måndag 28 januari 2013

Tankar om ridponnyavel del I

Alla har vi säkert olika anledningar till att vi började avla, och säkert är anledningarna till vilken ras vi avlar nästan lika många. Jag föder upp det som kallas svensk ridponny, egentligen ingen "ras" utan mer en rastyp. Det är en ponny framtagen för att lämpa sig väl i sporten och det finns en mängd olika redan befintliga ponnyraser som är godkända att använda som som bas när man tillverkar en ridponny. Det var faktiskt den största anledningen till att jag kom in på det här med att avla just ridponny.

Jag tror att alla raser - oavsett om det gäller kallblod, varmblod, fullblod eller någon ponny - har sina interna problem och diskussioner om hur aveln ska föras framåt. Det är nödvändigt att saker diskuteras för att man ska nå framsteg. Som ordspråket säger: "Om du gör det du alltid har gjort kommer du att få det du alltid har fått".

Så här står det på ASRPs hemsida (Avelsföreningen svensk ridponny) angående tillåtna raser:

Svensk Ridponny är uppbyggd av ett antal raser som ASRP har erkänt. Raserna är Connemara, New Forest, Russ, Dartmoor, Welsh Cob och halvblod som grundmaterial.

Som förädlare räknas Engelskt, Angloarabiskt, Arabiskt fullblod, Shagyaarab, redan konsoliderad Ridponny samt welsh sek A, B och C.
Och detta är målet som ASRP vill uppnå:
Målet med aveln är en ridponny av ädel, varmblodig typ med hög ridbarhet och en mankhöjd ej överstigande 148 cm. Ponnyn ska vara av en internationell sport/tävlingstyp och vara väl lämpad för hoppning, dressyr, fälttävlan och övrig bruksverksamhet. 
 Inom ridponnyavel, i alla fall här i Sverige, går många av diskussionerna ut på vad som är en "riktig" ridponny. Till exempel att ridponnyer som innehåller en viss ras skulle vara en mindre riktig ridponny än en som innehåller en annan kombination av raser. Vad jag anser om det? Löjligt! Som går att läsa ovan så står det ju klart och tydligt vad som ingår i avelsarbetet med en ridponny.

Jag har ju arbetat med att utbilda ponnyer under ett antal år nu och haft förmånen att rida många olika sorters ridponnyer. Så kallat konsoliderade (se nedan) ridponnyer av både holländskt och tyskt slag. Så kallade förstakorsningar (dvs mamma en ras, pappa en annan ras) samt ponnyer med t ex en riponnypappa och en renrasmamma. Jag kan tala om för er: De är ALLA olika. De är INDIVIDER. Visst, de kan vara av lite fylligare eller lättare typ, men det finns olika sorters barn så jag tror att ALLA behövs.

Ordet konsoliderad är ett uttryck som förekommer här och där. Det innebär i princip att en ridponny som är konsoliderad har ridponnyer i flera generationer i sin stamtavla. För många är det ett viktigt ord. Den konsolidering jag tycker är viktig är mankhöjden och temperamentet.

Varför debattera detta ämne och varför nu? Det är inget bråk eller hetsig diskussion som har utlöst min önskan att uttrycka en åsikt just i detta nu. Det är bara allmänna funderingar som rullar runt i huvudet och jag tänkte att det kanske var skönt att få skriva ner dem...

Har såklart fler funderingar och som rubriken lyder, detta var del I...

Några av mina uppfödningar - de innehåller lite olika raser, men alla fina ändå!

Foxy: mamma welsh, pappa ridponny

 Grynet: mamma svenskt halvblod, pappa welsh

Parfait: mamma förstakorsning (hbl/welsh), pappa ridponny

 Stene: mamma svenskt halvblod, pappa ridponny

Bambi: mamma ridponny, pappa fullblod

Alla är de registrerade som svenska ridponnyer. Det är ju det som är en del av styrkan i svensk ridponny - att den har möjlighet att plocka det bästa från andra!


2 kommentarer:

  1. För mig som är oinsatt i vad en ridponny egentligen är så har jag en fråga/funderingar som du kanske kan besvara? Pratade med en stallkompis som tittade på en tysk ridponny hingst till sitt sto, men tydligen så är inte ridponny-stamböckerna öppna för varandra? Vi kom inte fram till varför de inte är det, avlar man på olika mål?

    SvaraRadera