Utanför gårdens gränser

Tilde på Samantha och Karro på Curre

I söndags gav jag och tjejerna oss ut på premiär-tur med Samantha och Curre. Vi tänkte att en uteritt skulle ge Curre lite mer naturlig bjudning. Bjudningen är inte något som Manthan har problem med (där är det nästan det omvända!), men även hon behöver ju komma från gården och se sig omrking.

Sagt och gjort, vi gav oss iväg. Tilde och Karro på ponnyerna och jag på cykel. Vi valde vägen som går genom en bit bokskog. Den är så härlig att rida på. Ponnyerna skötte sig exemplariskt och gick förbi både hus och kossor i en hage. Riktigt härligt var det - och Curre bjöd som bara den, han verkade verkligen njuta av att få kliva på i sina stora steg utan att det ständigt ska komma ett hörn som bromsar upp.

På tur i bokskogen

Tröttast av denna söndagsutflykt blev nog jag. Ibland kan det vara svårt att hålla samma tempo som två tjejer och deras ponnyer! ;-)

Unga talanger

Det var ju faktiskt en ponny som inte kom med i uppdateringen i inlägget igår, men som faktiskt förtjänar en egen punkt. Curre såklart (EG Carnot f-06 e FS Champion de Luxe).

Curre är inriden och har skött sig som en riktig gentleman. Snäll men lite blyg för skänkeln än så länge, dock mycket lydig och svängbar. Idag kände vi att det var dags att flytta gränsen framåt lite så Curre fick trava över lite bommar. Han tittade noga men gick lydigt över. På ryggen hade han Karro - ängel nr 1!

Curre ser sig för innan han travar över bommarna

Det gick enkelt så Curre fick vara med och leka lite till. En bom upp på stöden och ny anridning. Så här gick det:

Curre och en glad Karro.

Ett ekipage till fanns med på ridbanan, nämligen Samantha och ängel nr 2 - Tilde. Även här var det introduktion vad gäller bommar och hinder. Samantha har till skillnad från Curre inte löshoppat så speciellt mycket, men hon är ganska trygg och lättlärd så vi räknade med att hon skulle fixa detta. Det gjorde hon också. Travade fint på bommarna och hoppade snällt över hindret. Ja, först förstod hon inte riktigt att hon skulle hoppa över hindret utan klev mer över, men efter några gånger så förstod hon.

Duktiga Tilde och duktiga Samantha

Ett ekipage med fina framtidsutsikter!

Det här var egentligen andra rundan ungponnyer som Tilde och Karro fick ta sig an idag. Först ut hade vi Nathalies ponnyer Rita och Alex, men jag tror att hon nog bloggar själv om deras insatser. Jag kan avslöja så mycket som att duktiga var de! Läs själva på www.hillstar.se i bloggen.

Avslutningsvis fikade vi allihopa och som vanligt fick tjejerna i sig för mycket socker. Och som ju alla vet leder det direkt till fnittersjukan, men den ska vara ofarlig har jag hört! :-)

Ett glädjande besked!

Ett nytt inlägg i bloggen!!!

Det har klagats en hel del, vissa har till och med börjat att misströsta - men nu behöver ingen deppa över utebliven uppdatering längre för här kommer ju det efterlängtade inlägget.

Hur uppdaterar man ett så här långt bloggavbrott på bästa sätt... jag tror minsann att det får bli i någon slags punktform. Here goes:

* Samantha blev efter över två månaders behandling friskförklarad och nu har hon bara en grå skugga precis där bölden var som värst som vittnar om hur nära hon var att förlora hela ögat.
Hon är sedan några veckor tillbaka igångsatt och rids av en grannflicka till oss som heter Tilde.

* Unghästarna och Ophra har fått komma in från betet.

* Foxy är halvt avvand från Samantha, de går ihop på dagarna och på nätterna bor hon på ena sidan av lösdriften (storbox är det väl egentligen) tillsammans med sin storebror Totte. Honom har hon snart vuxit om - han kommer ohjälpligt att förbli minst (och gulligast).

* Caramis är såld till en underbar familj i Göteborg. De har redan varit ute och tävlat och gått nolla i både LC och LB. Emma som hennes nya ryttare heter är bara 10 år men rider ack så fint!

Caramis deltog i femårschampionatet i slutet av september. Hon skötte sig utmärkt men resultatmässigt gick det väl sådär. Domarna tyckte att hon var lite flack. jag tror att hon var ganska trött pga alla nya intryck. Hon hade bara bott i Gbg i tre veckor när championatet gick av stapeln.

Caramis i Falkenberg med sin championatsryttare Anna Skårberg

* Hera har gjort några starter under hösten. Det har gått bra men varit lite "stolpe ut". Någon bom har rullat i varje klass trots att hon har hoppat mycket bra. Men som vanligt dammar hon ju till när man minst anar det. Sista tävlingen för säsongen var förra helgen, Nationell tävling i Sydslätten. Start i 1.20 och sedan debut i 1.30. Nervöst nervöst, helt utan anledning. Hon går in och fullkomligt flyger över hindrena i 1.30. Hon hoppar nolla i sin debut - vilken härlig avslutning på den här terminen. Hon ska dock gå för fullt ett tag till, sedan blir det lite lugnare några veckor innan vi drar igång inför vårterminen, då blir det avdelning A...

* Ytterligare en granntjej har hittat hit. Karro heter hon och hjälper mig med ungponnyerna. Vilken supertjej säger jag bara, fantastiskt fin ryttarkänsla. Hon och Tilde är mina änglar - jag är så glad att vi har lärt känna varandra.

Ja, det var väl det hela i stora drag. Håll nu utkik, man vet aldrig när nästa inlägg dyker upp! :-)

Rapporter från före detta Högås-bor

Heras lillasyster Juno har gjort sin tävlingsdebut. Vi köpte henne som ettåring och sålde henne på hösten när hon var tre. Och hon kunde inte ha hamnat hos en bättre ny ägare. Min mycket goda vän Klara, fd studiekamrat från hippologtiden och numera chef på Billdalsriklubb, var det som fattade tycke för henne, och jag tror inte att hon har ångrat sig... Ja, i alla fall inte nu längre :-)

Juno är i år fyllda fyra, vilket ju betyder att man får ut och tävla. P g a en fotskada på Klara (ja, Juno var inblandad) har det inte blivit av förrän nu på sensommaren, men vad gör det bara man gör succé. Juno gör ju nästan alltid succé, i alla fall enligt henne själv, men i det här fallet kan nog vi andra gå på samma linje. Hittills har hon gjort fyra starter i 1 m och nollat tre av dem. Hon har enligt uppgift hoppat super och imponerat på läktarfolket.

Vi säger grattis till Klara som har en så fin häst. Vi följer varje litet steg i utvecklingen med stort intresse.

Juno tillsammans med Carin (ingår i "team Ubbe & Jullan", dvs hjälper till med Klaras hästar) på sin första tävling.

Härom dagen fick jag ett mail från Marie, ägare till Lobie. Vi lånade Lobie under betäckningssäsongen 2006/2007 och hon är mamma till Högås Vanilla som nu är två år. Vi lämnade Lobie vidare till en annan fodervärd där hon har varit sedan hon åkte härifrån. 2008 födde hon ett hingstföl e Dionysos och betäcktes sedan med Sandakhan. Marie berättar i sitt mail att även årets föl blev en hingst. En söt liten guling. Vi önskar uppfödarna all lycka till med honom.

Lobie och årets föl som ska heta Famous Grouse

Jag har varit på återbesök med Samanhta igen. Ögat ser allt bättre ut. De satte ner behandlingsfrekvensen till tre gånger om dagen. Vilken lycka - jag ska få sova igen! Samantha och Foxy får även gå ut i hage några timmar på kvällen. Ni kan tro att de sätter fart över betet så fort jag knäpper loss grimskaftet, och det gäller att ha med sig en morot eller ett äpple när det är dags att gå hem igen. "Vägen till en ponnys hjärta går via magen" stämmer mycket bra in på lilla Manthan.

I ögat på Samantha...

Min ponny-prinsessa har råkat ut för tråkigheter. Det hände en fredag (såklart) under Falsterboveckan (såklart).

Min goda vän Klara var här och vi skulle spendera hela dagen på tävlingsplatsen och avnjuta allt från bästa plats i vip-tältet. Skulle bara fixa vatten till hästarna på betet först. Jag möts av Samantha vid grinden med ett öga till bredden fyllt av var och hon kan knappt öppna det. Vi sköljer ur det ordentligt med koksaltvatten, men det är något som inte vill följa med ut. En stor böld!

Jaha, det är bara att konstatera, inget Falsterbo för mig den dagen. In med Samantha och fölet i transporten och direkt till Helsingborgs djursjukhus. Ni som läser min blogg ibland känner säkert igen temat. Ganska exakt ett år tidigare körde jag upp Ophra med föl vid sidan till samma djursjukhus pga akut förgiftning. Början till en tradition? I hope not!

Väl där konstateras det att det är en ganska allvarlig skada och prognosen för att hon ska få behålla sitt öga är inte solklar. Samantha får stå kvar på intensivbehandling, varannan timme dygnet runt. Hon behandlas med antibiotika både intra venöst och direkt i ögat via en kateter. Dessutom får hon atropin för att hålla pupillen öppen och serum utvunnet ur hennes eget blod, även det via katetern. Dagarna går och läkningen går trögt. Diskussionen går lite fram och tillbaka - ta bort ögat eller inte.

Tillslut blir det så här: efter tolv dagar (!) kommer de på att man även kan ta ett cellprov på vävnaden i ögat (bölden) och det visar sig då att hon har svamp i ögat. Aha, hon måste ha en annan medicin. I samma veva tar jag hem henne och övertar behandlingen på varannan timme dygnet runt.

Det har nu gått dryga två veckor sedan hon kom hem och det har blivit bättre. Vi har varit på tre återbesök och veterinären är nöjd med läkningen så här långt. Vi har kommit ner i fantastiska endast åtta gånger per dag (behandlingar alltså), dvs var tredje timme. Ja, emellanåt är jag lite trött kan jag erkänna. ;-)

Nästa återbesök är om en vecka. Jag hoppas såklart på att det ska se ännu bättre ut och att antalet behandlingar per dag kan minskas. Som det är nu får de inte vara ute i hagen och de får bara gå ut i skymningen. Lite tråkigt tycker fölis men hon är förvånansvärt tålmodig. När vi väl går ut på kvällarna är det dock full fart, hon fastnar knappt på bild...

Som synes, helt omöjligt att få till

en skarp bild på lilla fröken!

I hela den här tråkiga historien så finns det ljusglimtar - ja, om det vore en saga så vet jag vem som är den självskrivna hjälten. Min mycket hjälpsamma och pålitliga vän Nathalie! Hon erbjöd sig på stående fot att hjälpa mig med behandlingen av Samantha när hon fick höra dygnsupplägget. I nästan en vecka hjälpte hon mig kl 05.00 och kl 07.00 för att jag skulle få lite sammanhängande sömn. Fantastiskt generöst. Det har betytt allt! Miljoner tack!

Även Micke och min mamma har varit väldigt stöttande och förstående. De har hjälpt mig att ta beslut i de val jag har ställts inför.

Avslutningsvis kan jag meddela att både Samantha och Ophra var dräktiga på 16 dygn. Det kändes skönt. När det sedan känns lite tryggare med Samantha ska jag kolla henne igen och jag hoppas verkligen att hon har behållt sitt lilla foster.

Hera i Scandinavian Open, Falsterbo 2009

Så kommer den då äntligen - uppdateringen av min blogg. Jag ska inte tråka ut någon med dåliga ursäkter till varför det har tagit så lång tid utan går direkt till det roliga, nämligen att berätta om Falsterbo!

Hera med sin ryttare Olof Smith under Scandinavian Open för 5-åriga hästar och 6-åriga fölston

Vilken härlig känsla säger jag bara! Det var fantastiskt att ha med sin egen häst i startlistan (och såklart på banan) i Falsterbo.

Första omgången gick på vad de kallar för "allvädersbanan", dvs den banan där all dressyr också går. Det var ingen jättemaxad eller överdrivet svår bana, utan den var precis lagom för första dagen. Hera hoppade fruktansvärt dåligt på framhoppningen. Ja, nästan den sämsta framhoppning hon någonsin gjort faktiskt. Olof och jag tittade på varandra och skakade på huvudet. jag hade inga jättestora förväntningar när de gick in på banan. "Hoppar de nolla är det nästan ett mirakel", tänkte jag för mig själv. Men man ska aldrig räkna ut en svart liten fara. Hon skärpte till sig och susade över hindrena ett efter ett. Jag och Nathalie, som också var med, blev nervösare och nervösare för varje hinder, och när hon hoppade sista hindret - också det felfritt - så blev jag tvungen att ta ett litet glädjeskutt! :-)

Andra omgången gick dagen efter inne på den stora gräsbanan. Och nu hade tumskruvarna dragits åt. Den här banan var betydligt större med alla mått mätt. Längre bansträckning, högre hinder och svårare tekniskt. Hera hoppade bättre på framhoppningen och verkade lagom pigg. Om hon blir nervös så syns det i alla fall inte. Men kanske att hon blev det ändå. Att komma in på den banan liknar inget hon tidigare har varit med om vad gäller yta, svårigheter och läktare med publik. Hon rev första och andra hindret. Sen vaknade hon till och hoppade mycket bra. Stora och luftiga språng utan att det såg det minsta svårt ut. Det kom ett litet pet in i sista kombinationen och hon slutade på 12 fel.

Självklart var det lite tråkigt att inte gå till final, men vi är jättenöjda med hennes insats och hon har även visat att det här inte var hennes gräns. Hon har fått ha lite sommarlov och ska snart få börja hoppa igen. Nu siktar vi vidare mot ännu högre hinder!

Årets hingstval

Jag hade planen klar. Allt var bestämt. Inget blev som det var tänkt, men jag tror att det blir bra ändå!

Ända sedan 2007 har jag velat betäcka med ridponnyhingsten Verdi. I år skulle det ske, han kändes perfekt till Samantha. Vilken chock när jag slog upp mittuppslaget i tidningen Ridsports Avelsextra och får se en annons med alla ASRP-hingstar, för där står det "Ej i avel 2009" under Verdis bild. WHAT??? Verdi ska satsa på karriären det här året, vilket ju är roligt, men det förstörde min plan.

Jag började fundera på andra hingstar till Samantha och var ett tag inne på Brännornas Mozart, en son till Verdi som godkändes vid årets bruksprov. Efter att ha känt efter lite till så kom jag fram till att jag måste hålla nere kostnaderna i år och bestämde mig för att titta på hingstar som står på naturlig betäckning istället. Valet föll på den lilla (150 cm i mankhöjd) fullblodshingsten Fabian. Han ägs av Karin Levin, Stuteri K2, Bäckholmens seminstation och hon tog emot oss.

Mer om Fabian kan man läsa här

Samantha är betäckt och ska dräktighetsundersökas den här veckan.

Så här ser han ut, Samanthas man säsongen 2009. Visst är han vacker.

Även valet till Ophra var givet. Jag ville betäcka henne med Dahlåkras Ikon igen, eftersom hon resorberade förra året p g a förgiftningen hon drabbades av. Men också där fick jag tänka om helt. Det visade sig nämligen att Ikon lämnades ut på station i år och var inte kvar i Skåne när det var dags för Ophra att betäckas. Det nya valet var dock inte så svårt. Det blev faktiskt lite av en gammal kändis här i bloggen - nämligen Arhults Alexander, ägare Hillstars Stuteri i Löberöd.

Ophra ska precis som Samantha kollas den här veckan - Spännande!

Senaste nytt om uppladdningen:

Hera har gjort sin sista start inför Falsterbo. I fredags var vi på Lunds Civila Ryttarförening där hon fick gå en 1.20. Det gick bra trots tryckande hetta och hon gick runt utan rivningar. Nu är det inte långt kvar!!!