From my point of view

Jaha. Man skulle nog kunna säga att det har kommit en aaaning mer snö sen jag så käckt slängde ur mig orden "vi trotsar naturen". Så där en två, tre decimeter till.

Men tro för all del inte att verksamheten ligger nere. Här utgår vi alltid ifrån rådande underlag och gnetar på. Jag har dokumenterat dagens arbete från min egen synvinkel - bokstavligt talat. Jag har fotat med min mobilkamera samtidigt som vi jobbar på. Krångligt? Njae... Det fick ju bli lite enhandsfattningar i vänsterhanden, men man har väl inte tummen mitt i handen heller.

Om ni tror att bilderna är redigerade på grund av bakgrunden som lutar hit och dit så tror ni fel. Det visade sig att mobilkameran kanske inte var jordens snabbaste och från att man tryckte på "ta foto" tills att kameran tog själva fotot kändes som en evighet. Blev en aning vingligt att följa hästen med linor, pisk etc i ena handen och försöka få ett bra foto med den andra (man ser ju inte vad man gör på den där lilla skärmen!) Är dock ganska nöjd med resultatet. Varsågoda att ta del av vardagsarbetet här på Högås en helt vanlig men väldigt snöig fredag.


Först ut var Curre. Idag var tredje dagen han longerades med sadel på. Fungerar fin fint. Han är en himla trevlig kille att jobba med. Fattar snabbt och är väldigt positiv. Kan tillägga att han gnäggade åt mig när jag kom för att ta in honom till dagens lilla tur på ridbanan. Inget hingstgnägg och inget här-kommer-maten-gnägg, utan faktiskt ett kul-att-du-kommer-gnägg. Man smälter! :-)



Nästa pålle att motionera var Hera. Alla som följer min blogg kommer väl ihåg hur det gick sist jag skulle ut och rida i snön... Vis av erfarenheten blev det därför tömkörningsgjorden som åkte på. Ut på fältet tog vi oss dock. Hon jobbar så fint i tömmarna. Hennes elastiska gångarter kommer verkligen till sin rätt. Mattes svarta pärla. Aint she a beauty?!?! (Behöver jag nämna att det här är hästen med stort H i mitt liv...)




Sist och också minst (i mankhöjd) var Caramis. Det blev till att dra på sig ridbyxan och svinga sig upp i sadeln. Sedan red vi mot solnedgången och kom aldrig mera hem. Nä, så var det inte. Caramis skulle aldrig missa en måltid! :-) Men vi tog oss en galopp i snön och avslutade med lite seriöst markarbete i trav. Hon kändes fin och jobbade bra. Lite jobbigt tyckte hon att det var när vi red genom de djupa vallarna som hade bildats längs med åkerns kant. Styrketräning kallas det lilla runda ponny - och det behöver du, sa jag bara då. No mercy!