torrt väder ett tag och lervällingen har förvandlats till stampat jordgolv. Och det är då man ser dem - alla stenarna. (En liten suck) De måste såklart plockas bort. De innebär en ökad skaderisk för hästarna och den tackar vi gärna nej till!

Igår påbörjade vi arbetet. Tre hagar är avklarade. Vi brukar ta den lilla lastmaskinen och slänga stenarna i skopan. Myyycket bättre än att använda skottkärror, det blir väldigt tungt efter bara ett litet tag. Stenar väger så himla mycket... 

Vissa av oss uppskattar lastarkörningen mer än andra :-)

Looki, looki - no hands. ;-)