Tävling: Frosta RF, hoppning

Frosta Ryttarförenings gräsbana.

Gårdagen ägnades åt hopptävling med våra femåriga ponnyer Grynet, Knatte och Claudius. Efter att ha åkt hela vägen till Åstorp i två dagar (vilket tar en och en halv timme) kändes det skönt att vi skulle till Frosta, som ligger bara en dryg mil härifrån.

LD och LC var dagens planerade klasser för samtliga. Vädret var minst sagt skiftande. Allt ifrån solsken till ösregn. Framhoppningen var milt uttryckt en aning blöt, men gräsbanan var helt okej trots att det regnade hela natten mellan lördag och söndag. 

Grynet gjorde en strålande insats med två felfria rundor. Det var så nedra roligt att hoppa henne!!! I första rundan förvånade hon mig lite genom att inte alls stå emot något på hindrena, vilket jag hade trott att hon skulle göra då hon ju trots allt är väldigt orutinerad. Nej då, det var full fart och jag fick snabbt lägga om planen i huvudet. I andra klassen var hon perfekt. Hon blir mer fokuserad och skärpt när höjden på hindrena kommer upp lite. Hon känns som en tiger, hindrena är hennes byte och hon vill bara kasta sig över dem! Hehe, det är en grym känsla!

Väldigt blött i första klassen...

Framridning till andra klassen.

På väg mot första hindret i klass två. En tiger på väg!

Härlig känsla!

På väg mot mål!

Knatte och Karro gjorde en bra insats. I första klassen var tempot lite för långsamt och det trillade även någon bom, men det var inga konstigheter. I andra klassen hade de en mycket bättre galopp och sprången var riktigt fina, men även här trillade det lite bommar. Jag tror att vi får ta det på unghäst-kontot. Ibland är det svårt att lyfta på benen ordentligt också när man väl får till allt det andra... 

På väg mot startlinjen...

Första hindret i första klassen.

På gång och på väg.

Andra rundan

Knatte kan!

För Claudius blev det lite tokigt den här gången. Funktionären som ropade in ekipagen till framhoppningen kallade på fel namn och när det äntligen uppdagades så var det ganska ont om tid tills Sara och Claudius skulle starta. Vi var ju lite utspridda och jag hade ingen riktig koll på hur Sara låg till i tiden. Blöt och kladdig framhoppning var väl inte Claudius favorit och han blev ganska spänd och ofokuserad. Sen till framhoppningen ledde till sen in på banan som ledde till att ekipaget fick startsignal direkt och Sara hann varken rida runt inne på banan eller visa Claudius något hinder innan hon var tvungen att rida på hinder nummer ett. Claudius överhoppade sig väldigt mycket och fick minst sagt lite frossa efter det. Han blev skrämd helt enkelt och Sara valde att utgå efter några hinder.

Vi bestämde oss för att rida framhoppningen till nästa klass men inte själva banan. Det var nog precis lagom och vi fick de spänningar som satt kvar att släppa ganska bra. Tråkigt, men så kan det också bli med unga hästar. De kan tappa självförtroendet och då är det bättre att backa ett steg. Nya tag blir det nu. Hoppträning på onsdag!

Sara och Claudius väntar på att få börja hoppa.

På framhoppningen.

Claudius hoppar över hinder nummer ett - med väl stor marginal!

Lite mer avslappnat.

Sara väljer hinder nummer ett igen och utgår därmed. 

Något mindre marginal, men fortfarande mycket till godo.

Mer harmonisk andra gången på framhoppningen.

Till hjälp denna söndag hade vi en gammal team-medlem, nämligen Tilde! Det var toppen att ha två extra händer som kunde hålla, leda, bära, tränsa, fota och mycket mer. Tusen tack! :-)

Till och med min sambo Micke dök upp för att titta på våra rundor.

Här hänger han med Tilde vid banan. Kanske pratar de om gamla tider när Tilde red Manthan, 

eller så retas han kanske bara lite med henne. Även det precis som på den gamla goda tiden!