Mätkäppen har varit framme.

Ett ämne som är högst intressant för alla ponnyuppfödare är mankhöjder. Den magiska siffran 148 cm - älskad och hatad, men oavsett vad man känner inför den, ack så viktig.

Nu är det ju ett bra tag kvar tills någon av våra uppfödningar ska slutmätas (eller skaffa sitt första mätintyg heller för den delen) men vi brukar göra små kontroller ibland. Man vill ju få en känsla för vad som är "normalt" och "lagom" vid vissa åldrar. Hittills har följande kunnat noteras

Vanilla

Nyfödd (13/4 2007): 98 cm

April 2008 (12 månader): 133 cm

December 2008 ( 1 år 8 månader): 143 cm

Vanilla har totalt vuxit 45 cm sen hon föddes. Och det senaste halvåret, det vill säga i princip över sommarbetet har hon vuxit tio centimeter. bara fem kvar till den magiska gränsen...

Grynet

Nyfödd (13/5 2008): 99 cm

December 2008 (7 månader): 121 cm

Grynet har vuxit 22 cm sen hon föddes. Hon var stor men ädel när hon kom ut. Dock hade ju tiden gått över lite. Nu känns hon inte alls stor, men inte heller liten. Grynet är faktiskt perfekt om jag får säga det själv! :-)

Totte

Nyfödd (8/4 2008): 82 cm

December 2008 (8 månader): 115 cm

Totte har vuxit 33 cm sen i april, men han är fortfarande minst! Kan ju bero på rasen faktiskt!

Ny mätning blir det i vår när vi ligger runt födelsedagarna. Mest spännande blir det ju att mäta Vanilla - kommer hon fortfarande att vara ponny??? Vi kanske ska starta en vadslagning...

Nyköping tur och retur

Avelsstona Dehli och Derana B med sina årsföl

Idag har jag varit på studiebesök.

Beslutet togs minst sagt hastigt och lustigt. Igår pratade jag med Eva Gustafsson, stuteri EG, och när vi hade pratat en stund bara kände jag att dit måste jag åka! Impulsiv som man är så kollade jag genast upp tågbiljetter. Det visade sig vara en ganska dyr historia, men på Tradera fanns en lösning. Där auktionerar SJ ut vissa avgångar, budgivningen slutar 12 timmar innan tåget lämnar perrongen. Spännande. Jag har aldrig varit med och bjudit på något på Tradera förut, så jag gav mig glatt in i leken. Tio över tolv på natten var sluttiden satt till. Jag satt envist framför datorn och väntade. Det hettade till rätt ordentligt de sista fem minutrarna, men jag vann!

Med andra ord blev det avfärd till Nyköping med tåget som gick 06.25 från Lund. Mysigt att åka tåg på morgonen, man satt och slumrade medan man vaggades fram. Väl framme strax efter tio så hämtade Eva mig vid stationen.

Det har verkligen varit en givande dag där Eva generöst har berättat om både sin egen avel och hela historien kring den tyska ridponnyaveln och Böhnningerstuteriet samt om hur asrp har utvecklats sen starten. Otroligt givande! Härligt att bara få gotta sig i allt som har med ridponnyer att göra en hel dag.

Några timmar och många intryck senare åkte jag hem igen. Inspirerad att fortsätta med mitt där hemma...

Självklart hade jag kameran med mig, men vi var väl inte bästa vänner, för så här dåliga bilder var det längesen jag tog. Min fotografering gör inte ponnysarna rättvisa!

Eva med årsfölet "Charmant" (e FS Champion De Luxe) modern Dehli samt Derana B och hennes hingstföl "Dirty Harry" (e FS Don´t Worry)

Unghinstar. Fuxen är e FS Don´t Worry och den gulbruna är e FS Champion de Luxe.

Treårspojkar i galopp genom hagen.

EG Houdini född 2007 (e Vita Novas Hanassie u Mirabelle)

Tack så mycket Eva för att jag fick komma och hälsa på!

Vilket fredagsmys!

Idag blir det ett lite annorlunda blogginlägg, för det ska handla om självaste stuterichefen, det vill säga moi!

Förra julen fick jag och Micke ett presentkort av mamma. Det var "Fredagsmys på hotel Gässlingen". Fri tillgång till relaxavdelningen, afternoontea, trerättersmiddag, boende i fint dubbelrum samt stor frukostbuffé. Vilken härlig klapp! Det har bara tagit oss lite (väl) lång tid att utnyttja kortet. Detta har vi dock tagit tag i och besökte igår hotellet, som ligger i Falserbo-Skanör. Underbart ställe! Vi njöt från ankomst till avgång. Så vänlig personal, vacker inredning och GOD MAT!

Efter eftermiddagsfikat som bjöds när vi checkade in klädde vi oss i badrockar och tofflor och gav oss genast ner till "relaxen". Vi började med den vedeldade badtunnan (utomhus). Helt ensamma och med mycket fin belysning runt omkring. Härlig stämning. Sen blev det massagestolarna i en halvtimme ungefär och efter det kastade vi oss ner i bubbelpoolen. Otroligt nog var det nästan tomt på folk när vi var där och vi kunde ha alla faciliteterna för oss själva. Det kändes så lyxigt.Senare på kvällen bjöds det på en utsökt middag och högklassiga viner. What a day!

Jag i massagestolen.

Jag i bubbelpoolen

Dagen efter gick vi upp vid strax före nio (vilket oftast brukar bära oss emot eftersom vi är så morgontrötta, men vi såg så mycket fram emot det som väntade...). Buffén var uppdukad och där fanns allt man kunde önska. Vi smälte maten en stund på rummet och sen checkade vi ut.

Väl hemma igen - och vad tror ni är det första man gör?
Självklart drar man på sig stallebrallan och går ut i stallet, lunchfodrar hästarna och mockar! And I love it :-)

Stort tack för den fina julklappen mamma, den var perfekt!

Jag hakar på...

Den senaste veckan har man kunna utläsa en viss trend i många bloggar. Alla ska hålla på och skriva om den här snön som intagit vårt land. Vinterpromenad hit och snöbus dit... Högås Stuteri vill inte vara sämre och självklart ligger snön även i våra hagar. Sagt och gjort, jag tog med mig kameran ut vid dagens lunchfodring.

Samantha och Ophra spetsar öronen glatt och ställer upp sig för en liten bild innan maten. Vad gör man inte för att få ta del av de där åtråvärda stråna?

Hela ungdomsgänget samlat vid grinden. De är vana att få vänta på sin tur. Vi jobbar efter mottot att de ska härdas från början. De går sist ut på morgonen, de får gå sist in på eftermiddagen och går i hagen längst ner, dvs de får mat sist. Det är bra att de lär sig att vänta och inte blir hysteriska när de andra hästarna går ut eller in.

Grynet njuter av sin lunch.

Bästisar. Totte och Vanilla delar gärna mathög. Mycket trevligare att ha sällskap till maten.

Med mig på min lunchutfodring idag hade jag stallkatten Elsa. Hon gillar att vara med bland hästarna och är inte negativ till lite kel med en mjuk mule ibland.

Underbart söta Samantha.

Som sagt, bästisar!

Mot nya äventyr!

Gunnar har flyttat från Skåne. Han har - liksom Juno - blivit göteborgare (ska detta bli en trend kanske?). Vi har sålt honom till Billdals ridklubb där han ska gå med i verksamheten. Jag tror att han kommer att bli en underbar ridskolehäst. Mjuk att sitta på, fin i handen och ett ständigt glatt humör. Vi önskar honom (och ridklubben) all lycka till med det nya livet. Om han får hemlängtan kan han ju alltid snacka lite med Svarta faran, de står på samma anläggning då Klara (som köpte Juno) är verksamhetsansvarig (dvs ridskolechef) på Billdals ridklubb.

Hera har gjort ytterligare en start. Den 16/11 var vi i Hässleholm och hoppade återigen 1 meter. Och visst blev det en runda utan fel! Superduktig. Meningen var att hon skulle ha debuterat en klass högre igår (dvs 1.10 meter) men vi tyckte inte att det var värt att köra med det väglag som vi har nu - is och snö. Så Hera fick sola sig i hagen och njuta av det vackra vintervädret istället.

Jag har faktiskt ett litet tips till mina mest trogna blogg-läsare. Om man vill ha lite koll på vad som händer i de små djurens värld här på gården, dvs alla hundar och katter, så ska man kolla in en annan blogg. Nämligen den här: http://www.meandmypack.blogspot.com/

Många härliga bilder och tokiga små texter. Underbarast är såklart Melba (min hund då, om någon tvivlade :-) )

Det har förekommit vissa klagomål...

... angående det faktum att jag har varit en dålig blogg-skrivare den senaste månaden.



Så, på allmän begäran: Fullständig lägesuppdatering.



Jag får nog ta det i kronologisk ordning. Först ut är Ungponnyfinalen i Falkenberg 28 september. Caramis kvalade ju dit genom sin fina insats på kvalitetsbedömningen tidigare i höstas. Finalen för de fyraåriga hopponnyerna startade först på morgonen, så det blev till att kliva upp väääldigt tidigt för mig och min trogna supporter och lillasyster Galina. Vi startade resan strax före halv sex och hade innan det fodrat, knoppat och släppt ut övriga hästar här hemma. Resan gick smidigt och utan problem. Första delmomentet var exteriörbedöming. Jag kände mig skeptisk till att vi skulle kunna upprepa de poängen vi fick på kvalitén, och tänkte istället att "38 poäng är ju också bra". MEN, se här skrällde det till. Caramis visade upp sig mycket fint och domaren gav henne: 98788 = 40 poäng!

På med sadel och en lätt framridning innan den stora bedömningen - uppsutten hoppning. Hade vi inte kvalat till finalen så hade Caramis nog fått vila, just på grund av att hon hade känts lite matt. Det var också så hon kändes inne på hoppningen. Hon gjorde en fin insats och skötte sig mycket väl (som alltid i tävlingssammanhang). Domaren tyckte att detta var en fin ponny med mycket god rytm, balans och frambensteknik. En ponny för framtiden, men som för dagen var något "tung ifrån marken". Poängen blev 7 för teknik och förmåga samt 8 för temperament och ridbarhet. Sammanlagt slutade Caramis på tionde plats. En riktig guldponny!



Hera har gjort två starter i 1 meter. Först åkte vi till Åstorp. Hon var mystiskt lugn på framridningen. Är detta positivt eller negativt frågade vi oss... vi var inte riktigt säkra. Väl på framhoppningen var hon lite frånvarande, sprang vid sidan en eller två gånger, vilket är olikt henne. Hon hoppade ok, men inte lysande. Dags för start. Första hindret gick bra, tvåan och trean låg på linje bort från utgången. Där tog det stopp. De red på igen och nu hoppade hon bra. Sedan kom en kombination där hon stannade IGEN! Nu tog (äntligen) ryttarens tålamod slut och han tryckte till henne ordentligt, hon hoppade insprånget lite spänt och rev - men då var det som att hon vaknade upp.- "Jaha, vi är på hopptävling" för sen hoppade hon resten av banan med stora fina språng. Ingen superrunda men det kändes positivt att hon skärpte till sig.

Den andra starten gjorde vi i Trolleholm i lördags (1 november). Hera fick åka lastbil för första gången. Jag samåkte med Mange (ryttaren) som hade ytterligare två hästar till start med sig. Hon stod som en princessa och verkade nöjd. Idag var det lite mer "go" i henne på framridningen, mer som vi är vana att se henne. Framhoppningen var ganska trång och alla hade inte sina hästar under kontroll, så man kunde se att hon blev spänd. Har skulle detta gå? Jag var inte helt säker. Själva tävlingsridhuset var stort, ljust och luftigt. Hera slappnade av. Hon hoppade lugnt, säkert och fefritt! Vi är på banan igen!

Samantha har varit på 90-dygnskoll och är fortfarande dräktig. Allt ser bra ut. Längtar, längtar till sommar och ny fölis... Självklart funderar vi redan ut namn, spekulerar kring kön, färg och tecken.

Mammorna, barnen och Vanilla har fått flytta hem från betet nu. Vanilla bor i box och de andra går ute i lösdriften (egentligen storboxar) nattetid. Dagtid får mammorna barnledigt och går i egen hage. De verkar faktiskt tycka att det är skönt. Totte och Grynet får roa sig med Vanilla. Första dagen var det lite ängsligt, men nu är det lugna gatan. Det är snart dags att vänja av helt och då blir det väl lite oro i lägret igen. Det brukar dock gå över ganska snart.

Vi har även hunnit med att löshoppa en gång. En söndag vi helst vill glömma... Eller om man ska vara konstruktiv - lära oss något av. Vanilla skötte sig bra, men svävade hellre runt i sin älgtrav än galopperade. Hon hoppade dock utan problem. Sen skulle Totte och Grynet få vara med på ett hörn. Det blev tyvärr inte godkänt. Grynet hoppade eller sprang igenom avspärrningarna typ sex gånger och Totte hoppade ut från ridbanan MELLAN undre och övre slanan när vi skulle fånga dem. Efter det var det Samanthas tur. Hon har aldrig löshoppat här förut, men gjorde det med glans. Riktigt spänstiga och fina språng med fin hinderkänsla - MEN hon hoppade också ut från ridbanan, även hon mellan slanorna (Ett släktdrag?). Hur går det till? Dessa ponnyer... Sen var vi rätt trötta efter allt ponny-jagagande. Bättre lycka nästa gång, nu är vi beredda på allt!

Mycket text... men så blir det när man slarvar med uppdateringen. :-)

Heras karriär tar fart

Då var det officiellt - Hera är inte längre "bara" mamma, utan även tävlingshäst numera. Idag har hon gjort debut i tävlingssammanhang på höjden 1 meter. Aningens spänd på framridningen kan man nog sammanfatta inledningen med, men sen lossnade det. På framhoppningen inomhus hoppade hon super och själva rundan såg strålande ut! Självklart gick hon runt felfritt och fick med sig en rosett hem!

Tävlar henne gör Magnus Jacobson och det fungerar mycket bra. Jag kan bara stå vid sidan om och njuta av mina fina häst!

Som vanligt finns det mer att önska av bildkvalitén...

Nu är det dags att ladda om inför morgondagen - Caramis stora dag! Beräknad avgång är klockan fem imorgon bitti. Mot Falkenberg och ungponnychampionatet! Fullständig rapport kommer att finnas här.