fredag 8 januari 2016

Välkommen 2016!



Arion och Pydde kollar in den första snön på det nya året.

Det verkar vara lite av en trend, ja i alla fall så är det inte första gången det har hänt, att jag tappar bort bloggandet en bit in på hösten. C´est la vie!

Nu är vi en dryg vecka in på 2016 och vintern har gett sig till känna. Som vanligt kommer nederbörden på tvären här i Skåne... Man är rätt van. En sak som jag verkligen har lärt mig det är att aldrig bedöma vädret genom att bara gå ut på gårdsplanen, där stallbyggnaderna står i en u-formation framför huset. När jag går till stallet för att morgonfodra kan jag tycka att det är väl inte så farligt blåsigt, men sen när man ska släppa ut hästarna och kommer ut på baksidan då viner vinden som om vi bodde på kalfjället!

Det kan vara lite svårt det där med kylan när det blåser. Den är mycket svårare att skydda sig emot, även om inte termometern visar så kallt så blir det ändå värre än när det är fler minusgrader och vindstilla. De klippta hästarna blir väldigt känsliga, de kan inte vara ute lika mycket som vanligt.

Jag har väl lite saker att uppdatera om här i bloggen och det kommer efter hand. Nytt år betyder i alla fall att Pydde och Arion inte är föl längre. Nu är de åringar. Sedan några dagar tillbaka är de helt avskilda från sina mammor. Under hösten har de bott själva på natten och gått tillsammans med sina mammor i hagen, men nu är det slut på det! Dags för mammorna att göra karriär. Hera är igångsatt och har börjat hoppa lite. Superkul, det är ju ändå my no 1 favorite! Perfa är inriden. Eller typ i alla fall. Hon är inte riktigt styrtam än och har väl inte hundra procent fattat vad skänkeln betyder. Vi ska jobba vidare så fort det blir lite enklare väder. Det arbete som vi har gjort med henne har fungerat hur bra som helst. Hon är supercool och jättesnäll. Hon har fått följa med till ridhuset också.

Arion till vänster och Pydde till höger. Luddiga och ful-gulliga, precis som det ska vara med åringar!

Det mest dramatiska som händer här på Högås för tillfället är faktiskt att en unge har trillat ur boet. My darling Karro har flugit sin kos likt flyttfåglarna gör på vintern. Hon har vänt näbben mot varmare breddgrader och placerat klorna i sanden. (Många fågelmetaforer där... vet inte riktigt varför faktiskt...?)

Hehe. Fick det kanske att låta lite värre än vad det är. Liten har blivit stor helt enkelt och tog med sig en kompis och sina sommarslantar till en resebyrå där de bokade ett äventyr i Australien och på Nya Zeeland. En månad är de borta och de åkte för några dagar sedan. Jag får såklart rapporter via messenger varje dag och hittills verkar de varken ha tappat bort sig eller gjort bort sig ;-)
Nja, okej, det där sista vet jag inte... Det gick nog lite fort när jag skrev det. Tar tillbaka. Gjort bort sig har hon säkert hunnit med flera gånger redan! (Du vet väl att man bara retas med de man tycker om Karro!)

Här hemma så saknar vi henne allihopa såklart. Karros bästa stallkompis får visualisera hur vi känner oss... Vi går i ide!
Spinky strejkar. Karro, kom tillbaka! 
(eller kan det bara vara så att täcken som hamnat på golvet är oooemotståndliga?!)

För vissa högåsare är säsongen redan igång. Vanilla har tillsammans med sin matte och ägare Tindra hunnit göra en tävling med två starter i dressyr häromdagen. Det gick strålande. Vinst i LC2 på 69 procent och fjärdeplats i LB1 på 65,2 procent. Två rosetter med hem i bagaget. Bra start på året! Jag håller tummarna för att deras kommande säsong fortsätter i samma anda! :-)

Nu börjar vi närma oss slutet på det här blogginlägget, och jag tänkte avsluta med en liten teaser... Vi avslutade 2015 med en ny tradition... 

Mycket glitter och glamour... så mycket kan jag avslöja i alla fall! :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar