Tävlingsresultat och övrig uppdatering

Senast rapporterade resultat var från Vinslöv. Hera har varit ute en hel del sen dess.

Utomhus debuten skedde i Ringsjön. Där var hon anmäld till två klasser, 1.20 + 1.20. Det kändes lite nervöst. Skulle hon klara att gå rakt in på den höjden utan en lägre klass i kroppen? Jodå, det klarade hon utan problem. Ett bom trillade men i övrigt hoppade hon super. Olof var mycket nöjd med henne. Däremot hade hon ådragit sig en ganska djup sårskada på framhoppningen som vi märkte först mellan klasserna. Det blev såklart ingen mer start den dagen utan istället fick vi åka hem med bandage och en flaska penicillin. Som tur var blev hon inte halt och två veckor senare var vi på banan igen.

Det blev ytterligare en debut kan man säga - första tävlingen på gräs. Vi åkte till Frosta i Hörby där hon fick gå en klass, 1.10. Fin och avslappnad, men även denna gång trillade en bom i marken. Dessa oansenliga räcken... tar hon dem inte på allvar?!

Ja, det är bara att tävla på så vi åkte till Trolleholm för att hoppa två klasser, 1.20 + 1.20. Och äntligen så trillade nollan in. Hon var så fin! Susade runt banan i bästa stilen. Lite paus och sen dags för nästa klass. "Nu är hon nog lite trött och petar säkert nåt" sa jag till mig själv, men tänkte att det gör ju inte så mycket. Tji fick jag för hon var lika fin som i första klassen. Noll fel en gång till. Härligt!

Tre dagars vila och sen tävling igen. 1.20 i Flyinge, ute på deras gräsbana. Och den stora frågan var: Ska vi lämna in kvalkortet? Dvs kvalkortet som efter tre felfria rundor i 1.20 berättigar till start i Falsterbo Scandinavian Open i sommar. Man har sex kvalförsök på sig och kortet måste lämnas in innan start. Vi var osäkra. Nu gick hon ju två nollor sist, statistiskt sett borde hon kanske riva nu då?! Vi hoppade fram först och hon kändes fin. Vi lämnade in kortet. Jag ska villigt erkänna att jag var riktigt nervös. Jag klättrade nästan upp i knät på Nathalie som var med mig som sällskap. Men vad hade jag att vara nervös för? Hon gick runt med noll fel! Oj så roligt. Nu har vi två kval kvar på fem försök.

Annat som har hänt är såklart det årliga betessläppet. I början av maj fick våra hästar, som ju redan smygbetat i två veckor, flytta till det stora betet och fick där sällskap av två gamla fullblodsdamer och ett ettårigt nordsvenskt sto. Så nu går Ophra, Vanilla, Grynet och Totte där tillsammans med sina nya kompisar och njuter av gräs och frihet.

Mimsan 18 årig fullblodstant hälsar på Pärlan, 1årig nordis

Fölet har hunnit bli en vecka nu och har tillsammans med sin mamma fått börja gå ut i gräshagen. Det är såklart superkul. Nedan följer en liten stilstudie à la Foxy!

En sak till har faktiskt hänt här. Den 10 maj, samma morgon som vi skulle åka på treårstest, födde min underbara hund Melba sju stycken valpar! De är såklart helt fantastiska och måste egentligen upplevas live för att till fullo uppskattas, men för er som inte har möjlighet till det så finns deras utveckling dokumenterad här.

Årets föl är här!

Äntligen! Samantha har fölat. Ja, äntligen och äntligen... Hon var faktiskt inte beräknad förrän till den 3 juni, men har fyllt juver ganska länge och man förstod tidigt att hon skulle komma före. Det passar mig perfekt.

Så, på dygn 320 en halvtimme in på det nya dygnet kom hon, en ljuvligt söt liten rödtott. Fux med vita hår i pannan och vad som ser ut att vara ett vitt bakben. Allt gick bra och utan komplikationer.

Låt mig presentera:

Högås Foxy Lady

e Leuns Velds Elegant RP 135
u Simberg Samantha
ue Simberg Hobnob RW 94

Alldeles ny och knappt torr...

Samantha nöp henne lite i benen för mana på henne att resa sig.

Ute på ridbanan för första gången ca 13 timmar gammal.

Följer snällt sin mamma.

Det första försiktiga lilla buset.

Not good

Vad? Jaa, att jag inte har bloggat på länge är såklart not good, men framför allt kan man väl sammanfatta resultatet från årets treårstest med samma ord.

I söndags visade vi Curre (EG Carnot) och Alex (Arhults Alexander) på Bollerup. Domare var Birgitta Larsson (exteriör) och Leif Nilsson (hoppning). Alex gick först. Han fick sig nog en chock när vi kom in i ridhuset, för det var som att gå in i en vägg av tropisk hetta. Varmt och inget syre. Först skulle galoppen visas, och Alex fick galoppera läänge, alldeles för länge! Sen kom hopp-provet. Alex skötte sig, men stod emot ganska mycket. Det är ju inte helt ovanligt att de gör de när man kommer till visning. Tyvärr var väl det ingen lyckad kombination tillsammans med ett tropiskt klimat och en redan ganska matt ponny. De uppfattade honom som spänd - vi som trött. Poängen blev ganska mediokra: 7-7 i hoppningen. Snålt kan jag tycka. Se och bedöm själva:

Som gångartstalang slog han tyvärr inte heller igenom. 88777 blev poängraden. Jag tyckte dock att aldrig har skrittat bättre och var klart värd en 8 där.

Vi fick ladda om en kort stund och sedan var det Curre. Han inledde starkt med att visa upp en bra galopp och en lovande hoppteknik. Tyvärr svek modet honom och han la in ett stopp. Efter det blev han osäker och övertygade tyvärr inte domaren. Tråkiga 5-5 blev resultatet. Det är dock sånt som händer med unga och försiktiga hästar. Det kan man inte ta så hårt på. Nedan följer de två språng han visade upp innan vägringen, och visst kan han hoppa! Se själva:




Sen kom dödsstöten. Han fick en 4 på benen! Rekord - fast åt helt fel håll! Vilken chock! Och svaret på frågan är nej, jag tycker inte att han har ben som är värda en fyra! Det kommer jag aldrig att hålla med domaren om! Hela poängraden blev: 874878
Snålt på huvud hals och bål, jag tycker att han är värd en 8 där. Skritten och galoppen fick betalt, traven blev också snålt bedömd. Det har jag dock funderat lite på och kommit fram till att jag nog jämför den över tid. Han har ju varit lite svag bak och blivit mycket bättre, hon som såg honom för första gången i söndags upplevde väl svagheten mer än vad jag gör. Well well... det är ju ingen stor grej, för trava kan han!

Inte mycket mer att säga om hela den saken - nu går vi vidare.

Den blå hunden (tillägnat Nathalie)

Ibland har man saker på känn...

När jag var på tävling med Hera i lördags passade jag på att pausa lite ute på Vinslövs terrängbana mellan klasserna. Där hittade jag en jättelång megahårig hundliknande varelse i form av ett terränghinder. Detta råkade jag nämna för Nathalie som jag pratade i telefon med, och hon krävde bildbevis. "Ja ja, jag ska lägga in den i bloggen", lovade jag. Sen blev det inte så, och det var det någon som uppfattade direkt och kommenterade. Jag kan väl erkänna att jag med mening struntade att lägga ut bilden i söndags när jag bloggade sist, just för att se om påtryckningar skulle komma, och eftersom de mycket riktigt kom så ska jag dela med mig...

Här har vi den - Vinslövs coolaste terrängskutt:

GRÄS!

Jippie! Gräs under hovarna och öppna ytor!

Ja, ungerfär så ser det väl ut som att de säger, mina tre ungponnyer på bilden ovan. Från vänster: Vanilla, Grynet och Totte.

Idag har vi alltså haft betessläpp här, eller försläpp kanske vi ska kalla det, för det kommer fler hästar i början av maj och då ska allihopa få gå på vårt stora bete. Idag släppte vi ungponnyerna + avelsstona (Ophra och Samantha) på det betet där vi brukar ha ston med föl. Det känns alltid lika härligt när man ser dem släppa loss och sedan börja beta nästan hysterisk. Det där första vårgräset är oslagbart - inget är så gott som det.

Gänget på språng!

Vanilla och Ophra sträcker ut.

Ophra nästan ligger ner i kruvorna...

Igår (lördag) var det tävling i Vinsöv. Hera gick två klasser, 1.10 + 1.20. Alltstå debut på ny höjd. Det gick helt ok. Det var nog den svåraste bansträckningen hon har gått, lite knepiga linjer med hinder ganska vinklade och nära väggen. I första klassen hade hon två ner, i övrigt hoppade hon faktiskt super och höll ett mycket lugnare och jämnare tempo än sist vi var iväg. I andra klassen, vilket var första gången på den här höjden, hade hon en rivning. Klart godkänd debut. Lite kvar att fila på, men sen hoppas jag att nollorna ska rada upp sig. :-)

Eftermiddagen idag fick ägnas åt löshoppning. Det var Alex, Curre och Reppe (Ingrids cobhingst från stuteri Sting). Alla killarna var duktiga och är roliga att jobba med. Efter löshoppningen fick Reppe stanna kvar här hos oss. Meningen är att jag ska rida in honom och utbilda honom under några månader. Ska bli roligt - äntligen ska jag få rida på en welsh cob!

Löshoppning på bortaplan

Idag har Curre varit på utflykt. Treårstestet närmar sig, bara en månad kvar. Det uppenbarade sig ett läge där vi fick chansen att komma ner till Flyinge och löshoppa och det hakade vi genast på. Curre har aldrig varit i ett ridhus tidigare och den erfarenheten vill man ju gärna ge honom.

Jag promenerade lite med honom på innergården innan det var dags att hoppa, och då hann vi stöta på både hästar som longerades och som var spända för vagn. Det tog han med ro. Ridhuset reagerade han inte heller på. Solkatterna som blev av fönstrena skyggade han lite för, men inte mer än att han kunde hoppa på ett bra sätt. Mycket nöjd med honom.

Även Alex och hans matte hade hittat ner till Flyinge idag. Superduktig och helt självklar. Inget att anmärka på vad gäller hans hoppning inte.

Första språnget över oxern - bäst att vara på den säkra sidan och lämna lite luft emellan.

Curre seglar genom luften.

Alex imponerar på "halvblodsmänniskorna" med sin fina frambensteknik.

Påskhoppning i Vellinge

Måndag och tisdag den här veckan har ägnats åt hopptävling. Vellinge HSK har haft kvällshoppning för både hästar och ponnyer - och eftersom jag har en av varje blev det tur och retur Vellinge gånger två.

Måndag: Hera 1m + 1.10m

Helt ok. Felfri i första klassen, fastän framridningen blev ganska kort då Olof ofta startar många hästar och inte har så mycket tid mellan varje. Jag hade dock gått med henne länge så hon var väl framskrittad. Till andra klassen kändes hon lite ofokuserad. Hon var lite het och studsig på framhoppningen och väl inne på banan fick hon med sig två bommar. Jag tror inte att det är höjden utan mer hela grejen med att vara på tävling. Hon behöver mer rutin helt enkelt.

Hera i dagens andra start.

Tisdag: Caramis 0.80m + 0.90m
Dagen till ära gjorde Caramis ägare (och tillika min sambo) mig sällskap. Jag var helt enkelt tvungen att vara på topp från början till slut, men frågan var om Caramis var det? Jo, självklart var hon det. Superfin! Vilken känsla hon gav mig! Hon hoppade mycket väl och hade det där perfekta suget mot hindrena. Felfri i båda klasserna, och inte nog med det, kvalkortet var med även denna gång och fick sin påskrift. Caramis är nu färdigkvalad till ungponnychampionatet i hoppning för femåriga ponnyer som går av stapeln i höst. Härligt!

Stilstudie à la ponny - här tar vi hindrena med luft emellan!

Det här var dagens bästa språng. Underbar känsla.