GRÄS!

Jippie! Gräs under hovarna och öppna ytor!

Ja, ungerfär så ser det väl ut som att de säger, mina tre ungponnyer på bilden ovan. Från vänster: Vanilla, Grynet och Totte.

Idag har vi alltså haft betessläpp här, eller försläpp kanske vi ska kalla det, för det kommer fler hästar i början av maj och då ska allihopa få gå på vårt stora bete. Idag släppte vi ungponnyerna + avelsstona (Ophra och Samantha) på det betet där vi brukar ha ston med föl. Det känns alltid lika härligt när man ser dem släppa loss och sedan börja beta nästan hysterisk. Det där första vårgräset är oslagbart - inget är så gott som det.

Gänget på språng!

Vanilla och Ophra sträcker ut.

Ophra nästan ligger ner i kruvorna...

Igår (lördag) var det tävling i Vinsöv. Hera gick två klasser, 1.10 + 1.20. Alltstå debut på ny höjd. Det gick helt ok. Det var nog den svåraste bansträckningen hon har gått, lite knepiga linjer med hinder ganska vinklade och nära väggen. I första klassen hade hon två ner, i övrigt hoppade hon faktiskt super och höll ett mycket lugnare och jämnare tempo än sist vi var iväg. I andra klassen, vilket var första gången på den här höjden, hade hon en rivning. Klart godkänd debut. Lite kvar att fila på, men sen hoppas jag att nollorna ska rada upp sig. :-)

Eftermiddagen idag fick ägnas åt löshoppning. Det var Alex, Curre och Reppe (Ingrids cobhingst från stuteri Sting). Alla killarna var duktiga och är roliga att jobba med. Efter löshoppningen fick Reppe stanna kvar här hos oss. Meningen är att jag ska rida in honom och utbilda honom under några månader. Ska bli roligt - äntligen ska jag få rida på en welsh cob!

Löshoppning på bortaplan

Idag har Curre varit på utflykt. Treårstestet närmar sig, bara en månad kvar. Det uppenbarade sig ett läge där vi fick chansen att komma ner till Flyinge och löshoppa och det hakade vi genast på. Curre har aldrig varit i ett ridhus tidigare och den erfarenheten vill man ju gärna ge honom.

Jag promenerade lite med honom på innergården innan det var dags att hoppa, och då hann vi stöta på både hästar som longerades och som var spända för vagn. Det tog han med ro. Ridhuset reagerade han inte heller på. Solkatterna som blev av fönstrena skyggade han lite för, men inte mer än att han kunde hoppa på ett bra sätt. Mycket nöjd med honom.

Även Alex och hans matte hade hittat ner till Flyinge idag. Superduktig och helt självklar. Inget att anmärka på vad gäller hans hoppning inte.

Första språnget över oxern - bäst att vara på den säkra sidan och lämna lite luft emellan.

Curre seglar genom luften.

Alex imponerar på "halvblodsmänniskorna" med sin fina frambensteknik.

Påskhoppning i Vellinge

Måndag och tisdag den här veckan har ägnats åt hopptävling. Vellinge HSK har haft kvällshoppning för både hästar och ponnyer - och eftersom jag har en av varje blev det tur och retur Vellinge gånger två.

Måndag: Hera 1m + 1.10m

Helt ok. Felfri i första klassen, fastän framridningen blev ganska kort då Olof ofta startar många hästar och inte har så mycket tid mellan varje. Jag hade dock gått med henne länge så hon var väl framskrittad. Till andra klassen kändes hon lite ofokuserad. Hon var lite het och studsig på framhoppningen och väl inne på banan fick hon med sig två bommar. Jag tror inte att det är höjden utan mer hela grejen med att vara på tävling. Hon behöver mer rutin helt enkelt.

Hera i dagens andra start.

Tisdag: Caramis 0.80m + 0.90m
Dagen till ära gjorde Caramis ägare (och tillika min sambo) mig sällskap. Jag var helt enkelt tvungen att vara på topp från början till slut, men frågan var om Caramis var det? Jo, självklart var hon det. Superfin! Vilken känsla hon gav mig! Hon hoppade mycket väl och hade det där perfekta suget mot hindrena. Felfri i båda klasserna, och inte nog med det, kvalkortet var med även denna gång och fick sin påskrift. Caramis är nu färdigkvalad till ungponnychampionatet i hoppning för femåriga ponnyer som går av stapeln i höst. Härligt!

Stilstudie à la ponny - här tar vi hindrena med luft emellan!

Det här var dagens bästa språng. Underbar känsla.

Det gamla vanliga...

... som vi brukar pyssla med på söndagar är ju löshoppning, och idag var inget undantag.

Ett helt gäng var det som skulle få komma ut och rasta sig på banan. Nathalie var här med Alex och Ingrid från Stuteri Sting dök upp och hade med sig sin cob-hingst "Reppe". Han fick inleda eftermiddagen, och det flöt riktigt fint. Reppe har bara löshoppat en gång tidigare och det var när han var här första gången, men det gick som tåget! Fin benteknik! Han har kanske aningen bråttom än så länge men det kommer han att lära sig snabbt med lite rutin.

Reppe med sulorna i magen - inga frambensfel här inte!

Next up: Alex. Han fick fortsätta med studsövningarna från förra gången. Det gick bara bra. Klok och försiktig utan att hetsa upp sig (över hindrena kanske ska tilläggas. Stona i hagen säger jag inget om, det får han tala för själv). Riktigt nöjd med honom idag. Det enda "felet" han gjorde var faktiskt att inte vilja bli fångad - vilket aldrig brukar vara ett problem annars. Han tyckte helt enkelt inte att han var färdig för han tog TVÅ extra rundor. Träningsnarkoman?!?! :-)

Sedan var det faktiskt inte mindre än två stycken som intog ridbanan. Totte och Grynet fick göra comeback i löshoppningsringen. Det var ju ett tag sen de fick vara med... Men att de fick vara med idag var inget som vi behövde ångra! Strålande insats. De sprang lydigt åt rätt håll hela tiden, stannade när de skulle och hoppade glatt över det lilla hindret. Härligt att se dem på ett bra underlag. Framför allt tycker jag att Grynet ser ut att ha riktigt taktmässiga och bra gångarter, den som väntar får se...

En i taget, ordning och reda! Totte först och Grynet efter.

Den här gången tog Grynet täten, någon rättvisa får det ju vara.

Vanilla var självklart med och sprätte lite sand. Hon fick ungefär samma upplägg som förra gången. Upphöjda bommar på studsavstånd för att hjälpa henne med rytmen i galoppen. Det fungerar faktiskt riktigt bra och hon löste övningen i båda varven. Jag hoppas att det här ska ge henne ett större förtroende att våga länga sprången lite och hitta balansen i sin galopp.

Sedan var det min underbara Curre. Han jobbade precis som övriga i gänget på ett tillfredställande vis. Även här körde vi en repris på förra veckans övning. Bom + låg studs före hjälphindret och en upphöjd bom mellan hjälphindret och oxern - allt för att han ska hålla en jämn rytm genom hela övningen och motverka för mycket acceleration. Höjden på oxern låg någonstans mellan 1 meter och 1.10, och det fixar han galant. Se själva:

Han sträcker huvudet framåt, har manken som högsta punkt och frambenen klistrade under magen - inte så illa va?!? :-)

Här visar han upp samma fina språngkurva igen rundan efter.

Sist ut var Looki. Hon fick hoppa samma övning som Curre, vilket passade henne mycket bra. Hon höll en bra rytm och gjorde några fina språng.

En som inte fick vara med idag var Hera, men hon hade en egen "svartahingsten-show" i hagen med många krumbukter och stegringar. Hon fick arbeta i tömmarna lite senare, under något mer kontrollerade former!

Första kvalet avklarat

Tävlingsdags igen. Idag bar det av till Willands RF utanför Kristianstad. Det var bara jag och Caramis, ingen hade tid att sällskapa med oss idag. Hon gick två klasser, 0,80m (LC) och 0,90m (LB).

Caramis kändes väldigt fin på framridningen till den första klassen. Framhoppningen fungerade också bra och hon skötte sig utmärkt inne på banan. Ingen plötslig längtan efter kompisar som sist vi var iväg, utan hon höll tyst och var fokuserad på sin uppgift. Min egen insats i den klassen var väl lite sämre. Jag red lite stressat och la henne helt fel på ett hinder vilket resulterade i en rivning. Den får jag ta på mig helt och fullt - no excuses!

Den andra klassen innebar kvalförsök till femårschampionatet i hoppning. Kvalkortet kom i brevlådan igår. Jag hade det med mig och lämnade in det till sekretariatet, vilket man måste göra före start - ingen press alltså... ;-)

Självklart känns det inte hundra när man är missnöjd med sin egen insats, men jag stramade upp mig själv lite och bestämde mig för att om vi skulle ha några rivningar i den här klassen så skulle det i alla fall inte vara mitt fel. Kort och gott: rid bättre!

Och det gjorde jag - för vi kom runt utan fel och har därmed klarat det första av två obligatoriska kval som krävs för att få starta i championatet i höst! Skönt!

Caramis och jag, efter avslutad felfri runda. Bilden är från i höstas. Idag hade vi ingen fotograf med oss, men vi såg likadana ut idag som då!

Högås Hebe

Högås Hebe

* 2007-03-18 + 2008-05-12

e Kulltorps Yrrol RW 100

u Hera (SWB) ue Dammen

Idag skulle Hebe ha fyllt två år. Min allra första uppfödning, Heras första avkomma och hela familjens ögonsten. Aldrig har min lillasyster kommit så fort ur sängen som den morgonen för två år sedan när jag ringde in till huset och fick säga de underbara orden "det står ett föl här!" Hon var elva dagar för tidig och vi hade inte börjat vaka än, men där stod hon och tittade upp på mig. Världens finaste, jag kunde inte tro att det var sant, hon var här. Jag var uppfödare till ett alldeles eget ridponnyföl.

Många känner nog igen sig i känslan, den första är alltid den första.

Olyckor händer, och Hebe var ofta exakt där sakerna hände (inte sällan även orsaken till dem). En spark på skenbenet med en splitterfraktur som resultat blev den sorgliga orsaken till att Hebe fick somna in endast dryga året gammal.

Saknad av oss alla på Högås. Så här minns vi Hebe.

Ungefär ett halvt dygn gammal tar Hebe igen sig lite efter en hel del bus.

Nyfiken och framåt. Hon var ett riktigt terroristbarn som skulle tugga och pilla på allt!

Munnen halvöppen, alltid redo att provsmaka!

Hebe åtta dagar gammal. Ute i hagen tillsammans med sin mamma.

Alltid span. Alltid på väg någonstans.

Fyra veckor gammal. Kom igen morsan!

Sommarbetet 2007. Relaaaax...

Ska du fota? Då vill jag vara med!

Vintersäsong med tillhörande ludd.


Våren 2008. Hebe ett år gammal. Jag jobbar för att få en bra bild på min lilla stjärna.

Summering av helgen

Jag har varit iväg på tävling både lördag (Caramis) och söndag (Hera), och självklart avslutades allt med lite löshoppning.

Lördag hopptävling Torns RF - Caramis

Dags att gå två klasser på samma dag för första gången, 0.80 (LC) och 0.90 (LB). Jag kom dit i vad jag trodde var lagom tid (kl 12), men ack och ve så fel det var. Hur seeeg kan en ponnytävling bli? Igår fick jag svaret. Kl 15 gjorde vi vår första start. Den var väl inte strålande. Caramis kändes tom och frånvarande. Vi fick ett stopp (!), vilket aldrig har hänt förut och en rivning. Jag kände verkligen hur dåligt jag red och ville bara åka hem. Som tur var så hade jag Sara (god vän) med mig som strängt sa åt mig att bita ihop och rida nästa klass. Jaha, det var bara att ta plats på läktaren och vänta. Ungefär kl 18.30 gjorde vi vår andra start, men vilken tur att vi härdade ut! Jag rannsakade mig själv och min ridning, tog tag i problemet och det kändes super. Bättre galopp och tydligare signaler från mig gjorde susen. Framhoppningen kändes riktigt bra och på banan flöt det perfekt. Ett litet pet kom på näst sista hindret (klassens i särklass lägsta hinder...) vilket ju såklart var synd, men nu har vi hittat formen, det kändes på både henne och mig! (Tack Sara för stöd och råd)

Bilder från LCn, sen var tyvärr filmaren (Sara) tvungen att åka hem.

Caramis i LCn

Sista hindret - dags för en stunds eftertanke kanske...

Söndag hopptävling Röinge RK - Hera
Ny säsong, ny ryttare, nya höjder. Heras vårtermin började lite avvaktande då jag blev tvungen att se mig om efter en ny hoppryttare då Magnus Jacobson som har hoppat henne under hösten tillfälligtvis ska jobba på annan ort. Lösningen fanns dock ganska nära (gott om goda hopp-grannar) och nu är det Olof Smith som hoppar Hera istället. Årsdebuten på tävlingsbanan skedde idag, och även Hera fick för första gången gå två klasser på samma dag, 1.00m och 1.10m. Till första klassen var hon lite het och taggad, men skötte sig bra och gick runt som en stadig nolla. Andra klassen var Heras första start på den här höjden, men det var inga problem. Hon hoppade faktiskt bättre. Felfri enda fram till sista hindret, som var en kombination, räcke - ett galoppsprång - räcke. Inte ett dugg svårt, men liten och snabb som hon är vek hon vigt åt sidan efter A-hindret. Synd, men i det stora hela ingen stor grej. Vi fick kvitto på att hon absolut är redo och trygg med att gå 1.10.

Bilder från första klassen:

Svarta faran är svår att fånga på bild ibland... Snabb som vinden, men det suddiga svarta över hindet är faktiskt hon...

...och så här ser hon ut när hon väl fångas!

Löshoppningen idag bestod av treårskillarna. Nathalie och jag var ensamma och det fick räcka så. Grabbarna skötte sig bra och båda var uppe på den höjd de ska hoppa på treårstestet, vilket känns bra. Det finns absolut saker att slipa på och förbättra, men grunden sitter där nu.