Kvalitetsbedömning, Bollerup

Dagen började tidigt, med två ponnyer som skulle fixas i ordning. Kvällen innan hade de båda (ganska smutsiga) ponnyerna fått gå på date med trädgårdsslangen och en flaska schampo. Galina och jag stod ute i mörkret i skenet från lampan på maskinhallen och badade dem i kallvatten. Ja, i alla fall så dök Nathalie upp (punktligt) vid avtalad tid och knoppningen kunde börja. Det är alltid lika roligt att se de små skogsmullarna förvandlas till tävlingsponnyer. Strax efter klockan tio kom vi iväg. Ikon hade startid 11.40 och Caramis 14.15. Vi lastade dem i varsin transport och begav oss mot Bollerup.

Ikon var ganska laddad när vi kom på plats och tog ut honom ur transporten. Som alltid sköter han sig föredömligt för att vara hingst och försöker inte med några dumheter. Däremot vill han gärna tala om för alla att han har anlänt, och det vill han tala om mååånga gånger. Vet besiktningen gick bra och fullföljdes utan anmärkning. Vi promenerad runt lite och "sprang fram" inför exteriören. Han kändes lite spänd, men han lugnar sig väl när han kommer in i ridhuset tänkte jag. Men se där fick jag fel, om ridhuset alltså. P g a underlaget så hade de flyttat ut exteriören till utanför istället. Hur som helst som gick det bra. Ikon fick bedömningen 88888= 40poäng. Det kändes bra, han fick samma poängrad som han erhöll på Bjärsjölagård i somras.

Ikon övar uppställning inför exteriörbedömningen

Nu var det dags för sadling och framridning. Detta med framridning visade sig vara en något tungjobbad uppgift. Utebanan var så djup så djup. Det fanns ingen botten! Jag travade och galopperade max tio minuter. Resten av tiden ägnade jag åt att skritta runt på området. Ikon kändes fin och skötte sig utmärkt.

Framridning i den djupa sanden

Själva bedömningen blev tyvärr bara ljummen. Ikon fick 6:or rakt igenom. Först blev jag besviken, men nu när jag har smält detta lite så känns det ok. Han är faktiskt bara riden i åtta veckor och då kan man inte begära att han ska orka bära sig optimalt. Personligen tycker jag att han har gångarter som sträcker sig långt över godkänt-gränsen. Hans galopp är underbar och han har ju massor av år på sig att bevisa detta.

Sista momentet var löshoppning. Fanns det några krafter kvar? Jodå, det gjorde det. Ikon visade upp sin fina teknik och den härliga inställningen. Han belönades med 8-8. Det var han verkligen värd. Pausen mellan gångarterna och hoppningen blev lite kort för honom, och han var nog en aning trött, för trots att han hoppade mycket bra därinne så vet jag att han har ännu mera kapacitet.

Efter hoppningen fick Ikon kliva in i sin ägares transport och åka hem till sig igen. Det har varit roligt att ha hand om hans utbildning och det är verkligen en ponny som jag tror kan gå långt.

Dags för lite lunch och återhämtning. Sen var det dags för Caramis. Hon är ju redan som en fullfjädrad tävlingsponny. Hur cool som helst fast hon fick vänta länge i transporten. vi lastade ur och gick till vet besiktningen. Även hon passerade utan anmärkning. Nästa stopp: exteriörbedömningen. Det här var lite spännande. Hon är ju till skillnad från Ikon aldrig visad tidigare och kan ju närmast liknas vid ett oskrivet blad. Skulle hon falla domaren Birgitta Larsson i smaken? Ja, det gjorde hon. 88797 = 39 poäng fick hon ihop. Vi var mycket nöjda. Benstället är ju inte helt korrekt så den 7an kändes rättvis. Och lika rättvist kändes det att hon fick betalt för sin oerhört goda skritt.

Uppställning mot en vacker bakgrund. I det osynliga står Nathalie och jobbar för att Caramis öron ska peka framåt. Jag tror att hon använde både akrobatik och lövkastning...

Dags för de uppsuttna gångarterna. Caramis kändes superfin att rida fram. Jag hittade ett ridhus där underlaget var något bättre (men fortfarande anmärkningsvärt djupt). Även här fick det bli tio minuter i trav och galopp samt resten skritt på området. Väl inne på bedömningen fortsatte känslan att vara riktigt bra, och tydligen var det även så det såg ut. Poängen blev som följer: Skritt 8, trav 6, galopp 8, utvecklingsbarhet 7. Hennes trav är ju ganska ordinär och än så länge utan vidare längning, men de andra två gångarterna är riktigt bra och det var så roligt att detta uppmärksammades. Jag fick även kommentaren "väl presenterad" och det blev jag stolt över.

Gångartsprovet. Caramis fick kommentaren: "trevlig ponny med utvecklingsbara gångarter".

Bara löshoppningen kvar. Jag hade inte varit nervös på hela dagen, men nu kände jag en viss spänning. Bara två ynka poäng kvar att få, och det var de som skulle avgöra om Caramis skulle kvala till finalen senare i höst. Det gick vägen. Caramis gjorde en strålande insats och belönades med 8-8, även här fick vi beröm för väl visad ponny.

Dagens bedömning var över och trötta men nöjda kunde vi åka hem. Caramis med en utmärkelse i hoppning = biljetten till en plats i rikskvalitetstävlan i hoppning, Falkenberg 28/9. Slutpoängen för henne blev 8,36 poäng som hopptalang och 7,74 poäng som gångartstalang.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Nathalie (Hillstar), Galina (syster) och Micke (sambo) för all hjälp under dagen. Utan er... Ja, ni var bäst helt enkelt!

Genrep

Nu är det bara en vecka kvar.

Till vad? Kvalitetsbedömningen på Bollerup den 7 september såklart!
Vi har två ponnyer som ska göra bedömningen. Det är Caramis (Mickes, dvs min sambos, ponny) och Dahlåkras Ikon. Ikon är en godkänd welshhingst som har varit här sedan i början av juli för att förberedas inför bedömningen. Tiden har varit en aning knapp, men det vägs upp av Ikons underbara lynne och inställning. Han är en riktig gentleman och jag har bara gott att säga om honom. Han har verkligen utvecklats under de veckor han har varit här.

Så här ser han ut "in action":
Till vår hjälp idag hade vi Nathalie (Stuteri Hillstar) och hennes man Stefan (tack för hjälpen med filmningen!). Nathalie ska hjälpa mig under bedömningen och det känns alltid bra att ha jobbat med hästarna någon gång tillsammans innan man ska visa dem. Hon hade även med sig sin unghingst Arhults Alexander som fick löshoppa för första gången. Han skötte sig mycket bra (men det tror jag säkert att hon kommer blogga om själv).

Först ut var Ikon. Det fungerar verkligen bra med honom. Han är trygg och säker om än lite "bekväm" ibland. Om han får bestämma så pausar man gärna i någon hörna för en liten sniffning i gruset innan man hoppar vidare... Men det behövs inte så mycket tillsägelse för att han ska skärpa sig. Han hoppar med riktigt fin teknik och bra rygg verkan. Jag hoppas att han slappnar av och visar det även nästa vecka på Bollerup.

Ikon värmer upp över ett litet räcke.

Lite högre, men fortfarande samma härliga inställning!

Efter Ikon var det Caramis tur. Caramis har ju gjort detta ganska många gånger fler än vad Ikon har, men hon är ändå lite "blyg" när hindrena blir högre. Med ryttare på ryggen så hoppar hon ALLT. Vi har hoppat vatten, murar, små hus, plankor - you name it! Men när hon blir ensam mot hindret känner hon sig lite mer osäker. Hon har kapaciteten och förmågan. Jag håller tummarna för att hon tror på sig själv nästa vecka!

Så länge hindret är lågt hoppar hon hur högt som helst...

Frambenstekniken är det inget fel på idag!

Detta är verkligen två mycket fina ponnyer som kommer att gå långt med rätt ryttare. Oavsett hur det går nästa vecka så har de ju hela framtiden för sig (är i alla fall vad jag försöker intala mig själv och mitt tävlingsinriktade sinne...)

Juno har blivit göteborgare

Nu är hon såld, den svarta faran.

Juno besiktigades och bytte ägare i måndags. Det är min mycket goda vän Klara som har köpt henne. Det känns mycket bra. Klara är en duktig hoppryttare/unghästutbildare och hon kommer verkligen att ta tillvara på Junos talang. Vi här på Högås önskar dem all lycka till!

Bilderna är tagna från den lilla film vi lyckades skapa innan kamerabatteriet dog på Junos treårstest i maj. Hoppa kan hon!

Caramis tävlingsdebut och senaste nytt från stuteriet

I lördags debuterade Caramis (f-04, utbildningsponny ägd av min kära sambo) LD på Frosta ridklubb i Hörby. Hon skötte sig exemplariskt och verkade hur lugn och rutinerad som helst.
Vi kom runt med fyra fel. Rivningen kom på en oxer i lite nedförslut där jag inte riktigt fick tillbaka henne och då petade hon med fram.

Tyvärr tillhör det vår vanliga tur att filmkameran ska krångla precis vid sådana här tillfällen. Den här gången var det bandet som olyckligtvis tog slut precis när jag hade hoppat första hindret... Suck. Ja ja, vi får ha bättre koll till nästa gång. Nedan följer dock en liten stilstudie.




Vad gäller stuteriet så var Samantha på 30-dygns koll i fredags och till vår glädje såg allt mycket bra ut. Om det håller i sig hela vägen så blir det nytt föl här på gården första veckan i juni nästa år.

Idag har även Ophra varit på kontroll. Hon visade brunst för några dagar sen så egentligen var det väl ganska givet, men jag ville ändå vara på den säkra sidan. Tråkigt nog så var det som vi trodde, hon är inte dräktig. Det kanske är bäst ändå. Nu får hon chansen att återhämta sig ordentligt och bli stark igen.

Ophra & Grynet har äntligen kommit hem!

Efter mycket lång väntan, det har varit som en evighet, fick vi äntligen åka och hämta hem Ophra och Grynet. Exakt vad som har orsakat leverskadan kan de inte riktigt svara på men värdena ser bättre ut och hon är väldigt pigg och matglad.

Under de två veckor som de har stått på Helsingborg så har Ophras ben och mule svullnat upp en del pga vätskebildning. Det har resulterat i husprickor och sår. Benen ser inte så jätteroliga ut just nu, men de är på god väg att läka.

Den medicin Ophra ska äta under de tre närmsta veckorna innehåller cortison, vilket gör henne känslig för solens uv-strålar. Hon och Grynet får därför bara gå ut på kvällen och de dagar det är dåligt väder. Jag har dock tänkt att de ska få gå ute hela nätterna så snart de är invanda på gräs igen.

Om ungefär tio dagar ska vi ta nya blodprov och jag tänkte passa på att även dräktighetsundersöka henne samtidigt. Vi ultraljudade innan vi lämnade djursjukhuset i onsdags, men det gick inte att säga säkert. Det såg ut som att hon hade en fosterblåsa, men den var en aning liten för att vara nästan 30 dagar gammal. Det får bli en ny koll helt enkelt.

Så här såg det ut in onsdags kväll. Ett kärt återseende som alla gladde sig åt. Grynet blev speciellt glad över att äntligen vara fri igen och sprang det absolut fortaste hon kunde runt hela betet.

Äntligen DRU +

Ja, det är faktiskt sant, Samantha är dräktig. Jag kollade henne imorse, utan större förhoppningar kan jag tillägga. Så här på fjärde försöket har man liksom tappat hoppet en smula. Men, skam den som ger sig, för där var den, den underbara blåsan! Den enda som var lite missnöjd var väl Totte, han hade gärna stannat kvar och pratat lite med de fina damerna som bor på seminstationen.

Tyvärr är inte allt lika positivt. Förra veckan fick jag köra Ophra (och Grynet) till Helsingborgs Djursjukhus. Hon hade hög feber och var knallgul i slemhinnorna. Mest troligt en förgiftning av något slag. Nu har hon stått där i en vecka och levervärdena är fortfarande väldigt höga. Hon äter dock bra och verkar må ok, även om hon såklart är trött. Hon har (ganska väntat) tappat en hel del i vikt. Ophra skulle egentligen ha dräktighetsundersökts i måndags, men det känns helt irrelevant just nu. Jag vill bara att hon ska bli frisk. Jag väntar på nya provsvar idag, och kanske att det kan ha skett en liten positiv vändning.

På skakiga ben tar sig stuteriet sakta fram. En liten ljusstrimma i betäckningsmörkret vittnar om att det i alla fall finns chans för att det kommer skutta ett litet föl här på gården nästa sommar.

Vilka fantastiska vänner jag har!

I onsdags var det dags för den stora kollen. Både Ophra och Samantha skulle dräktighetsundersökas. Hur det gick? Ja, vad tror ni. Det fanns inga fosterblåsor där inte.

Det beslutades att Ophra skulle komma åter på fredag då hon mest troligt skulle ha gått i brunst och kunde därmed sköljas innan betäckning. Toppen. Jag stod redo att åka till Göteborg för några dagars träning med Hera och Caramis hos min goda vän Klara. Vad gör man? Jo, man vänder sig till Gitte och frågar så snällt om hon kan tänka sig att hämta Ophra klockan halv sex på fredag morgon och ta med henne och Grynet ner till Flyinge. Det kunde hon. Väl där visar det sig att hon är tokbrunstig och står med ett jättestort ägg. Strålande. Jag är ju i Göteborg och Ophra behöver åka till hingsten idag. Hon kan inte alls vänta till på söndag som jag hade trott. Vad gör man? Jo, man ringer till sin kollega Nathalie och undrar försynt om hon kan tänka sig att köra Ophra och Grynet hela vägen ner till Ystad för att kunna bli betäckt. Det kan hon. Så på vägen hem från Flyinge kör Gitte förbi hemma hos Nathalie och de lastar om Ophra med föl till ett nytt släp och iväg igen. Vad skulle jag ha gjort utan er två? Jag tackar ödmjukast!

Samanta fick stanna i Flyinge efter att det hade konstaterats att hon för tredje gången inte hade tagit sig med Bocaccio Arden. Det kändes mycket tråkigt, men veterinären rekommenderade mig att byta hingst och jag bestämde mig för att följa hennes råd. I fredags hade hon, precis som Ophra, gått in i brunst och sperma beställdes. I går seminerades hon med Leuns Velds Elegant RP 135 (läs mer på http://www.ridponny.net/)

Träningen hos Klara i Billdal har gått strålande. Både Caramis och Hera har skött sig exemplariskt och det har varit jättekul. Två trötta men nöjda hästar kom hem och har idag bara fått slappa i hagen. Jag har dock inte legat på latsidan. Efter hemkomsten från Göteborg igår så gav jag mig iväg för att hämta hem Samantha och Totte från Flyinge. Totte skulle nämligen visas på utställning idag!

Alla som har träffat Totte vet att han är en tjejtjusare med mycket hormoner i omlopp. När vi anlände till Bjärsjölagård (utställningsplatsen) kan man säga att han var på topp. Han pratade med alla! Det gav dock med sig efter en stund när vi hade promenerat runt lite. Han var duktig och skötte sig bra när vi kom in i ringen. Han blev bedömd med poängraden 88787 = 38p och silver. Vi var nöjda även om han såklart är värd guld i våra ögon. Det var en dag med många nya intryck för honom och han åkte hem en erfarenhet rikare.