En RIKTIG man!

Ja, det är i alla fall den rätta rubriken om gårdens ston får bestämma.

Det har nämligen flyttat in en stilig kille till oss idag. Han kallas för "Curre" och är tre år gammal - dvs precis så gammal att de härliga hingsthormonerna har vaknat till liv tillräckligt för att få ett gäng mer eller mindre mogna damer i varierande åldrar på fall...

Curre är starten på ett förhoppningsvis långt och lyckat samarbete mellan mig och en annan ridponnyuppfödare.

Tycker ni att jag är hemlighetsfull? Jaa.. men man kan väl få suga lite på den här goda karamellen ett tag. Det är knappast sista gången jag omnämner detta i min blogg!!! Mer information kommer att komma. Under tiden bidrar jag med några bilder från dagen.

Mr Manlighet himself. Curre har just fått komma ut i hagen och spanar på sina nya vänner.

En liten sväng för att skaka av sig resdammet?!

Skönt att få röra på sig!

Om det fungerar ska Curre gå i lösdriften brevid de andra unghästarna. Här hälsar han på Vanilla.

Totte vill (självklart) också vara med! Alltid framme när det händer något nytt!

Oj så fint det blev!

Idag, ungefär ett år efter de beställdes, är de äntligen på plats! Vilka då? Våra boxdörrar såklart!
Vi har ju gjort vårt stall från "scratch" så att säga. Ja, alltså inte byggt själva byggnaden, men renoverat den från grunden. När vi var här och tittade första gången stod det kor och grisar i stallet. Sedan dess har det pågått ett planerande och byggande, mer planerande och funderande - lite problemlösning - och byggande igen. Och fortfarande har vi en stor del kvar. Den byggnationen ska ske i sommar. Som det ser ut idag har vi fem boxar och två lösdrifter/storboxar.

Allt har skett i etapper och man glädjs väldigt åt varje ny detalj som faller på plats. Självklart har jag förevigat det fina jobb som Micke har utfört idag och ska dela med mig till alla som vill se:

Samantha tittar upp bakom sin nya fina dörr.

Vadå?! Bara en grå vanlig dörr?!?!

Tvivla icke på den magiska stämning som infann sig i stallet när den kom på plats. Alla som har gett sig in i en stor renovering vet vad jag talar om! Man lever i olika konstallationer av tillfälliga lösningar och mer eller mindre krångliga andrahandskompletteringar. Believe me, I´ll show you!

Första gången våra hästar fick komma in i stallet var en mycket kall natt. Boxarna var precis uppmurade och vi hade fått låna hemmatillverkade dörrar av plywood. (Tack!) Micke stod ute i stallet och monterade dörrar till halv tolv på natten, glatt påhejjad av mig som så gärna ville få in hästarna (Snö o drivis på tvären kändes det som). Vi hade inte hunnit få upp några galler mellan boxarna och vi hade fem hästar, men bara fyra färdiga boxar. Lyckan var ändå total när de stod där på plats (Hera och Juno var ju rätt små på den tiden och fick dela på den största fölboxen som är på 16 kvadrat). Så här såg det ut då:

Lobie längst till vänster, Hera och Juno i mitten och Gunnar till höger.

Och varför kändes det så otroligt stort och lyckosamt då? Joo... för så här såg det ut innan vi påbörjade vår byggnation...

Samma vinkel som bilden ovan. Love the color!

Om du fortfarande inte har greppat storheten i de fina boxdörrarna vi monterat upp idag ska jag vidga perspektivet ytterligare.

Bilden är tagen första gången vi var och tittade på vår underbara gård.

Visst är de söta! Lite annorlunda mot vad som föds upp här idag... :-)

Nere på knä = nere för räkning?

Solsken i luften och ett lätt täcke av pudersnö vilade över våra fält här hemma. Inte kan man väl åka till ridhuset en sån här dag tänkte jag. Att hästarna inte har arbetat på nästan en vecka på grund av besök i Göteborg, dåligt väglag mm var ett försumbart argument när jag överlade med mig själv. Jag körde på den gamla dängan "Det går NOG"...

Först ut (och den enda som kom ut skulle det visa sig) var Hera. Jag började några varv på ridbanan. Visst hon var ganska spänd och bockade lite när vi kom till kortsidan, men det var ändå klart hanterbart. "Ska du inte rida lite till här innan vi går till fältet?" undrade mamma, som jag hade släpat ut för att ta fina vinterbilder på mig och hästarna. "Nej, nej" svarade jag, "Det är mycket bättre underlag där ute på fältet."

Och visst var det härligt! Allt var perfekt. I säkert fem hela minuter. Ok, Hera var kanske en aning (stark underdrift?!?!) spänd och gjorde några luftsprång, men jag tyckte att jag hade rätt bra koll. Fel av mig. Sen kom nämligen finalen, och den var mig övermäktig. Den ofrivilliga avsittningen var oundviklig. Jag landade på knäna - bara knäna! Min vackra svarta fara tog ett eget varv över fältet i ett något (läs mycket) högre tempo än vad vi hade haft tillsammans.

Nåja, det gav mig tid att halta tillbaka hemåt och så småningom kunde vi alla (då var lillasyster inkallad också) samlas på baksidan av gården där våra hagar ligger. När Hera hade fått nog av livet i frihet sprang hon till sina vänner igen.

Nu sitter jag här med knän stora som tennisbollar. Lite typiskt, men Hera har i alla fall fått röra sig ordentligt. Nya tag imorgon!

Ja, så här såg det alltså ut, före störtdykningen. Härligt, eller hur!

Rally på ridbanan!

I morse insåg jag att något måste göras. Att leda ut Totte och Grynet var som att gå med två tickande bomber, en i var hand. Hagen erbjuder ju inte så roligt underlag nu med minusgrader i luften. Lite knöligt och hårt gör att små hovar förblir stilla eller rör sig möjligtvis framåt i skritt.

En koll på ridbanan visade att den var fullt brukbar för lite bus. Slät och tämligen nysladdad strax innan det frös till (tack Micke!) och med ett tunt lager snö ovanpå. Jag hyrde in Micke som hjälp och bjöd in mamma att vara (nervös) observatör.

Det visade sig vara precis vad de behövde. De tog några varv i ett ganska högt tempo. Dock var de eftertänksamma nog att känna efter att det nog kunde vara lite halt med den frusna släta ytan under snön. Kloka är de också!

Dagen avslutades senare med lite borstning och pyssel. Jag får väl erkänna att de inte är överdrivet bortskämda med sånt. Mysigt var det i alla fall och roligast var det att tugga på borstarna (tyckte Totte).

2008 i bilder

Något senare än alla andra har jag tagit mig samman och ska nu summera året. Jag tänkte göra det med hjälp av lite bilder som är tagna under 2008.

Först ut är en kall, solig och snöig mars-dag. Inget kan hindra oss från att löshoppa när vi väl har bestämt oss.

På bilden ses Hebe i full fart över hindret med Vanilla strax efter. "Tomten" som också syns på bilden jag i vinterutstyrsel...




Tjejerna igen. Alltid med spetsade öron på väg mot nya äventyr!

Även Hera var ute och rastade sig denna dag. Här är hon i full fart över ett hinder i en liten studsserie.

"Kör så att det ryker" är hennes motto - och det syns väl tydligt hur snön sprutar åt alla håll?!

Vi hoppar framåt några månader och hamnar i den stora beteshagen - sommarbete!

Här är Vanilla och Looki (lillasysters häst) som intresserat undersöker varför Galina (syster) står på en sten...

Tonårsgänget. Looki, Vanilla och Juno.

Mina små älsklingar "Silver och Guld".

En härlig dag på betet strax innan Hebe fick den olyckliga sparken.

Nya föl kommer till världen.

Först ut var "Totte" (Högås Slowfox).

Samanthas förstfödda. Och en bra mamma visade hon sig vara. Han hann inte ens öppna ögonen innan hon var där och slickade.

Ett dygn gammal och ute på ridbanan för första gången.

Well, nöden har ingen lag - if you got to go, you got to go!

Den första tiden var det mest så här man såg Totte. Tryckt intill sidan på sin mamma...

... men redan efter en vecka så var det mer av det här slaget som förekom!

Nästa föl att födas var "Grynet"

(Högås Bittersweet Melody).

Grynet var inte lika rädd för sin omgivning som Totte. Hon nosade och strosade världsvant runt på ridbanan från början.

Här har hon just hittat en spännande lukt...

... och här kollar hon in om underlaget håller för en snabb galopp.

Fölen växte till sig och det efterlängtade betet blev äntligen verklighet.

Man vill dock inte hamna för långt ifrån mamma säger Grynet och väljer att vända efter en egen runda i gräset.

Totte bytte under sommaren bort sin jämna bruna färg mot en mer stickelhårig variant. Om man tittar noga på bilden kan man se att han nästan ser ut som en räv med skabb.

Grynet jobbar på att klia bogspetsen...

Totte flirtade ganska mycket med Grynet i början. Han tyckte att hon var söt och spännande, men det tog ett litet tag innan Grynet (och Ophra) tyckte att Totte var en duglig lekkamrat.

Linslus. Totte vill gärna stå på kameran.

Hösten närmar sig och en efter en åkte hästarna hem från betet. Galina bestämde sig för att ta in Looki och börja rida igen. Då fick hon campa ihop med Hera på dagarna - som synes var de ganska nöjda med det.

Höst betyder också löshoppning. Självklart ska "barnen" få vara med.

Den ökända löshoppningsgången då alla hästarna hoppade ut från ridbanan (kändes det som då).
Men de hann även med att ta några varv på ridbanan och visa upp sig.

På väg mot hindret, men tänker vi verkligen hoppa det?

Totte visar ökad trav

Grynet försöker sig på en mer samlad variant

Självklart har det hänt massor med saker som jag inte har illustrerat i det här inlägget, men de finns ju att läsa om ifall man blickar tillbaka i bloggen.

Just nu ska jag fokusera på att blicka framåt.

Hera och Caramis är på väg igång efter lite vintervila.

Totte, Grynet och Vanilla är sprängfyllda med energi och bara laddar inför töväder och mjukare mark som går att busa på. Då är det bara att hålla sig undan!

Samantha bidar sin tid och magen växer långsamt. Sex långa månader är det kvar...

Jag var och fikade hos Nathalie (Hillstar) idag - grattis på födelsedagen - och spanade lite avundsjukt på hennes två ston som ska föla i april. Längtar och fantiserar såklart redan om årets föl.

Ophra mår mycket bra och är så gott som uppe i normalhull igen. Jag har stora förhoppningar om att hon ska vara helt återställd och leva i många år till och föda många fina ponnybarn.

Så fort vädret har ändrats och ridbanan är brukbar igen drar vi igång med regelbunden löshoppning - rapport kommer!

Ett gott nytt 2009 önskar jag er alla - nu sparkar vi igång det nya året på riktigt!

Mätkäppen har varit framme.

Ett ämne som är högst intressant för alla ponnyuppfödare är mankhöjder. Den magiska siffran 148 cm - älskad och hatad, men oavsett vad man känner inför den, ack så viktig.

Nu är det ju ett bra tag kvar tills någon av våra uppfödningar ska slutmätas (eller skaffa sitt första mätintyg heller för den delen) men vi brukar göra små kontroller ibland. Man vill ju få en känsla för vad som är "normalt" och "lagom" vid vissa åldrar. Hittills har följande kunnat noteras

Vanilla

Nyfödd (13/4 2007): 98 cm

April 2008 (12 månader): 133 cm

December 2008 ( 1 år 8 månader): 143 cm

Vanilla har totalt vuxit 45 cm sen hon föddes. Och det senaste halvåret, det vill säga i princip över sommarbetet har hon vuxit tio centimeter. bara fem kvar till den magiska gränsen...

Grynet

Nyfödd (13/5 2008): 99 cm

December 2008 (7 månader): 121 cm

Grynet har vuxit 22 cm sen hon föddes. Hon var stor men ädel när hon kom ut. Dock hade ju tiden gått över lite. Nu känns hon inte alls stor, men inte heller liten. Grynet är faktiskt perfekt om jag får säga det själv! :-)

Totte

Nyfödd (8/4 2008): 82 cm

December 2008 (8 månader): 115 cm

Totte har vuxit 33 cm sen i april, men han är fortfarande minst! Kan ju bero på rasen faktiskt!

Ny mätning blir det i vår när vi ligger runt födelsedagarna. Mest spännande blir det ju att mäta Vanilla - kommer hon fortfarande att vara ponny??? Vi kanske ska starta en vadslagning...

Nyköping tur och retur

Avelsstona Dehli och Derana B med sina årsföl

Idag har jag varit på studiebesök.

Beslutet togs minst sagt hastigt och lustigt. Igår pratade jag med Eva Gustafsson, stuteri EG, och när vi hade pratat en stund bara kände jag att dit måste jag åka! Impulsiv som man är så kollade jag genast upp tågbiljetter. Det visade sig vara en ganska dyr historia, men på Tradera fanns en lösning. Där auktionerar SJ ut vissa avgångar, budgivningen slutar 12 timmar innan tåget lämnar perrongen. Spännande. Jag har aldrig varit med och bjudit på något på Tradera förut, så jag gav mig glatt in i leken. Tio över tolv på natten var sluttiden satt till. Jag satt envist framför datorn och väntade. Det hettade till rätt ordentligt de sista fem minutrarna, men jag vann!

Med andra ord blev det avfärd till Nyköping med tåget som gick 06.25 från Lund. Mysigt att åka tåg på morgonen, man satt och slumrade medan man vaggades fram. Väl framme strax efter tio så hämtade Eva mig vid stationen.

Det har verkligen varit en givande dag där Eva generöst har berättat om både sin egen avel och hela historien kring den tyska ridponnyaveln och Böhnningerstuteriet samt om hur asrp har utvecklats sen starten. Otroligt givande! Härligt att bara få gotta sig i allt som har med ridponnyer att göra en hel dag.

Några timmar och många intryck senare åkte jag hem igen. Inspirerad att fortsätta med mitt där hemma...

Självklart hade jag kameran med mig, men vi var väl inte bästa vänner, för så här dåliga bilder var det längesen jag tog. Min fotografering gör inte ponnysarna rättvisa!

Eva med årsfölet "Charmant" (e FS Champion De Luxe) modern Dehli samt Derana B och hennes hingstföl "Dirty Harry" (e FS Don´t Worry)

Unghinstar. Fuxen är e FS Don´t Worry och den gulbruna är e FS Champion de Luxe.

Treårspojkar i galopp genom hagen.

EG Houdini född 2007 (e Vita Novas Hanassie u Mirabelle)

Tack så mycket Eva för att jag fick komma och hälsa på!