Lätt C i Perstorp

Dags för årets andra start. Nu har jag återhämtat mig från den envisa influensan och kunde själv sitta i sadeln idag. Klass-valet föll på LC. Även om Caramis lite oplanerat fick starta LB med Sara för några veckor sen ville jag att hon skulle få en "nice ride" idag, dvs känna att det var lätt och enkelt.

Med på dagens utflykt hade vi Nathalie (www.hillstar.se) och en av hennes hundar. Den som hade turen idag var Lady (min favorit).

Perstorp visade sig vara ett trevligt ställe ungefär en timmes bilfärd hemifrån. Stor framridningsbana där man kunde skritta fram länge i den försiktiga vårsolen. Mysigt faktiskt. Då hinner man spana in de ponnyer som går avdelning A och försöka gissa vilka av dem som är ridponnyer. Caramis kändes lugn och avslappnad. Hon är så trevlig att åka iväg med.

Caramis på framridningen. Nästan dressyr-stil på det hela... Kanske borde göra en liten debut?

Framhoppningen fungerade också fint. Sparade lite på sprången. Tog två på räcket och två på oxern, sen var det in på banan. Ridhuset hade en ljusblå (!) sarg. Aldrig sett förut... Gav ett ganska ljust intryck. Det som var lite skrämmande tyckte Caramis var dock inte sargen utan folket på läktaren - för det var faktiskt lite publik och liv å rörelse (kul). Vi hade ett bra flyt och ett jämnt tempo. Nolla blev det tyvärr inte ändå. Två rivningar där vi nog får ta på oss varsin. Den första kom på hinder tre. En frambensrivning på ett räcke där vi kommer in helt rätt. Den andra rivningen kom på långsidan längs läktaren där Caramis vinglade lite och vi fick långt till en oxer. Jag "tryckte av" henne ganska stort och hon fick med sig bakbommen. Mitt fel, borde kanske varit kall och lagt in ett galoppsprång till. Hur som helst. Rivningarna gör inte så mycket. Det blev som ett kvitto på att hon inte är tillräckligt stark än. Hon behöver mer flås och tappa ytterligare några kilon!

Caramis och jag på banan (observera sargen i bakgrunden).

Inte helt ovanligt så hade jag glömt nummerlapp. I sekretariatet var de snälla nog att leta reda på en gammal nummerlapp åt mig så jag slapp de där hundra kronorna i böter som man riskerar att få annars. Det problem som kvarstod var själva fästningen. I sånna lägen är det tur att man har Nathalie. Hon är väldigt händig och pysslig. Rådigt drog hon ur skosnöret på en av mina gympadojor som låg i bilen (tur att man inte städar bilden alltför ofta med andra ord) och fäste nummerlappen i tränset. Snyggt? Nja, men funktionellt! Kolla själva:

Tack Nathalie!

Dagens gladaste supporter var Lady. Buskul att vara på tävling. Många hundar, stallkatter och människor att titta och hälsa på. Hon lyckades hålla sig nästan hela dagen från att hoppa på mina vita ridbyxor, men när den lilla chokladbollen skulle tas ur sin förpackning gick det inte längre - den är väl ändå till mig? sa hennes bruna ögon samtidigt som hon la en lerig tass på mitt knä. Men det gör inget, för då hade jag redan ridit!

Lady på hästtävling... Var är agility hindrena undrade hon faktiskt lite i smyg.

I övrigt så flyter verksamheten på. Ridbanan har ÄNTLIGEN töat och är nu fullt användbar. Imorgon blir det löshoppning, det vill jag lova! Återkommer med rapport - var så säkra.