Sena kvällar i ridhuset

Våren lyser med sin frånvaro här på Högås och ridbanan samt alla uteridningsmöjligheter är ohjälpligt frusna. I praktiken innebär det att färre ponnyer kan vara igång och att de som är i arbete får åka till ridhuset för motionering. Gick faktiskt tillbaka i bloggen och kollade lite på hur vi har haft det tidigare år. Det här inlägget gjorde jag förra året den 5 mars.

Hur snälla och lättlastade ponnysar vi än må ha så tar det sin extra tid att köra till ridhuset. Släpet är näst intill alltid kopplat till bilen, så det behöver vi väl sällan göra. Men det ska packas in sadlar och ev annan utrustning, sedan tar det ändå några minuter innan alla är på plats, sitter fast, allt är stängt osv. Körningen tar kanske 12-13 minuter, sen ska sadlarna bäras in i ridhuset, hästarna ur släpet, sadlarna på... Lägger man alla dessa små minuter på varandra så hinner klockan bli ganska mycket. Vi har dock bestämt oss för att se det positivt - tänk vad mycket enklare det kommer att kännas när vi kan börja rida hemma igen! Det kommer att kännas som om vi har all tid i världen (HAHA, vi är sååå naiva - den tiden fyller vi snabbt med något annat och sen är vi tillbaka på ruta ett).

Igår hade vi med oss Curre och Knatte till ridhuset när Karro dök upp efter skoldagen. Först blev det dressyrtrim med Curre och jag tömkörde Knatte lite sedan avslutade vi med ett lätt arbetspass uppsuttet på Knatten, Karro red.

Knatte och Karro

Lite inspirerade av en artikel vi nyligen läst provade vi ett nytt sätt att rida fram Curre. Den svenska GP-ryttare Patrik Kittel var nyligen i Vällingby och höll en clinic där. Hästsajten Hippson har gjort ett jättebra referat från clinicen som återger Patriks egna tankar om ridning och hästutbildning. 

Citat:

"- Nummer ett är alltid att få hästen avspänd. Innan den är det är det meningslöst att påbörja något annat, det gäller alla hästar. Fältsits är underskattat av dressyrryttare, använd er av det! Den lätta sitsen underlättar för hästen att slappna av och komma upp med ryggen, tipsar Patrik.
Och precis som med allting annat nöjer han sig inte med något halvdant. 
- När jag säger avspänd så menar jag det, hästen ska utan kontakt på tygeln kunna gå vart jag vill. Jag ska kunna galoppera den runt ridhuset på helt lång tygel, annars är den inte helt avslappnad och då vill jag inte börja jobba med den. Om det så tar en timme så får det göra det. Att trava eller galoppera på lång tygel innebär att hästen måste balansera sig själv och själv hålla tempo och linje. Det behöver den öva för att klara. Att rida med långa tyglar är också en balanskontroll för ryttaren, klarar du att hålla balansen med enbart sätet?
Målet är att hästen ska ha en "av-och-på-knapp" för avspänning och anspänning. För unghästen är det okej att knappen är långsam, medan den för en Grand Prix-häst måste vara omedelbar för att klara de övergångar som finns i dressyrprogrammen på den nivån."

Vi kom väl inte riktigt hela vägen till lång tygel (dvs hålla på spännet) men en bra bit! Det fungerade mycket bra och Curren var riktigt avslappnad och lösgjord. Vi ska fortsätta på samma sätt idag. Knatte joggade på rätt bra. Han har lite jobbigt med höger galopp och slår om ibland, men jag tror inte att det är något annat än än en styrkegrej.

Nyfiken på hela artikeln om Patrik Kittel? Läs här >>>