torsdag 30 juni 2016

Helgen före midsommar


Manthan, Lilly och jag på tävling i Eslöv

Helgen innan midsommar bestod av två bråda dagar. Det var tävling lite här och var runtom i Skåne för undertecknad. Lördag förmiddag började med lokal ponnyhoppning i Eslöv. Lilly och Manthan startade 50 cm och 60 cm (LE och LD). Ekipagets andra riktiga tävling och man kunde redan känna att Lilly börjar bli mer varm i kläderna. Hon lär sig banan snabbt och på framridningen är hon mycket duktig på att rida stora och noggranna vägar när hon ska byta varv eller rida an på framhoppningshindrena. 

Första rundan flöt på fint fram till näst sista hindret där det blev ett stopp. Det var ingen stor grej och ibland är det till och med bra att sånt händer så att den lilla ryttaren lär sig att hantera även sådana situationer. Lilly var helt på det klara med hur man löser en sån situation - hon la en stor volt, fick igång en bra galopp och sen hoppade de över hindret utan problem. I andra klassen gick det som tåget - felfri runda och en rosett att lägga till samlingen.

Lilly rider runt banan innan start. Mamma Frida står och bevakar... men vad tittar hon på egentligen? Inte på Lilly och Manthan i alla fall :-)

Anridning i fokus




Samtidigt, i en annan del av Skåne, gjorde Manthans dotter Högås Foxy Lady och Manthans förra ryttare Alice en strålande insats på hopptävling i Sydslätten. Felfria i LD 70 cm (Clear round) och vinst i LC 80 cm! Blågul rosett och ärevarv! Jag fick rapport via sms att det hade gått strålande!

Alice och Foxy med rosetter och pokal!

Efter lite fika i Eslöv vände jag hemåt för att göra i ordning Claudius. Tävling på andra sidan Hallandsåsen stod på hans schema. Och inte i vilken klass som helst utan debut i kür dessutom! Det tog en bra stund att köra dit. Närmare två timmar faktiskt... och för att vara tävling i Skåne är det lååångt bort (vi är inte vana att behöva köra i timmar för att nå tävlingsplatsen här nere i söder, bortskämda ja, men det är så vi vill ha det!) Till slut nådde vi Båstads RK och där var det full aktivitet. Hopptävlingar på utomhusbanan på gräs och dressyrtävlingar på dubbla banor, en klass i ridhuset och en klass ute på grusbanan. Küren gick inomhus. 

Uppvärmningen gick väl lite sisådär. Claudius bjöd liksom inte på sig själv. Han var svår för Zelma att hålla framme till bettet. Han ville gärna sjuka ihop lite och krypa bakom hjälperna. Vi tuggade på med tempoväxlingar och övergångar för att få honom kvickare och mer över sina bakben. Starten i küren gick helt okej. Han blev lite tittig inne på banan och trängde från spåret några gånger och den där sista finishen uteblev men de genomförde en bra ritt. Zelma red starkt och koncentrerat på en Claudius som inte var sitt lättaste jag. Några missar drog ner procenten lite men vi fick ett bra svar på att küren fungerar. Alla domare hade satt sju på svårighetsgrad och på musiken. 

Söndagen ägnades också den åt tävling i Båstad. FEIs individuella mästerskapsprogram på utebanan. Jag var laddad, hade tänkt igenom framridningen noga och hade en plan för allt. Jag tyckte att han såg bättre ut från början under värmningen. Zelma red bra och engagerat. När vi hade skrittpausat lite och skulle börja själva arbetsfasen blev han som ett gammalt segt tuggummi igen. Zelma red verkligen för allt vad ridbyxorna höll men hon fick dåligt betalt av sin ponny. Det är verkligen inte ofta som det känns så med Claudius. Typ aldrig. Nåja, man ska aldrig klaga utan man rider utefter de förutsättningar som ges när det är tävling. Det hjälper aldrig att sitta och önska att saker var annorlunda. Varje tävling är unik och man kan bara genomföra den utefter de premisser som ges där och då. Nu satt det segt klister under skorna och då får man dansa desto yvigare!

Zelma gjorde en stark insats på banan och det var en hel del som var bra, men flytet och samspelet som de kan ha tillsammans var ju inte riktigt där och det syntes såklart på procenten.

Här är stilstudie från banan - som sagt, många fina saker också!








En lång väg hem och gott om tid att fundera. Varför blev det så här? Den senaste månaden har det gått så otroligt bra på träning. Ekipaget har höjt sin nivå och Claudius har varit i en strålande form. Aldrig förut har han kommit till tävling och bara velat lägga ner förut. 

Måndagen fick Claudius vila i sin hage men på tisdagen var det dags för arbete igen. Jag var taggad att ta tag i problemet såklart. Det blev dock inte så mycket av med det. Jag behövde bara ta några få steg i trav för att känna att det här känns inte rätt. Jag travade vidare någon minut och sen uttrycker Karro, som också var på ridbanan, precis det jag känner men inte vill låtsas existerar. "Han ser inte ren ut."

Det finns aldrig någon tid att förlora i sådana lägen. Torsdag fm bar det av till veterinären och vi har gjort en utredning. Blä, bläää vad tråkigt när det blir så här! Jag kan i alla fall konstatera att min fina ponny inte alls hade dålig inställning eller hade slutat att bjuda på sig själv - han hade ju ont! Lite dumt bara att han inte visade det på hela helgen. Inte ett steg orent travade han varken i skolor, små volter eller i längningarna. Nedrans hästar, ibland ska dom bara hålla på och leka hjältar och vad får dom för det? Mattarnas gnäll om att de borde gå bättre. Hehe, otack är lönen för det mesta här i världen ibland både för folk och för fä... 

Jag återkommer om skaderapporteringen, men det ser mörkt ut på tävlingsfronten den närmaste tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar