Hallå måndag!

Nu sätter vi nivån för den här veckan då!

Dagen so far:

• Försov mig
• Det halsonda jag trodde var en dröm visade sig vara kvar även i vaket tillstånd...
• Tio liter snor i näsan!
• Ridbanan frusen, saltet som låg där har sjunkit undan med smältvattnet och det går inte att salta nytt  än...
• ... för att det regnar.
• Upptäcker trolig hovböld på lilla Joule som övervintrar här i lösdriften. Bra att vi har tränat så mycket benlyft då - not.
• Knatte och Reo får IG i hagdelning. Alldeles för vilda lekar på dåligt underlag. = En hage för lite.
• Halmen tar slut nere i stallet och jag är för SVAG för att putta ner en bal själv.

NU KÖR VI SÅ DET RYKER!

Alla dagar kan ju inte vara så här vackra och harmoniska :-)

Programridning hos Elsövs RK

Curren ser sig om inne på banan samtidigt som föregående ryttare får tips och råd.

Idag har vi varit hos Eslövs RK och deltagit i deras välordnade programridning. Det var Curren som fick känna på staketen för första gången i år. Två program på lång bana blev det. LB:2 och nya LA:3 (ändrat 2013).

Han är ju så trevlig att ha med sig på tävling, vår fine Curre, men han var faktiskt lite nervös idag. Det var ju flera månader sen sist sa han samtidigt som han med stora ögon försökte insupa hela miljön på en gång. Planen idag var att göra det så enkelt och lustfyllt som möjligt. Bara flyta harmoniskt runt hela programmen. Det lyckades ganska bra tycker jag.

På väg från framridningen till banan. Curren ser förväntansfull ut...

För mig är det jätteviktigt att vi alltid har en bra stämning när vi är på tävling (eller som här, tävlingsliknande former). Dels vill jag att tävling ska vara kryddan i vårt, det vill säga mitt och Karros, hästliv, och då ska det vara en krydda med god smak! Men jag vill också att det ska vara en positiv upplevelse för ponnyerna. De ska koppla tävling till någonting roligt där man får beröm och positiv uppmärksamhet. 

Därför är det mycket fika när vi är på tävling och vi har alltid ett väldigt öppet och rakt förhållande när vi pratar om prestation, jag och Karro. Jag säger alltid vad jag tycker, men även om det är någonting som hon gjort mindre bra så pratar vi alltid om varför och hur det går att förändra. Det ska vara konstruktivt! Jag brukar säga till Karro att jag är hennes största kritiker, men också hennes största fan! :-)

Karro och Curre i collecting-ring i väntan på sin tur att prestera.

Första programmet, LB:2, flöt precis sådär harmoniskt som det var tänkt. Inga missar och Karro hade en bra känsla rakt igenom. Domaren var också nöjd. Det första hon sa när ekipaget kom fram för att få sin pratstund var "Om du bara hade ridit liite mer ut i hörnen hade det varit... WOW!" Sen gav hon tydliga kommentarer till hur hon hade satt vissa poäng. Procenten landade på 70,0. Vi var nöjda alla tre, jag, Karro och Curre. :-)

Stilstudie från dagens ritter:

 Om den här galopp-bilden hade varit helt skarp hade den varit PERFEKT! 

(nöjd och stolt fotograf, hehe)

Vi gjorde bedömningen att Curre egentligen var ganska trött, men vi vet ju att han behöver regelbunden träning med staket eftersom han lätt blir lite tittig, och bestämde därför att vi skulle rida även nästa klass. För att göra det så enkelt som möjligt valde vi minimal framridning (förutom framskrittning såklart) och red i princip bara de minuter man fick innan start på banan + själva programmet. Det var nog tur, för Curre var helt klart mycket tröttare i LA:3. Dock gjorde han bra ifrån sig och fick 67,85 procent av domare Catharina Almroth. Den här gången var hon mycket nöjd med Karros vägar också. Galopp-delen i programmet red ekipaget på strax över 70 procent! Ganska bra tyckte vi. :-)

Kul att vara ute med en så fin ponny. Många som kommer fram och berömmer honom. Domaren lovordade hans ridbarhet, följsamhet, stadiga form, lösgjordhet och harmoniska utstrålning. Viktig input för oss utomhusryttare att ta med in i hjärtat att värma oss med nästa gång det blåser istappar på tvären när vi ska rida.

En liten hejarklack var på plats till andra klassen. Det var Sara och hennes dotter Elina. Vi försökte få Elina att skrika HEJA när Karro red förbi vår kortsida - man får ju liva upp dressyren lite när man har chansen - men tyvärr var hon svårflirtad idag... Kanske tur för Karro och Curre och procenten HAHA!

Sötisar!

Igång med hoppningen

Årsdebuten över hinder för Claudius

Äntligen har vi kommit igång med hoppningen igen! Känns som en evighet sedan. Hoppning och hoppning förresten... Skuttning får man kanske kalla det. Hindrena låg på en bekväm kaninhöjd igår :-)

Någonstans måste man dock börja och gårdagen bjöd på en lösgörande sväng-övning som var precis lagom för Claudius. Det ska bli roligt att fortsätta hoppa honom och målet är verkligen att komma ut och tävla till våren! 

 Hopp-och-sväng

Skutt, skutt.

När detta publiceras är vi i Eslöv och med Curre som ska springa innanför vita staket idag. Mer om det ikväll! :-)

Dagen idag

Curre övar benlyft

Gäääsp! Klockan är mycket och vi har just kommit hem från släktkalas. Ja, eller inte just precis alldeles nyss... Mer för en stund sen, jag har ju hunnit kvällsfodra också faktiskt :-)

Trots sängen som lockar så vill jag ändå skriva något kort om dagen. En solig men kylig dag på Högås. Fick köra en favorit i repris idag, det vill säga grooma igen. Hade så himla ont i magen så jag kände att marktjänst var mer överkomligt. Jag tror inte att Karro blev så ledsen, hehe.

Allt har flutit på. Knatte var tokpigg berättade Karro när hon kom in från ridturen. Meningen var att hon skulle ha börjat på ridbanan och sen ridit en sväng på fältet, men så blev det inte - inhägnat område var tydligen att föredra ;-)

Claudius har fått hoppa för första gången sedan han hade sitt jullov. Kuuul tyckte både han och Karro. Tog några bilder som kommer imorgon.

Curre gjorde ett lättare arbetspass med lite travbommar som uppvärmning. Imorgon åker vi till Eslövs RK och rider igenom två program. LB2 och LA3 blir det. LA3 är ändrat i år. Tur att Karro kollade det nu här under kvällen... :-) 

Sussa som gäller nu! Natti!

 Han är precis så här fin som han ser ut, att rida!

Curre the cute one :-)

När någonting sorgligt händer

Jag har trillat över lite olika bloggar på sistone och vissa har, som jag skrev om redan igår, gett upphov till tankar och känslor.

En blogg som drivs av två unga tjejer med varsin häst har råkat ut för det värsta. Ja, inte själva bloggen alltså, men en av tjejerna. Hennes häst var med om en olycka och fick hastigt avsluta sina dagar. Det blir så tydligt i en blogg. Ena dagen ett helt vanligt inlägg med bild på när de är ute och galopperar i snön, nästa dag står det Vila i frid. Fruktansvärt. Det känns i hjärtat även för mig som läsare. En blogg är ju liksom här och nu.

Jag har själv fått min beskärda del av hastiga slut. Under de åren jag jobbade på Flyinge i stuteriet var det mer än en lovande unghäst som lämnade oss alltför tidigt. Det är ju så med hästar... Saker händer. Saker man inte kan göra någonting åt.

Vis av den erfarenheten så visste jag när jag själv började avla att alla mina ungponnyer inte skulle uppnå vuxen ålder. Ston kan abortera, felläge vid födseln eller så kan de skada sig under uppväxten. Detta satt jag och funderade på en dag när mina första uppfödningar var ett år och precis hade gått ut på sommarbete. Dagen efter hittar jag Hebe, Heras dotter, mitt allra första föl, med ett brutet ben. Paniken var total. Katastrofen vällde in över mig som en flodvåg. Det skar så djupt och smärtsamt i bröstet som om någon hade stuckit mig med en kniv. Hebe gick inte att rädda och sorgen efter henne var stor. Ändå så visste jag att det är så här det är. Det kommer att hända igen.

Hebe som föl. Här åtta dagar gammal.

Det behöver inte vara ett dödsfall för någonting ska vara sorgligt. En annan sak som vi hästmänniskor måste ta med i beräkningarna är alla dessa skador. Hästar är stora djur och i grunden inte gjorda för det vi utsätter dem för. Hur duktig man än är på att rida och hur väl man än tar hand om sin häst så kommer skadorna ibland i alla fall. När en skada uppstår är det ofta många drömmar som krossas. Planer, förhoppningar, förväntningar, saker att se fram emot - allt det sopas undan i ett enda drag. Sen kommer tiden efter. Konvalescensen. Återuppbyggnad och slutligen återbesök och förhoppningsvis friskförklaring. Men sen är man ändå lite nervös. Ska det fortsätta att gå bra? Ofta gör det det. Ibland inte.

Igår fick jag ett telefonsamtal från underbara vännen Louise. Hennes häst "Räkan" hade fått tillbaka sin ligamentsskada trots den långa vilan (över ett år, hon var ju här och födde ett föl!) och den försiktiga igångsättningen. Det var som om någon hade gnuggat Louise själ med krossat glas. Det kunde man höra. Jag lider med henne och vet hur det känns. Det var inget vi sa, men vi vet båda två att så här är det, och det måste få göra ont. Sen reser man sig igen.

Räkan under sitt viloår/mammaledighet hos oss. Nu får hon bli mamma på heltid.

Njut extra av era fina hästar idag! Kram

Kan man inte säga det bättre själv...

... så får man snällt länka!

Detta tror jag blir första gången i min blogghistoria som jag länkar till någon jag inte känner som har skrivit ett blogginlägg. Men nu är det dax och det här är så bra skrivet att ALLA ska klicka på länken och läsa det!

Nyfikenheten stiger va?! :-)

Okej, enough said.

Klicka HÄR >>>




(mycket print screen idag...)

Telefonmöte

Hemsidan för ungponnyaktiviteter arrangerade av Svenska ponnyavelsförbundets (SPAF) ungponnygrupp.

I början av den här veckan hade ungponnygruppen, som först och främst arrangerar ungponnychampionatet i Falkenberg, sitt första telefonmöte för året. I den gruppen ingår numera jag. Hur jag hamnade där?! Tjaa, efter championatet i höstas sammanfattade jag mina tankar och idéer kring hur man skulle kunna utveckla arrangemanget och la sedan ut dokumentet i de båda facebookgrupperna "Alla vi som älskar ridponny" samt "Welshponny". Det fick till följd att jag helt enkelt blev tillfrågad om jag ville vara med i arrangörsgruppen. Så är det, om man sticker ut hakan så får man räkna med att någon ser den ;-). Nä, men allvarligt så är det väl så att man kan inte bara tycka en massa saker, man måste också vara beredd att GÖRA något!

De flesta i gruppen är nya och mötet gick mest ut på att få en uppfattning om varandra och bli informerad om  hur/vad och i vilken ordning saker behöver göras. Det verkar vara en bra blandning av folk. Vi har olika erfarenheter och kompletterar förhoppningsvis varandra bra. En gruppmedlem tog spontant på sig att vara hemsideansvarig så en ny design kommer att dyka upp - det ni ser ovan blir ett minne blott! :-)

Jag tog på mig att ansvara för biten med sponsorer. Jag har lite idéer om hur vi ska kunna få starkare, nöjdare och fleråriga sponsorer. Det blir inga stora förändringar av championatet i år, men några små nyheter blir det nog... Jag rapporterar när det blir officiellt.

Nu är i alla fall det administrativa arbetet igång... Så jag hoppas att alla som läser min blogg och som har en eller flera svenskfödda ungponnyer bokar in sista helgen i september!